Finaste just nu: den lilla rosa delfinen som har hittats i Louisianas floddelta. Så söt. Den är helt rosa och liksom ler på bild. Känns som en guerillakampanj för en ny Disneyfilm som kanske heter ”The Little Pink Dolphin”.
Idag har det snackats mycket om den senaste skandalen i samband med Linda Rosings dejtingprogram i kanal 5. Ett illasinnat (?) rykte om att en av deltagarna har utsatt minderåriga tjejer för våldtäkt/våldtäktsförsök sprider sig som en löpeld i bloggar, branschtidningar och i kanal 5:s forum. En Facebook-grupp har också startat med ambitionen att stoppa denne man. Jag tycker att sådana här rykten kan vara farliga. Om denne man inte är dömd för ett brott så har vi inte heller rätt att döma honom. Däremot är jag fullkomligt medveten om hur besvärligt det kan vara att få våldtäktsmän fällda i domstol när ord står mot ord. Om mannen är oskyldig är detta inget annat än en läskig häxjakt. Om han är skyldig så är det ju vidrigt men också inget som någon annan än en domstol kan döma. Oavsett vilket så tycker jag att kanal 5 har gjort ett slarvigt jobb när det gäller bakgrunds-check up på sina deltagare och dessutom borde de bemöta detta rykte på ett eller annat sätt.
Smårolig person idag: Ronnie Sandahl om Drottning Silvias behov av att titta på sin fusklapp inte färre än 21 gånger under en minut då hon välkomnar sin svärson.
Okej. Måste spy lite på Friskis och Svettis bokningssystem. Jag tänkte träna spinning ikväll och gick in för att boka. Då insåg jag att alla dagens pass var fullbokade. Därefter såg jag att alla pass den närmaste veckan var fullbokade och längre än så går inte att boka. Alltså måste man bestämma sig minst en vecka i förväg om man vill ha en chans att träna. För exakt så planerad är man ju verkligen när det kommer till något så pissigt som träning (hatar’t). Störigt att betala en massa pengar för ett kort som inte går att använda. Där försvann all pepp på en sekund liksom.
Något som jag har varit nyfiken på ett tag är Shakti spikmatta. Det är någon slags modern variant av en klassisk spikmatta bara att man slipper rostiga järnspikar och får en plastpiggar istället. Det ska hjälpa mot dåliga ryggar, spänningshuvudvärk, stress, andra smärttillstånd och till och med mot depression. Allt det här låter lite för bra för att vara sant och mattan är förhållandevis dyr (runt 600-700 kronor). Om den verkligen håller vad den lovar är det onekligen värt pengarna men jag är så cynisk så jag tror att allt som har med naturläkemedel och liknande i samma genre är bluff och båg. Liksom ett sätt att tjäna pengar på värdelösa kapslar med gammalt torkat hö och så vidare. Jag skulle vilja ta den här mattan på en testrunda innan köp. Är det någon som har provat den? I så fall – hit med recension bums.
Igår kväll var det äntligen dags för min fina vän Kattis 30-årsfest. Hon hade hyrt en skuta på Söder Mälarstrand med vidunderlig utsikt över Stadshuset, Kungsholmen, City och Gamla stan. Dessutom hade hon tagit hit ett band från Götebord och körde en fab show för alla gäster (Katti är för övrigt så sjukt bra på att sjunga och borde typ vara superstar). Vi dansade asmycket åt Popaganda-Stefans fenomenala blandningar, drack drinkar, åt snittar och snackade. Vid halv fyra begav vi oss hemåt efter en väldigt lyckad kväll.
Katti – The Hottie – värdinnan själv.
Karin, min syrra Mia och min andra syrra Anna
Henrietta, slanka Mats och min kille Niklas
Min syrra Anna och jag
En sak som irriterar mig är folk som är rädda för Facebook. I alla möjliga forum tycker en massa viktigpettrar att man ska vägra Facebook för annars får alla människor reda på allt om ditt privatliv. Inklusive din arbetsgivare. Jag säger att om man låter sin arbetsgivare snoka i ens Facebook-profil så är man dum i huvudet och det kan inte ens ett avslutat Facebook-konto råda bot på.
På Facebook kan man med ett enkelt litet klick ställa in sin profil på privat. Då kan bara dina vänner (som du själv har godkänt) se vad du skriver och lägger upp. Om du råkar ha några vänner som du har godkänt som du ändå inte vill ska kunna se allt du gör så kan du sätta deras tillgång till din egen profil på begränsad så de exempevis inte kan se dina foton. Och om du har en Facebook-profil och din chef av någon sjuk anledning skickar en förfrågan om vänskap så ignorerar du helt enkelt den.
Med andra ord: ingen kan se vad du skriver på Facebook om du inte vill att de ska kunna det. Du behöver inte skriva något eller lägga ut bilder bara för att du har ett konto. Däremot underlättar Facebook ditt sociala liv något oerhört eftersom alla dina vänner finns samlade där. Facebook-mailen har på många plan ersatt min vanliga mail och Facebook-chatten har i princip ersatt MSN. Dessutom sker ju alla inbjudningar till fester och events på Facebook.
Så ni folk som klagar: uppenbarligen har ni inte förstått något av Facebooks funktioner eller så är ni ungefär hundra år gamla och har missat hela web 2.0.
I ungefär 17 år har jag varit galen i The Cure och fullkomligt dödsförälskad i Robert Smith. När jag gick i högstadiet hade jag 56 planscher av honom på mina väggar. Min syrra vågade knappt släppa blicken från golvet av rädsla för mardrömmar. Men idag är hon ”vänlig” nog att skicka en nytagen bild på min stora kärlek. Och där kom jag ner på jorden. Säg att min dröm om att jag och Robert Smith skulle ha blivit i hop när jag var – säg 15 (vilket vore mer eller mindre olagligt rent åldersmässigt, men ändå) skulle ha gått i uppfyllelse, att vi hade gift oss och levt lyckliga i alla dessa år. Då hade jag haft en make som idag såg ut som nedan. Inte för att vara ytlig eller så men då hade jag tagit ut skilsmässa.
Idag orkar jag inte laga mat så jag tänker köra på take away. I mitt kvarter finns följande:
Vilket ska jag välja?
Min kille har köpt en ny avancerad jättestor kamera. Jag inser nu att jag är i desperat behov av botox.