Har hängt på stan idag. Eller, jag mötte upp Tob för en fika under eftermiddagen. Drack en mango och kardemumma-lassi. Mycket gott. Vi diskuterade existensiella frågor som t ex hur Tob skulle kunna hitta lämplig kvinna i sitt liv.
Nu har jag precis kommit hem och kastat i mig en macka eftersom jag glömde äta lunch. N spelar Super Mario och vill att jag ska utmana honom. Jag vill ju inte vara Luigi…
I natt har jag lyckats drömma fyra mardrömmar. Jag vet inte vilken som var värst. Jag är i alla fall allt annat än utsövd idag. Dessa mardrömmar var:
Skönt att man är helt normal. Och skönt att jag inte äger en drömtydningsbok.
Lost börjar om två minuter! Måste hinna göra en kopp te och lägga upp lite äppelkaka med vaniljsås på en tallrik. Ibland är hösten inte så dålig trots allt.
Vit choklad är kungen av choklad. Eller chokladens Rolls royce. Det är vad jag brukar kalla shalottenlök – lökarnas Rolls royce. Men nu var det vit choklad jag pratade om. Den är god. Den vita.
Vad är egentligen värst? Att bry sig lite om allting eller mycket om ingenting? Är det bättre att sprida ut sina tankar, energi och sin empati i små doser på saker som är viktigt eller är det bättre att i koncentrerad form ta sig an en sak som kanske är totalt oviktigt. Jag tänker på att istället för att må dåligt av alla krig, alla svältande barn, alla våldsbrott, alla underordnade kvinnor etc så kanske det är lättare att lägga all den energin på att oroa sig för sin outfit eller sin ögonskugga.
Det låter ju helt vansinnigt, men det finns så många människor som engagerar sig i totalt oviktiga frågor som om det handlade om liv eller död. Detta kan vara folk som är supporters till något lag i valfri sport och tycker att det känns viktigt att lägga aggressioner och våld på motståndarlagets supporters istället för att fokusera denna energin på att exempelvis bekämpa barnmisshandel eller våldtäkter. Det finns de som tycker att senaste Valentinovisningen är viktigare än, låt mig tänka, folkmord i Rwanda.
Många människor väljer att vara antingen eller. Därför existerar det så många ytliga människor med felriktad energi som missförstår de som enbart lever sina liv för att ”rädda världen”. Dessa missförstår i sin tur de ytliga vilket leder till förakt och hat från båda sidor, vilket också är slöseri på energi.
Jag tror att det viktigaste är att försöka hålla ett perspektiv som belyser båda sidor på bäst sätt. Det är inte fel att bry sig om sin outfit eller sin frisyr. Men ibland när mascaran inte hamnar precis som man vill minuterna innan en utekväll bör man stanna upp och tänka på att det enbart är lyxproblem som man är priviligerad att ha. Hellre klumpig mascara än ingen mat. Hellre hål i nylonstrumporna än inget tak över huvudet. Hellre dålig musik på utestället än att gå på gatan i ett krigsdrabbat område.
Ändå är det så svårt att inte tycka att man har det värst i världen. För det har man ju på sätt och vis ibland.
Bingo Rimér menar att jag är en sådan tjej som bara har stora ylletrosor. Alltså en sådan där feminist. Jag är tydligen inte målgruppen till hans nya butik. Buhu, jag kommer att gråta mig igenom den här natten.
Fast det är knappast som att Bingo Rimér är målgruppen i något som har med mitt liv att göra. Då är det jämnt.
Nu ska jag möta upp N på Medborgarplatsen och jag tar med mig hans pass och personbevis så han kan skaffa sig en legitimation. Då slipper jag betala hans kläder och köpa ut på systemet åt honom. Jag överdriver lite, men herregud, man måste faktiskt ha en giltig legitimation. Särskilt när man närmar sig 30. Tänk om han blir tagen av polisen för att han råkar vara vid fel tid på fel plats och han inte kan legitimera sig. Då kanske de misstänker honom för att vara en efterlyst knarksmugglare från Azerbadjan (pga skägget) och kastar honom i finkan. Eller ännu värre, skickar honom till Azerbadjan där han får ett livslångt fängelsestraff i en underjordisk håla med tortyrredskap från tidigare delen av 1900-talet. Där lär man inte få Ben & Jerrys till efterrätt! Snarare tumskruvarna hårdare åtdragna.
Därför är det bäst om jag fortare än kvickt beger mig till Medis innan någon sådan katastrof inträffar (har redan börjat tänka ut hur jag ska rädda honom i Azerbadjan, utklädd till en fattig men vacker tiggarkvinna utrustad med en Beretta i förklädesfickan).
Det är inte lätt att vara en person som alltid förväntar sig det värsta.
Jag undrar var jag ska bli av nu. Sedan i augusti, då vi återvände från Spanienmånaden, har minsta systern Mia fått låna mitt hem i väntan på att hennes nya hem skulle bli inflyttningsklart. Jag har under denna tid våldgästat N i hans lägenhet på Söder, både för att han bor större så det är lättare för oss att dela bostad denna tid än vad det hade varit för mig och lillasyster Mia att dela bostad. Igår flyttade lillasyster Mia in i sin nya bostad vid Roslagstull. Nu står my crib helt tomt. Och jag sitter kvar på Söder med i princip hela min garderob och alla mina skor (inga prydnadssaker ännu, men bara vänta…). Vad ska jag göra nu? Packa allt sedan Spaniensemestern (har inte varit hemma hos mig för att lämna resväskan ens) och återvända till mitt minimala boende på egen hand? Stanna här och låtsas som det regnar tills N handgripligen får kasta ut mig? Pendla (varannan vecka där, varannan vecka här)? Jag ska ta mig en funderare idag. Ska ialla fall åka hem till mig de gånger jag går ut och N stannar hemma och sover eftersom jag uppenbarligen har en tendens till att väcka vissa mitt i natten.
Idag är jag trött. Gårdagen var mycket hektiskt och kännetecknades mest av att åka fram och tillbaka mellan Bergshamra, Roslagstull, Barkaby och Täby. På kvällen åt vi en jättegod middag med hela familjen inklusive N. Det blev skumpa och ostpetit-choux, älgfärsbiffar med mandelpotatispuré, kantareller och god sås. Sedan en dignande äppelkaka som mamma hade bakat. Helt slut släpade vi oss till Skanstull efter det.Vi fyndade sjukt mycket ost genom N:s smarta prutande på 7eleven.
Idag tänkte jag umgås en del med familjen innan de ska bege sig hemåt. Det är alltid lika tråkigt att Stockholm och Helsingborg ligger så långt i från varandra. När man väl träffas går tiden så snabbt och det är så många saker som ska hinnas med på kortast möjliga tid.
Jag ger er min eftermiddag som länk. Har inte ens krafter att skriva mer än en rad…