Det här vinet ska vi prova ikväll (eller jag har redan hällt upp ett litet glas till mig själv för att vara helt ärlig). Problemet är att vår (läs: min killes) vinsamling står i vårt sovrum som ständigt är utkylt på grund av öppet fönster, vilket gör att denna flaska bör stå och få upp graderna lite. Annars smakar det ju inget. Men Grand Reserva -99 – spännande värre. Tror jag köpte den för kanske 10 euro (eller mindre) i somras i Vinaros (en liten spansk stad några mil från vår by).

Sommaren 2003 tillbringade jag i Sevilla och Cordoba i södra Spanien. Jag dog av värme i princip då termometern stod på ungefär 49 grader dag ut och dag in. Hade man otur så blåste det  – hårfönsvarma vindar från Sahara. Jag gick inte ett steg utan mitt E111 i handen in case of emergency (dvs att jag skulle kollapsa på gatan av värmen).

I Sevilla finns ett bostadsområde som kallas Las 3000 – ”De tretusen” – efter någon slags projektplan som gick ut på att man skulle bygga tretusen bostäder åt fattigare människor. Att åka genom Las 3000 är obehagligt men framför allt en viktig insikt i hur illa ställt människor i dagens moderna Spanien faktiskt lever. Det finns inte en enda gatlampa eller trafikljus som inte är krossat med stenar. De stora gröna soptunnorna i plast fylls med vatten på sommaren och barnen badar i dem.

Runt denna förort hittar man massor av djur som står tjudrade i närmaste lyktstolpe. Det kan vara getter, åsnor och många hästar. Jag blev helt gråtfärdig en gång när vi körde förbi och såg hästarna i solgasset. De hade ingenstans att skydda sig från solen och ingenting att äta eller dricka. En natt när vi hade varit ute så tvingade jag mina kamrater att köra mig till Las 3000. Där passade jag på att ge hästarna mat utan att bli upptäckt av ägarna. Då fick jag lite ro i själen. Titta gärna på klippet nedan för att få en snabb inblick hur illa det verkligen är i Las 3000.

Jag kollade just stockholmsvädret och insåg att det kommer att blir snöbyar de närmaste fyra dagarna. Här i innerstaden har det fallit snönblandat regn men ingen snö har lagt sig. Vi har inte ens isiga trottoarer. Igår kväll var jag ute i förorten och när jag kom ur tunnelbanan kändes det som jag hade åkt trettio mil eftersom landskapet bestod av snö och gångvägarna av isgata. Men nu är det dags att köpa den där vinterkappan och ge sig upp på vinden och leta upp de rejäla vinterskorna.

Nej men om man skulle packa ihop sig, kanske glida in på Systembolaget och köpa lite bubbel eller rödtjut, sätta sig på tunnelbanan och åka till en av sina allra bästa vänner, krama hennes sötaste unge lite och sedan käka en lång och mysig middag och snacka ihjäl mig några timmar? Ja, då säger vi så. Hej så länge.

Fler middagstips här.

Råkade just klämma fingret något så oerhört illa så det småstukades samtidigt som klämfaktorn var enorm. Det resulterade i att jag fick lägga mig på badrumsmattan i ungefär tjugo minuter för allt började snurra. Det är sant som det säga – de flesta olyckor sker i hemmet. (Kan för övrigt knappt skriva på tangentbordet på grund av smärtan).

Jag har funderat mycket på det där med att unga tjejer ska få komma till tals. Vi lever ju onekligen i en intressant värld där de allra största bloggarna skrivs av unga, modeintresserade tjejer. Dessa tjejer har upp till en halv miljon läsare i veckan – långt mycket mer än vad tjejtidningssajterna exempelvis har. Att dessa tjejer inte skulle utgöra en reell maktfaktor kan väl egentligen ingen längre förneka. Därför bjuds exempelvis bloggstjärnan av de alla: Blondinbella in till Debatt och andra tv-program.

Igår diskuterade Blondinbella manlig fåfänga i TV4:s Kvällsöppet (se klippet efter 14 minuter här). Det som först slog mig var: superbra att unga tjejer blir inbjudna och får uttrycka sin åsikt på bästa sändningstid. Men efter jag hade sett programmet blev kombinationen tonårstjej och tv ganska typisk. I vårt patriarkala samhälle lyssnar man på män som talar med mörk röst, långsamt med finessprydda andningspauser – män som utstrålar säkerhet och viktighet. Blondinbella har en tonårsröst i klassisk highpitch och är självklart ännu inte mediatränad så hon har lärt sig att droppa alla ”liksom”, ta den självklara plats som ger självförtroende nog att hämta andan utan att riskera att bli avbruten (för det är ju annars ett klassisk maktvapen som män brukar använda sig av). Detta resulterar i att hennes åsikter (oavsett vad man nu tycker om dem – vilket inte är intressant i den här diskussionen) fördunklas av att hon låter som en typisk tonårstjej (vilket i det här samhället är detsamma som ”dum”, ”puckad”, ja välj själva). Detta gör att det blir så lätt att avfärda det som dessa tonårstjejer med makt egentligen har att säga.

Ni som har sett exempelvis Ebba von Sydow tala i direktsändning märker direkt en skillnad. Hon har förstått vikten av att sänka tjejrösten och tala långsamt men med självförtroende. Trots det avfärdas hon också skrämmande ofta som en blond tjej som bara bryr sig om mode, trots att hon faktiskt ganska ofta har en intressant poäng.

Det jag vill komma fram till är tydligheten i vårt samhälle – att oavsett hur jämställda vi än borde vara så tas inte tjejerna på så stort allvar så länge de inte talar som män. Om kvinnor ska bli en maktfaktor att räkna med måste de spela efter de manliga spelreglerna. Först då kan de bli accepterade. Fram tills dess är de bara blonda tonårstjejer som bryr sig om väskor och skor. Trots att de på egen hand driver företag som genererar fler klick än större affärskedjor.

Jag såg några nytagna foton på lilla Hermione Granger (Emma Watson) från Harry Potter-filmerna. Det slog mig att hon verkligen har vuxit från en liten trollkarlsankunge (eller häxankunge är nog en mer korrekt term) till en svan. Hon är ju en av Storbritanniens it-girls för tillfället och dyker upp på röda mattan iklädd coola designerkläder med personlig stylingtouch. Det kunde man inte tro när man såg den där lilla tjejen med burrigt hår för sju år sedan.

En sak som jag älskar är att titta på gamla svt-program eller lyssna på radiosnuttar där dåtidens experter förutspår hur samhället kommer att se ut i framtiden. Jag har sett ett klipp som har snurrat runt de senaste åren i tv där ett gäng viktiga gubbar sitter i en sextiotalsstudio och förklarar för tittarna att man i vår tid kommer att sätta sina personbilar på autopilot och liksom bara snurra runt förarsätet så att alla i bilen kan se varandra. Så kan man sitta där och snacka medan bilen tar en dit man vill. De visar också en inte alltför felaktig grej med hur man kommer att boka teaterbiljetter i framtiden med hjälp av en skrivmaskin och en tv-skärm som är kopplad någonstans – så det bara är att välja den plats man vill ha i salongen. Inte helt fel ute – de skulle bara tänkte lite större. Fatta hur mycket folk kommer att fnissa åt vår tids framtidsvisioner (för det är ju så lätt att fnissa när man sitter med facit i hand). De kollar på alla katastroffilmer (tänk Independence day, Armageddon etc) eller filmer med flygande farkoster istället för bilar och snubbar som kommunicerar via telepati och skrattar ihjäl sig.
Vad tror ni kommer vara 2060-talets internet till exempel?

Grej jag antagligen är för för gammal för att förstå: Zac Efrons snygghet. Vad är det med den här i mina ögon fjantige grabb som är snyggt, hett eller (håll i er) sexigt? Han är känd för att dansa synkroniserat och sjunga smäktande kärleksballader alternativt stämsång i tuggummianda i Disneys Highschool Musical (som det verkar finnas en massa nummer av). En gång såg jag en halvtimme av en av dessa filmer på tv. Det var outhärdligt. Dålig plot, överspelande skådespelare, käckt och fjantiga musiknummer med dåliga melodier (exempelvis sjöng alla när de spelade en baseballmatch – det var så obehagligt så jag var tvungen att zappa vid de högre tonerna). I vad av detta ligger den så kallade sexappealen?

Bild på Zac Efron lånad av justjared