Idag orkar jag inte vara kreativ när det kommer till middag så det får bli det här gamla fläskfiléreceptet. Jag gjorde den för flera år sedan minns jag efter tips från min mamma. Nu kommer min fina grillade och inlagda paprikor från Spanien till användning i alla fall.
Som en direkt fortsättning på lektion 1 så är det en bra idé att nischa sin blogg. För ett par år sedan skaffade var och varannan ung tjej en modeblogg där de fotade sig själva i ”dagens outfit”. Det blev ett mycket populärt bloggtema och många av dessa tjejer har idag ett stort antal besökare. Det finns de som har nischat sig inom teknik, politik, film, tv-spel, sport och mat med stor framgång. Om du har ett specialintresse som du kan mycket om så är det perfekt att starta en blogg. Här har du alla möjligheter i världen att definiera din målgrupp på bästa sätt och att sälja in annonser. Får du många läsare kan du räkna med att du får produkter hemskickade av företag som hoppas att du skriver några rader om dom. Dessutom får du fördjupa dig i ditt intresse och komma i kontakt med likasinnade.
Upptäckte just att hela musikalskivan ”Once more with feeling” (vilket är ett avsnitt av Buffy the Vampire Slayer) finns på Spotify. Skoja att jag sitter och lyssnar på Rest in peace nu och skrattar åt skillnaderna mellan Edward Cullen och William ”Spike” The Bloody. Lång, modellsnygg vampyr med blick man dör av eller en kort vätesuperoxiderad vampyr med Matrixrock? (Jag kommer ändå aldrig överge Spike).
När man startar en blogg, alternativt har en blogg med blygsam läsarskara och vill öka denna så kommer här första lektionen i Malins bloggskola. (Obs! Ni som skriver en liten dagboksblogg för er själva och era nära och kära behöver inte känna er träffade eller trampade på tårna – den här lilla lektionen vänder sig till de som vill ta bloggandet mer publikt).
Målgrupp
Denna första lektion handlar om det mest övergripande med bloggen. Om vi ska vara väldigt marknadsföringsinriktade så bör vi först och främst definiera vår målgrupp. Vem är det som ska läsa vår blogg? Jag menar inte att vi behöver sätta oss på universitetet för att ta en ek. kand i marknadsföring men sjävla grundtanken om att definiera de som läser kan vara effektivt längre fram. Oftast faller sig målgruppen ganska naturligt. Är du en 21-årig tjej som shoppar mycket kläder som du visar i din blogg så är din målgrupp med största sannolikhet tjejer i din egen ålder. Jag trodde länge att min målgrupp var tjejer i 25-35-årsåldern, akademiker, bok-musik-och tv-serie-intresserade och väldigt smarta. Detta stämmer nog på många plan efter att ha läst kommentarer och e-mail från mina läsare men jag var inte beredd på att det faktiskt var ganska många killar (även dessa smarta – Malins anm.) som också läste. Poängen med att försöka definiera sin målgrupp är att i tider av låg inspiration vet man ganska säkert vilken typ av inlägg som ändå roar publiken, vilket gör att man ändå kan publicera något istället för inget.
Ställ följande frågor till dig själv (och försök svara på dem):
Övergripande bloggtema
Det mest effektiva sättet att komma fram till vad man ska ha för ”tema” i sin blogg är ju att gå till sig själv. Vad är jag intresserad av? Att försöka skriva en blogg som inte engagerar en bara för att få upp statistiken är inte att rekommendera. Man tappar lusten ganska snart, skulle jag tro. Fundera igenom vem du är och vad som skulle vara roligt att sätta på pränt. Punkta gärna upp allt du kommer på och sätt dig sedan och se vad som faktiskt skulle kunna generera bra och roliga blogginlägg.
Exempel på ovanstående:
eller
Båda dessa personer verkar ha intressen som lämpar sig utmärkt för en blogg (jag tror att alla människor har en väldigt bra blogg inom sig). Självklart har alla människor mer än tre saker som definierar dem men det kan vara bra att börja någonstans. Tanken är att läsarna ska få lära känna dig så snart som möjligt och då behövs några tydliga punkter som definierar vem du är i din blogg (vilket inte är samma sak som vem du är privat – mer om det i senare lektion).
Sammanfattning
Håll målgruppen i bakhuvudet för att inte spreta allför mycket i din blogg men kom ihåg att you can’t please them all! Det viktigaste för att skaffa sig en vital blogg är att du utgår från sig själv och vad du vill skriva om i första hand. Alla människor har något att berätta – det gäller bara att lägga upp det på rätt sätt så att folk förstår att de vill läsa om det också.
Imorgon tänkte jag börja med en liten kurs i min blogg. Den heter Malins bloggskola och kommer att dyka upp i ett tiotal lektioner. Den vänder sig till alla som tycker om att blogga men som känner att de behöver lite tips för att göra det bästa av sin egen blogg. Jag kommer bland annat att ta upp hur ett effektivt blogginlägg kan skrivas, hur man får upp sitt besökarantal och hur man gör med sitt privatliv i bloggens värld. Jag hoppas att ni kommer att få några smarta tips och att ni själva delar med er av era bästa tips i kommentarerna efter varje ”lektion”.
Om man får lov att göra en liten jämförelse mellan tv-serier och den verkliga världen så kommer det här:
I tv-serien Gossip girl dejtar huvudpersonen Serena Van Der Woodsen just nu Aron, en några år äldre konstnär med ateljé i Brooklyn, NY. Han är en förmögen kille som ändå väljer att röra sig i de konstnärliga kretsarna och traskar omkring i snedlugg, rutiga skjortor och kofta. I verkligheten dejtar tvillingkändisen Mary Kate Olsen Nate, en några år äldre konstnär som hänger runt på modefester och flummiga Brooklyngallerier. Han brukar kännas igen på sin mörka snedlugg, sina rutiga skjortor och emellanåt med en hatt på huvudet.
Ingen tillfällighet, säger jag. Vem var först? Manusförfattarna till Gossip girl som MK Olsen härmade för att det kändes hippt eller var det MK som inspirerade manusförfattarna?
Serena Van Der Woodsen och Aron i Gossip girl, bild från justjared.buzznet.com
Mary Kate Olsen och Nate Lowman front row, bild från perezhilton.com
Här hemma står tv4:s nya program Semestersvenskar på. Jag klarar inte av att sitta mer eftersom exakt alla som är med i programmet verkar vara efterblivna och jag tycker att gränsen för att göra sig lustig över människor med låg IQ går någonstans vid prime time-tv. Är det så på all charter? Jag trodde att det var en myt att alla människor var ovärldsvana och språkutmanade. Herregud – åka hela vägen till Thailand för att äta pommes och bea och snacka svenska. Jag förstår det inte. Hur jag än anstränger mig.
Så länge jag kan minnas har min mamma kallat mig för Malinska. Eller jag heter ju Malin om jag har gjort något dumt medan Malinska mest används om jag är snäll – ni fattar, som det brukar vara med smeknamn. När jag var 12 år och familjen låg och körde genom the country formerly known as Jugoslavien så såg mamma den här vägskylten och tvingade pappa att svänga av landsvägen. Jag fick hoppa ur mittensätet, liksom åla mig över en av småsystrarna och traska fram till skylten, smajla upp mig och sedan knäppte mamma ett kort. Jag tyckte att det var roligt. Om man svänger vänster kommer man till mig. En hel by uppkallad efter mig, liksom. Lite samma grej som att hela Sverige flaggar på min namnsdag den tionde december. Man känner sig lite viktigt, liksom.
Jag har alltid haft lätt för svenska. Under min lågstadiekarriär var jag en rättstavningsstjärna och jag har liksom alltid haft turen att kunna ”känna av” hur ett ord stavas. Jag misstänker att det hänger ihop med mitt maniska läsintresse som satte igång i fyraårsåldern. De gånger jag ändå blir tveksam så brukar jag kolla upp stavningen innan jag skriver. Det finns dock två uttryck i svenskan som jag fortfarande kan snubbla bort mig på. Dessa är följande:
Eller vad säger ni – alla svensklärare där ute? Blir jag godkänd som bloggare trots att jag allt som oftast slarvar med dessa två uttryck?
Kolla in 15-åriga Taylor Momsen (som spelar Jenny Humphrey i Gossip Girl) när hon inte står ut med alla paparazzis som förföljer henne vart hon än går. Helt sjukt. Hon börjar köra parkour sådär helt spontant. Först hoppar hon över ledstången i en trappa över några som sitter i en soffa. Sedan rakt över motorhuven på en bild och därefter klättrar hon upp för en vägg på ett parkeringshus. Just nu går snacket om att hon kör någon grej med Nike (och att det är en stuntkvinna som tar över när det börjar bli lite avancerade hopp). Men my god, vad jag fnissade när jag såg den först – i tron om att det var hon som smet från paparazzis!
