Jag tror inte att jag avskyr Muse lika mycket som jag gjorde innan. Jag påstår dock inte att de helt plötsligt blev mitt favoritband. Jag anser fortfarande att sångaren lider av Thom York-komplex och att de är ojämna och överskattade, men de passerar numera mitt kräsna musikfilter i hjärnan. Kul för dem va? Jag är övertygad om att de kramas av glädje när de läser det här inlägget. Kanske till och med firar med ett glas vin eller en skummande öl. Hurra, Malin gillar oss!
Coca cola light inhandlat, rödvin inhandlat, ett gäng bästisar som är redo för tapas denna fredagkväll. Det kan bara bli bra. Namnsdagarna firas således ikväll.
Dagens iakttagelse:
När Niklas pratar med de flitiga byggpolackerna (som för övrigt fick sig en smakbit av mina saffransgifflar) så utvecklar han en engelsk dialekt som låter exakt som Borats. Jag skrattar tyst framför datorn.
Musikfunderingar just nu:
Idag kändes hela livet jobbigt. Jag kände mig stressad och surade över tråkiga saker som man måste göra (tvätta, bädda sängen, komma på middag, skicka in papper till olika myndigheter, betala räkningar, you get the picture). Jag stod framför badrumsspegeln och det var då jag kom på det. Hur hemskt mitt liv än kan vara så är jag i alla fall snygg. Det är ju synnerligen upplyftande att man åtminstone blivit belönad med bra gener rent utseendemässigt. Livet suger men jag är snygg. Det är i alla fall något.
En pizza i familjestorlek gör en så otroligt törstig. Problemet är att välja mellan törst och att inte kunna kissa. Om det ändå hade varit ett trampat jordgolv. Då hade man säkert kunnat kissa rakt på det. Eller som jag sa för någon dag sedan: ”Varför är kiss så rinnande i konsistensen? Det hade varit mycket smartare om det var ungefär som kräk för då hade man kunnat kissa i en plastpåse och slänga den i sopnedkastet sen.” Niklas skakade på huvudet.
Nu bär det av mot studentrum med eget badrum.
Nu fick jag lust att sticka till Tranan på Romeo ikväll. Herr Virtanen spelar skivor med den i barndomen så avgudade Janne Kask. Åt honom är det alltid lika kul att fnissa. Då känns det som man står i ett hopkok av indiekläder på Svedalas utomhusbad dit ens föräldrar körde en och det är 1993 igen. Eller något i den stilen. Jag har dock varken rutiga knästrumpor eller söta hårspännen längre. Men det är fortfarande lika kul att sätta på den där första Brainpool-skivan och minnas.
Om man går runt i stan med en söt hund så får man välbehövlig motion samtidigt som man finner nya vänner. Det är inte klokt hur många av de vanligtvis stressade, kalla, bistra stockholmsborna som tar sig tid och stannar till för en pratstund om hunden och gärna lite andra saker. Mönstret ter sig dock att det till 99 % är tjejer/äldre kvinnor som vill prata. Jag berättade om min eftermiddag för N och jag kom på det ultimata testet. När hans föräldrar får sin söta valp så ska han ta den på promenad en lördag på Götgatsbacken och se hur många telefonnummer han kan inkassera av snygga tjejer. Jag gissar att det blir många. Själv skulle jag väl i bästa fall kunna få numret från en äldre pensionärsdam som är rädd för tjuvar om jag tog mig en tur med vovven.
Idag har jag hunnit med en lunch med Anna och Katti, sedan, tillsammans med Mia vara hundvakt åt Annes lilla fina hund. Nu har jag just avslutat ett parfym och smink-inferno för mig själv på Åhléns Skanstull. Kenzo amour hade jag höga tankar om eftersom flaskan är fantastiskt snygg men doften var helt enkelt en vaniljöverdos som skulle ge vem som helst huvudvärk. Jag gillar Clean Laundry mest av alla dofter som jag inte redan har just nu, trots att den känns lite otrendig. Nu ska jag äta några saffransbullar innan en annan viss person äter upp alla.
Mia, Niklas och undertecknad har nu tillbringat några timmar ihop på ungefär en kvadratmeter. Vi har under tiden haft två glada polacker i köket som sågat och bankat. Vi har roat oss med att ta foto på varandra när vi gör fula miner, dricka Coca cola vilket har lett till några besök på McDonald’s toalett (ja, jag vet att jag tjatar om toaletten men det är inte lätt att ha en bortskämd urinblåsa) och komma fram till absurda strategier för att inge badrumsteamet högre arbetsmoral. Sedan skulle N bjuda de flitiga kökspolackerna på McDonald’s och undrade vad de ville ha. De svarade: ”Burger”. ”Stackars folk som kommer från forna Sovjet och inte förstår kapitalismen”, viskade jag elakt. Sedan tog jag tillbaka mitt trångsynta uttalande och funderade på att bli god vän med ex-kommunismens invånare. Nej, nu ska jag gå och låta piskan kittla det feta badrumsteamets nackar.
