Märkte att jag hade fått en inbjudan till The Plaza Club imorgon, till festen som ordnas till Maradonas ära. Jag kan inte tänka mig en härligare onsdagkväll; jag, en dvärgkort kokainmissbrukande föredetting från Sydamerika och Stockholms alla wannabees på samma ställe. Hurra.
Tränade idag. Det var första gången sedan i april som jag gick på den typ av träning som inkluderar en peppande och krävande tränare som tvingar en att köra snabbare, hårdare, tyngre. Jag har sprungit omkring i skogar, dungar och på spanska landsvägar i min egen takt hela sommaren. Jag hyser en stark misstanke om att ”min egen takt” har blivit långsammare ju längre sommaren gick eftersom jag springer 7 km på ungefär dubbel så lång tid som innan sommaren och inga av mina stuprörsjeans passar längre. Äthastighet gånger springhastighet delat på antal kilometer gånger pi? Undrar om den formeln kan säga mig något.
Jag ville egentligen bara säga att jag tränade idag och det var sjukt jobbigt och jag var sämst.
I går fyllde N år och detta firades med familj och släkt hemma hos honom. Jag skulle då, för första gången introduceras för allihop samtidigt. Min sociala kompentens är något sviktande i sådana sammanhang då man inte vill uppfattas som tyst eller högljudd, skrytsam eller alltför blygsam, otrevlig eller inställlsam, ja ni fattar. Det är inte alltid så lätt för en svartvit person som jag att pricka den perfekta gråzonen då man verkar avslappnad, uppslupppen och käck. Nu tror jag visserligen att jag dömer mig själv ganska hårt i denna typen av situationer då någon typ av prestation krävs av mig. Tror nog att jag kan ha uppfattats som normal i N:s familjs ögon. Hoppas det i alla fall.
Den bästa frågan jag fick i går under födelsedagsfirandet var i alla fall från den sexåriga brorsdottern som högt och tydligt frågade: Malin, hur mycket väger du? Det var i alla fall rakt på sak.
Åhh, jag vill bara sitta i soffan med fjärrkontroll, filt och snacks och titta på tv i resten av mitt liv. Jag känner mig alltså oerhört energisk, motiverad och uppåt. Eller snarare helt initiativlös.
Idag ska jag vara en ordentlig husmor och baka eget valnötsbröd. Jag måste bara skaffa mig en större kvantitet valnötter. Jag har förstått på prissättningen att valnötter måste vara kungen av nötter – nötternas saffran – eller nötternas diamant. Vad jag försöker säga är att Ica Supermarket i Ringen tar hutlösa summor för de små guldklimparna. Ska på jakt efter billigare idag. Måste också glida inom systembolaget och H&M. Fullbokad lördag med andra ord.
Ikväll blir det utgång. Planen verkar vara alla systrarna plus obestämt entourage på Debaser Medis och Cat5. Kan bli kul.
Nu var det helg igen. Vädret gör att allt känns jobbigt. Det är visserligen inte snö ännu (thank god) men det känns onekligen trögare att glida ut i Stockholmsnatten i 12 grader och regn jämfört med 22 grader och kvällssol. Uteserveringarna som sjunger på sista refrängen för i år lockar inte särskilt mycket. Inget lockar mig alls just nu. Faktiskt.
Kanske dags att gå över på rödvin? Ett glas rött och lite ost under en filt ikväll kanske är det enda rätta. Till skillnad från många glas rosé och ost utan filt som kännetecknar sommaren. Jag vet inte. Jag vet bara att jag känner en stark avsmak inför hösten – denna depressionens årstid, när allt dör, grenarna tappar löv, mörkret tar över ljuset och kylan tar över värmen. Låt den inte ta över mig. Ännu en gång.
N gjorde något vansinnigt idag. Han tog med mig till Muffinsfabriken som ligger här runt hörnet. Jag visste inte att den låg så nära. Nu vet jag det. Det betyder bara en sak och det är inte bra. Införskaffade mig två muffins à 250g/st. En chokladmuffins fylld med vaniljkräm (den är redan i magen) och en kardemummamuffin. Att introducera mig till detta ställe är som att släpa en heroinist till plattan och visa varorna. Fasar för hur det här ska sluta.
Måste springa imorgon. Långt. Och snabbt.
Syrran ringde och menade att hon saknade mig. Jag sa att jag saknade Riche. Det var lite taskigt, men vi menade ju samma sak. Vi saknar alltså att sitta hemma hos syrran och dricka iskallt rosé och ha maraton i konstig musikmix för att sedan dra till Riche en onsdagkväll. Jag frågade om vi skulle köra en sådan kväll ikväll. Syrran svarade: Nej herregud, det pallar jag verkligen inte ikväll. Nähä. Dock kanske vi orkar släpa oss till Fashion show på Sturecompagniet och dricka ett glas bubbel innan läggdags.
Sitter mest och är ytterst tacksam över att slippa vara mormon i någon håla i bibelbältet i Utah. Har sett avsnitt nummer ett av Big love som jag har varit nyfiken på ett tag. Herregud vad vidrigt att vara en av tre fruar till samma man. Vilken overklig familj. Dock kommer jag nog inte kunna låta bli att se andra avsnittet redan imorgon.
Jag som trodde att jag hade det jobbigt när jag delade korridor med en mormon en gång. Nu känner jag mest tacksamhet för att jag slapp gifta mig med honom.