Gud, jag orkar inte med mig själv och min slappa inställning till teknik.

Tanken var att jag skulle byta ut min profilbild här på bloggen från ”kvinna med ”Let’s dance”-presspass runt halsen” till en en mer somrig ”kvinna med solsken i ögonen”.

I stället för att ladda upp en bild på profilbildsfliken, valde jag tankspritt någon annan funktion. 

Sedan såg min blogg tydligen ut som nedan i ett par timmar. 

Som att jag är så självgod så jag bygger ett digitalt fotokollage i min egen ära.

Typ: ”Har jobbat fram en egen webbdesign som jag tycker känns personlig och lite annorlunda”.

Lite random snapshots från New York:

Här dricker jag drink på Schiller’s (och blir tydligen spanad på av män i bakgrunden!)

Detta är ett kvarter från vårt hotell på Lower East Side. Typ tusen fantastiska restauranger och barer inom 50 meters radie.

Jag och min syrra Anna ska gå ut någon av kvällarna.

Här är jag på underbara skabbiga baren Welcome to the Johnson’s som låg 50 meter från vårt hotell. Alltså var vi där ganska många gånger.

Här leker man väl Serena van der Woodsen på trapporna till The Met. Vi kollade in Alexander McQueen-utställningen.

Sliders-lunch på Pop Burger.

Häng i Meatpacking District.

Nu har jag landat i Sverige efter en vansinnig flygresa bestående av mellanlandningar i Montreal och Frankfurt.

Det bästa på New York-resan?

När jag och min syrra Anna kommer släntrande till The Jane Hotel i lördags kväll hör jag en välbekant röst. Jag vänder mig om och DÄR STÅR THE COUNTESS!

Herregud, LuAnn de Lesseps är ju min favoritperson i ”Real housewives of New York” och där stod hon i lila fodral med sin yngre franska toyboy och berättade något socialite-aktigt. 

Hade jag dött knall och fall just då, hade jag i alla fall dött lycklig.

Man kan säga att jag har lite semester just nu så allt jag skriver går på sparlåga. Ha tålamod med det.

Springer väl omkring på Manhattan dagarna i ända.

Har köpt 48 heta, svarta plagg på Forever21 och någon mystisk lotiondoft att smörja in sin kropp med.

Såg Alexander McQueen-utställningen på The Met också. 

Sedan äter jag så mycket som det är fysiskt möjligt. 

Och dricker väldigt många Naked-smoothies. Just nu ”Blue Machine” (som tydligen innehåller 170 kalorier! Trodde att frukt innehöll 0 kalorier – har uppenbarligen missförstått något grundläggande kring näringslära).

Nu har vi hängt ett drygt dygn i den här härliga staden. Kollade just på nyheterna och det är en tornadovarning över staden om drygt två timmar. 

Ska väl snabbköpa en sådan där bil som de har i filmen ”Twister” och köra runt på ”I am legend”-tomma gator och bara skrika modiga saker och rädda mänskligheten för att sedan ta emot någon medalj ur president Obamas hand och sedan bli tilldelad ett gulligt townhouse i The Village och…. 

I alla fall – vårt första dygn här:

Vi bor på det här glasaktiga hotellet. Det är svinfint.

Här sitter jag på en uteservering och äter något med mozzarella och dricker vin. Men man ser bara en taxi på bilden.

Sedan promenerade vi två minuter och kom till Schiller’s. Där åt vi i princip råa cheeseburgare (exakt så jag älskar min köttfärs). Det var underbart.

Här sitter jag med en feja som inte fått sömn på ett dygn. Men lika glad ändå.

Här är min syrra Anna som är svinsöt. 

I dag var jag nära att köpa ett cannabis-doftljus som hette Malin. Men det gjorde jag inte. Kände att nästa steg skulle vara att inhandla en sådan där Jamaica-mössa med fastsydda dreads.

Sedan blev det ungefär 34 grader och 100 procent luftfuktighet och var vi på Bleecker street med tretton shoppingkassar var och kollapsade vid någon Marc Jacobs-butik. Fick väl ta en taxi hem då?

Så där – efter en väldigt lång resa har vi nu checkat in på Hotel on Rivington.

Nu ska vi snabbduscha och sedan plöja vårt hood – Lower east side.

Konstig grej: Våra väskor blev inlåsta i flygplatssshuttlen och fem karlar fick bryta upp luckan med tre olika skruvmejslar. Tog väl en kvart. 

Om några timmar drar jag till New York. 

Jag har gjort några tidsinställda inlägg som kommer ut när jag sitter på planet.

NEEEEJ. Det har jag såklart inte gjort. 

Typ klockan 11.32 publiceras ett random inlägg där jag står i något linne och bara: ”det här linnet kan du köpa på Gina Tricot för 149 kronor – bästa valet i sommar”. 

Hahaha, nog för att jag är sinnessjuk just nu när jag paniksorterar sedlar, pass och räknar antal underkläder som ska med – men riktigt så ”tokig” är jag inte (ännu). 

Vi hörs i the US and A.

Kalla det svaga nerver, men just nu är jag övertygad om att min resa kommer att bli en parafras av ”Bangkok Hilton”. 

Saken är den att min handväska (eller skinnsopsäck) är fylld med två miljarder smågrejer då jag sällan rensar den. 

För en liten stund sedan upptäckte jag små vita tabletter i botten av ett mellanfack. Det kan vara allergitabletter. Eller Panodil. Eller nån pastill som gör att man luktar mint i munnen. Jag har ingen aning.

Med andra ord kommer den amerikanska tullen heller inte att han någon aning. 

Två bredaxlade män med batong lär ge varandra ett snabbt ögonkast och sedan släpas jag i väg till ett rum. 

Där får jag sitta utan vatten och bröd och svara på samma fråga i 12 timmar. Strax innan någon från svenska konsulatet dyker upp, sätter de på mig en gutesäck över huvudet och plötsligt hör jag dånet av en helikopter. Jag känner att vi lyfter, försöker räkna minuterna men tappar bort mig hela tiden. 

Slutligen landar vi och min ”trendiga men bekväma” reseoutfit byts hårdhänt ut mot en orange overall. De tar av mig gutesäcken och jag sitter i en cell på fyra kvadratmeter. 

Sedan sitter jag där i 47 år innan Sveriges statsminister får till en hemlig utlämning nattetid. 

Det enda som får mig att vilja låta de vita tabletterna ligga kvar i väskan är att jag garanterat får sommarprata i P1 när jag kommer tillbaka till Sverige. 

Så värt det.

Alla talar om supersuccén ”Mästarnas mästare”. 

Men ingen vågar säga sanningen om programmet. 

SVT samlar ihop 12 idrottare med otroliga karriärer i bagaget. Nu ska de för första gången få möta likasinnade vinnarskallar från andra discipliner.

Förväntningarna är att få uppleva stenhårda tävlingar med superfokus. Våra nationalhelgon ska go all in.

Vad det egentigen går ut på?

12 superidrottare filmas när de leker dagis på någon Medelhavsö.

SVT förnedrar Ingemar Stenmark och Anders Limpar genom att de får slå i någon spik i en planka, räkna glaskulor eller springa på klotsar.

Ett avsnitt till och våra mest omhuldade sportikoner skulle väl hoppa säck, bygga pärlplattor på tid, hoppa kråka och kuta runt med ett gammalt ägg på en sked?

Jag föreställer mig att Ingemar Stenmark i dag känner sig ungefär som när en vanlig singelkvinna i 20-årsåldern kollar sina skickade sms efter en blöt lördag på stan.

Min bästa ambulerande dj i Stockholm är Victor Johansson. Man kan säga att om han ska mata någon stereo med brända cd-skivor i Stockholmsnatten, så kommer jag att åka dit, stå bredvid och önska låtar hela kvällen.

I torsdags regerade han Spymlan och jag kastade mig i panik på någon blåbuss och dök upp efter jobbet.

I går var det Södermalm och Nada som fick finbesök, vilket innebar att jag lämnade Kåken och taxihetsade genom hela stan.

Så värt det. 

Nu har Victor Johansson – trots huvudvärk från i går – tagit sig tid att sammanställa en liten låtlista exklusivt för den här bloggen. 

Så himla stort!

Klicka här så får ni en hemmaversion av Victor bakom skivspelaren.

Jag och Victor sjunger väl någon duett till The Vaccines i torsdags? På tisdag spelar han igen – på F12.