Badrummet fungerar! Hurra! Sängen fick plats i det nya sovrummet. Nu börjar det hända grejer här. Rinnande vatten och spolningsfunktion är sjukt underskattat.

Fredagkvällen blev en bra spelning med historiens bonnigaste klientel. Det var vi och ett fåtal tappra snedluggar som kämpade för att hålla ställningarna. Jag hade dock ätit en ordentlig indisk curry som hämtmat innan vilket resulterade i att jag luktade som en gammal indier. Jag löste det genom att peka på Mia och skaka på huvudet i samförstånd med andra.

Ikväll blir det utgång igen. Först ska systrarna äta en god middag för att senare bege oss till Debaser där vi möter upp andra vänner. Det blir sista utekvällen här i Stockholm innan jul so it better be good.

Jag gillar att laga mat. Jag brukar kalla mig amatörkock. Matlagning har alltid varit ett brinnande intresse sedan jag på egen hand bakade min första pizza vid fem års ålder. Efter det rullade det bara på. Vid tio började jag mixtra för att kunna uppnå den ultimata köttfärssåsen och detta projekt är still in progress eftersom jag tror att det tar en livstid av finlir innan den är perfekt. Jag minns när jag hade en period av omelettlagning i mellanstadiet. Då brukade jag prata med mig själv och låtsas att jag var TV-kock. Sedan följde en tid då vi ungar fick fria händer i köket och lagade mat till mamma och pappa på exempelvis Mors dag, uppfann olika potatisgratänger och såser och jobbade på den mest fantastiska pastasåsen.

Jag minns när jag hade hemkunskap i mellanstadiet och vi enbart fick använda salt och vitpeppar i maten. Jag fick mina kökskamrater att uppehålla den nitiska läraren medan jag smet in i kryddrummet där det fanns varenda krydda som Kocken tillverkat. Jag stoppade alltid på mig ett par kryddburkar innanför tröjan och smygkryddade sedan maten vi lagade. Av någon konstig anledning fick alltid vårt kökslag extremt mycket beröm av läraren i slutet av varje lektion då provsmakningen satte igång. I wonder why?

Jag har väl att brås på då båda mina föräldrar är glada hobbykockar och god mat är ett signum för vår familj. Mina systrar lagar också magiskt god mat. Alla har sin specialitet. Mia är fantastisk då det gäller äppelpajer och allt gott med grönsaker. Anna är fenomenal med rödvinssås och variationer av potatis, Mamma är världsbäst på matpajer och alla tårtor ni kan föreställa er och Pappas starkaste kort är hans lammstek och kantarellsåser (men jag smyger i fond när han inte ser vilket leder till högljud ordväxling).

Min dröm är att äta mig igenom hela Medelhavsregionen, alltså sydeuropa och Nordafrika, land för land. Jag ska bara gå ner tio kilo först så jag kan äta upp mig till samma vikt igen.

Ikväll ska jag möta upp syrran för en fredagsdos musik och höjd promillehalt – alltså – ett par band och någon öl. Det känns som ett lagom fredagsnöje. Jag har på sistone varit alltför dålig på att gå ut, vilket visserligen kan bero på att jag bor på två ställen, varav ett håller på att renoveras och det andra är provisoriskt, vilket gör livet minst sagt upp och ner. Men nu är det ändring på det. Aldrig mer På Spåret eller Idol. Den typen av program gjorde mig självmordsbenägen redan som ettåring. Min inställning till dem har inte förändrats på 27 år. Utekväll Light ikväll och Utekväll Forte imorgon. Molto bene.

Jag är en motsatsernas kvinna. Det har jag alltid varit. Jag är alltså övertygad om att man inte kan till fullo uppskatta fantastiska nöjen om man inte har provat på raka motsatsen.

Detta kan exempelvis innebära att jag inte helt och hållet kan uppskatta en hotellnatt i en femstjärnig svit om man inte tidigare har bott på hotell där det spökar, krälar småkryp eller kedjas in under natten (mer om dessa hotellupplevelser kommer i ett framtida inlägg).

Om jag inte har besökt de sunkigaste ölhaken där toaletten är ett hål i marken kommer jag heller inte kunna njuta till fullo av en glittrande kändisfest med skumpa och snittar.

Jag måste ibland åka till ÖB för att handla duschkräm för att ge ett besök på Artilleri 2 den rätta känslan.

Likså tar jag gärna en korv på stående fot för att en annan gång kunna njuta av en åtta rätters avsmakningsmeny.

Årgångsviner smakar också bättre om man har hällt i sig ett par glas tetra rödvin blandat med Sprite veckan innan.

Att flyga direktflyg blir som en dröm när man har kuskat Sverige-Spanien i lastbil.

Jag tror verkligen att man får ut mer av livet om man vågar prova allt det har att erbjuda. Jag hoppas det i alla fall.

Så, om ni ser en tjej med glittrande ögonskugga, mjukisbyxor och ett glas skumpa på ÖB så vet ni att det är jag.

Jag har slutat använda byxor. Detta är inte ett överlagt statement på något sätt utan en rad olyckliga sammanträffanden. Det började med att min bakdel ökade i omfång så den tyvärr inte kom i några av mina stuprörssupertajtajeans. Då bestämde jag mig för att enbart använda svarta tajts vilket innan mer var ett komplement i garderoben.

Tajts har dock kortare livslängd än vad jeans har vilket gör att man måste köpa nya tämligen ofta. När det tredje paret på kort tid sprack i måndags (obs, inte av fetma!) var jag i panik tvungen att köpa nya. På H&M hade de bara de dåliga sprickartajtsen som jag inte vill göra misstaget att köpa igen så jag hamnade av någon anledning på strumpbyxavdelningen. Där fann jag till min förtjusning ett par svarta kalasbyxor utan fot – leggings alltså.

Dessa införskaffades och dagen därpå insåg jag att tajts och kalasbyxor inte ser exakt likadana ut i grenen. Jag tog på mig en ganska lång tröja till och tänkte att det inte skulle vara någon fara – jag menar, framifrån såg det hundra ut. Niklas påpekade däremot elakt att mina trosor syntes om man gick bakom mig och att det även syntes tydligt att det var kalasbyxor och inte tajts jag hade på mig. Jag ignorerade det. Detsamma gjorde jag idag då jag enbart har kalasbyxor och en större kofta till. Jag har dock inte låtit någon som jag känner gå bakom mig. Bara bredvid och framför. Och ni andra som tittar – enjoy.

När jag nu redan tjatar om belysningsproblemet i sovrummet så kommer jag här med några nya förslag.

1. Den första är från Urban Outfitters och är väl snygg. Vi har tittat på liknande i andra butiker också.

2. Den här kommer också från Urban Outfitters men jag har fallit för den i svart – hittar tyvärr inte bild på någon annan färg.

3. Den här är ganska cool och finns också i svart.

4. Från Ilva som inte finns norr om Skåneland.

5. En billigare variant som också kommer från Ilva.

Kom gärna med kommentarer!

Jag putsade precis mina stövlar i en skoputsmaskin som gick på el (!). Först fick man lite fett på skon och sedan blev det åka av när borsten började snurra. Nu ser mina stövlar helt nya ut och det kändes bra att utveckling gått så långt så att jag inte behövde betala ett stackars indiskt gatubarn för att putsa mina skor. Fast å andra sidan vet jag inte vad jag skulle göra med knähöga stövlar i Indien. Förutom att låta ett fattigt barn putsa dem alltså.

I natt drömde jag att jag skulle få Nobelpriset. Tio minuter innan jag skulle upp på en scen för att ta emot det började jag blöda näsblod och dessutom svälja en del av blodet. Detta ledde till att jag kaskadkräktes blod ett par gånger och allt smink rann av på grund av att ögonen tårades. Då hjälpte Anna och Mia mig att sminka mig på nytt och jag hann precis i tid för att få mitt pris.

Jag har aldrig förstått hiphopkulturen. Jag satt och funderade över den idag men blev inte alls klokare. Manliga hiphopartister vill gärna framställa sig själva som pimps som cashar in så mycket pengar så att de har råd med smaklösa bilar, mycket guld och diamanter, stora vedervärdiga villor som ska visas upp på MTV Cribs, pälsar och tusen avklädda brudar i sin pool. Sedan refererar de till tjejerna som hoes och bitches. Min slutsats gällande detta är att vissa personer inte klarar av att på kort tid få för mycket pengar – liksom vissa svenssons som inte klarar av att vinna 60 miljoner på Lotto utan bränner allt inom två år på värdelösa prylar. Jag anser att de manliga hiphoparna är extremt patetiska och jag generas varje gång jag kommer i kontakt med en video.

Tjejerna däremot ska hela tiden framhäva att de har köpt sina diamanter och skor själva, att de är oberoende kvinnor som kör sitt eget race. De menar också att killarna har a long way to go om de vill dejta dessa kvinnor och tycker att de inte ska tro så mycket om sig själva eftersom de kan bytas ut när som helst – de är inte är irreplaceble.

Varför håller alla dessa konstiga personer på med en massa spel? Kan de inte bara vara som vanliga människor och umgås och respektera varandra. Om jag gillar en kille och han verkar gilla mig så förstår jag inte poängen med att spela ett tveksamt spel för att dejta honom. Gillar jag någon så träffar jag honom. Gillar jag inte honom så gör jag inte det. Enkelt. Jag har varken tid eller tålamod att få någon tönt att ringa mig i fyra månader och tigga på sina diamantprydda knän för att få bjuda ut mig på middag. Dessutom är det sjukt pinsamt att stoltsera med sina fula bilar och herrjuveler i hopp om att lättare kunna få en tjej som man i nästa andetag refererar till som hora eller bitch. Det är om inte annat ett utmärkt sätt att skrämma bort alla vettiga och smarta tjejer.