Det finns en helt sjuk sajt som heter Vie de Merde och är på franska. Upptäckte nu att det även finns en engelsk version som heter Fuck My Life. Det är små anekdoter om vardagliga förargligheter som man kan sitta hur länge som helst och fnissa åt. Ett exempel:

”Today, I had the cops called on me because I accidently texted ”I’m going to kill you and use your head as hood ornament” to my ex-fiance, instead of my best friend. I only texted that because he got a better grade on an exam than me. Now I have a court date. FML”

Min kille Niklas kom hem med alla säsongerna av 24 på DVD. Gissa en gång vad jag ska göra just nu.

Gjorde en liten shoppingrajd idag längs Götgatsbacken vid Slussen. Råkade komma över en klänning som var på halva, halva, halva reapriset eller något sånt. Den kostade 19 kronor. Sjukt va? Köper man en Cola på Pressbyrån så kostar den typ en krona mer. Sedan vet jag ju inte rikigt vad jag ska ha klänningen till eftersom den kanske inte egentligen var min stil eller så. Men herregud. 19 spänn. Då köper man vilket jäkla skit som helst bara för att få känna av fyndeuforin.

Åh, vad roligt att Anna Paquin och Stephen Moyer (alltså Sookie Stackhouse och Vampyr-Bill Compton) är tillsammans på riktigt. Jag kan liksom inte skilja på dem och tv-serien eftersom jag läser alla sju Sookie Stackhouse-böckerna sedan några veckor tillbaka. För mig blev den här nyheten verkligen som att Bill och Sookie var tillsammans. Längtar så mycket efter säsong två av True Blood nu. Jag och min kille var nära att spela in en egen säsong två för några veckor sedan – i stil med Jack Blacks Be Kind Rewind – för att vi inte stod ut med tanken på att vänta ända till sommaren.

Bild: justjared.buzznet.com

Min syrra Mia blev intervjuad av svt på Slottsbacken idag och tyckte att en kunglig förlovning var småkul och lite av en folkfest och kul.

Idag undrar jag hur många det egentligen är som har skrivit något i stil med ”…äter en semla” som status på Facebook. Jag tänker inte skriva det som status, däremot ägnar jag ett helt blogginlägg här för att informera massorna om att jag också tänker äta en semla. Alldeles strax. Är det Mardi Gras så är det.

Bland konservativa talas det om att i framtiden kommer det inte längre att sitta en Bernadotte på tronen utan en helt vanlig Westling som resultat av den kungliga förlovningen. Är det inte så att man i alla tider har varit två om ett barn? Alla barn bär ju hälften av generna från sin mor och hälften från sin far. Alltså kommer det att sitta en person som är lika mycket Bernadotte nu som i framtiden på tronen. Att överhuvudtaget tala om att det är ett problem att vi har en kvinnlig tronarvinge är ju absurt i dagens moderna samhälle. En ätt dör inte ut för att folk får döttrar. Det låter så medeltida att resonera på ett sådant sätt.

Att Victoria hittade Daniel Westling är ju annars ett genidrag när det gäller att behålla monarkin i Sverige. Svenskarna älskar ju att hata rika människor med bakåtslickat hår och hade Victoria valt en sådan kille hade folket antagligen bara stört sig och känt att kungahuset är något världsfrånvänt som kostar skattepengar. Nu kan istället varenda människa identifiera sig med en hyvens grabb från ett kedjehus i en håla med helt normal familjebakgrund. Daniel Westling har aldrig synts ute bland glidarna på Stureplan, hamnat i några skandaler eller på något sätt utmärkt sig som något annat än en ordentlig karl som gillar träning. Detta väcker folks sympatier – både för Daniels intåg i kungahuset och för Victorias uppenbarliga prestigelöshet. Daniel Westling blir på något sätt en representant för folket ända in i de fina salongerna och den kungliga bädden.

Sånt här tycker jag är roligt. Det var Expressen som i natt kom över scoopet om den kungliga förlovningen. För att lura Aftonbladet, så de inte hann få med nyheten i papperstidningen eller på löpet så trycktes en fejk-Expressen med Carolinmordet på ettan och en påhittad nyhet om att Linda Rosning skulle ha gripits på Grammisgalan tidigare i år. Denna fejktidning skickades till Aftonbladet och på så sätt fick Expressen ut sitt scoop först.

Min syrra ringde precis och försökte tvinga iväg mig till Slottet innan klockan 14 med kamera för att fota tillkännagivandet av Victoria och Daniel Westlings förlovning. Inte för att hon själv så gärna ville ha ett foto av detta utan för att hon för någon timme sedan hade ringt våra rojalistiska morföräldrar och berättat om den kungliga förlovningen. Tydligen hade mormor börjat skrika till morfar och råkade sedan i ren eufori slänga på luren i örat på syrran. De hade inte ringt upp så man får ju hoppas på att deras 88 och 90-åriga hjärtan pallade trycket så att säga. Tror dock de får nöja sig med tv och tidningar. Känner inte riktigt att jag hinner/har lust att slåss med hundratals turister, press och pensionärer på Slottsbacken.

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om det stora bråket mellan Linda Skugge och Ebba von Sydow eftersom i princip alla andra har gjort det de senaste dagarna och dessutom gjort det bra, men jag kör ändå.

För ett par år sedan, när Linda Skugge hade gått från arg Expressen Fredag-krönikör till gnällig mamma, kunde jag bli oerhört provocerad av vissa av hennes uttalanden. Var det inte hysteriska bacillsskräcksutspel så handlade det om fascistisk syn på sjukskrivna.

Men nu: jag bara rycker lite på axlarna. Linda Skugges utspel berör mig inte ett dugg längre. Det känns som hon skriker så högt och är så kategorisk dygnet runt så ljudet av hennes vrål har liksom blivit en helt vanlig del av vardagen. Som trafikbuller. Eller det där ljusa tjutandet från ventilationstrumman.

Trots att jag snart är 31 år gammal, barnlös, bor i Stockholms innerstad, är med i Facebook, då och då hänger på Stureplan och ofta drar på mig klassiska stressymtom (det vill säga den typen hon vill ”sätta dit”) så orkar jag inte ens bli upprörd. För vet ni – jag är fullständigt övertygad om att Linda Skugge egentligen inte heller bryr sig särskilt mycket. Hon vet bara precis vilka knappar hon ska trycka på när hon känner att hon behöver lite medial uppmärksamhet. Och nu var det tyvärr (den faktiskt vettiga förebilden) Ebba von Sydow som var den där knappen.