En anledning att älska reklambranschen
avDet är sådana här idéer som gör att jag bara älskar reklambranschen! Stämpel + klubb+ McDonald’s – kan det bli bättre?
Det är sådana här idéer som gör att jag bara älskar reklambranschen! Stämpel + klubb+ McDonald’s – kan det bli bättre?
Så här ser det ut på Söder i Stockholm idag. Det blåser extremt mycket så snön liksom faller vågrätt. Jag är tacksam för 1. Jag är hemma idag och skriver en grej (behöver alltså inte lämna huset och utsättas för sl-kaos om jag inte vill). 2. Jag äger ingen bil som måste skottas fram och skrapas på rutorna. 3. Jag bor ungfär 60 meter från affärer om det skulle krisa längre fram. Dessutom har jag klätt mig asvarmt och sitter här i stickad klänning och småmyser med en kopp te.
Jag blir lite sugen på att önska mig en Volumaster i julklapp. Såg att den till och med fanns till rimligt pris på tretti.se. Är det någon som har testat den? Fungerar den verkligen så bra som de utlovar? Jag vill ha svalligt hår – inte platt som om det har regnat på mig i en livstid som jag har nu.
Under eftermiddagen har jag varit hos min syrra Anna och julpysslat med några kompisar. Jag är fullkomligt talanglös när det kommer till slöjd så jag satt mest och jobbade med en röd pappersstjärna i typ två timmar, drack glögg, fick sedan ett psykbryt för stjärnan inte gick att få klar och åkte hem. De andra gjorde änglar, pepparkakor, marsipantomtar – lite bättre multitaskers jämfört med mig. Sedan pulsade jag hem genom snöstormen via några försenade tunnelbanor.
Ni vet det där med fula ankungen och yadayada. Jag har en lillasyster som är 22 år gammal som var kanske den sötaste ungen i världen när hon var liten. Hon var en tjock bebis som bara skrattade åt allt. Kanske ingen klassisk skönhet – men extremt charmig. Är det då inte intressant hur snygg hon blev som vuxen? Tjock, glad bebis = het babe i vuxna livet? Innebär det att snygga småbarn blir trista och fula i vuxen ålder?
Till middag idag var jag sugen på exempelvis en mixad broccolisoppa med strimlor av rökt lax och en klick pepparrotsfärskost. Min kille gjorde spyläten när jag framförde det. Sedan ringde min kille sina föräldrar och vi blev inbjudna på middag. Vi tackade ja. Sedan ringde min kille upp igen och frågade vad det blev för mat. Då passade inte den heller utan jag hörde honom utbrista: ”men då kan jag ju bara äta potatis och sallad! Det är ingen lördagmiddag!”. Så nu har vi varit och köpt varsin blodig biff, vi har bakpotatis i ugnen som så småningom ska gröpas ur och blandas med lök, vitklök, trattkantareller, parmesan, grädde – ja, tusen saker och rödvinssås som ska tillagas. Nu är han på gott humör, den där pojkvännen.
Det här inlägget dör jag en smula av idag. Fnissade tills jag fick ont i magen. Det är så sorgligt och komiskt när människor bara lever upp (och i princip knäcker) fördomarna man redan har om dem. Linda Rosing – inte Sveriges begåvningsreserv direkt.
Nu är jag helt slut efter en lördag runt stan. Först åkte jag, min kille Niklas, och två kompisar den lilla båten från Skeppsbron till Djurgården. Där gick vi in på Gröna Lund för att kolla deras julstämning. Det fanns många lampor som utlovat men vi var där redan vid ett så då var de inte tända. Annars var det mest barn som tjatade om att få åka karuseller och en utbytesstudent som åkte skridskor värre än Bambi himself. Vi tog därefter bussen till stan och jag införskaffade mig äntligen en vinterkappa på Mango. Tyvärr ser jag svintjock ut på det här fotot men ni får se det ändå. Kappan är svart-grå liksom. Jag kom nämligen på att alla mina sjalar, väskor och mössor är i all världens färger så med en exempelvis röd jacka såg jag ut som en julgran. Sedan käkade vi lunch och därefter prutade jag till mig trattkantareller och körsbärstomater på kvist på Hötorget. Sedan införskaffade min kille sig småflaskor av Blossas årgångsglöggar. Värsta lyxen. Ikväll vet jag inte om jag ska sova eller gå ut. Just nu lutar det åt sova.
Jag ramlade över det här nytagna fotot på Prinsessan Madeleine (det översta) och slogs av hur annorlunda hon ser ut. Jag kände först inte igen henne. Är det hudfärgen? Normalt sett brukar ju Madeleine se aprikosfärgad ut på grund av spray tan (det ser värre ut på riktigt – vi gick på universitetet samtidigt så man sprang på henne ibland). Nu ser hon vinterblek ut. Jag tror dock att den stora skillnaden sitter i den lite väl blonderade damfrisyren. Madeleine har alltid haft snygga slingor i håret men nu ser det enfärgat och blekt ut. Hudfärgen och hårfärgen glider ihop. Lite som på Idol-Robin som åkte ut. Hon ser liksom äldre ut än vad hon är.
Foto lånat från aftonbladet.se
foto lånat från svd.se
Det här chipset kom min kille just och gav till mig. Kärlek i transfettsanda liksom.