Har precis sett en dokumentär på tvåan som handlade om ett par som var superkristna och skulle gifta sig. De var 18 och 22 år gamla! De trodde inte på sex före äktenskapet (det leder bara till ondo så som aids, menade de). Bara tänk er om man hade gift sig med den man dejtade när man var 18! Vilken mardröm! Då hade jag suttit i ett tioårigt äktenskap redan. Jag fick verkligen ångest när jag såg detta program. Det bästa var när killen skulle missionera på Medis en helgkväll och frågade några snubbar om de visste att Jesus älskade dem. Eller när de hade kristen rockkonsert i kyrkan och alla sprang runt bland bänkarna som femåriga dagisbarn. Tänk om man hade varit så naiv. Hej, jag blir ihop med första bästa snubbe när jag är 15 och gifter mig med honom vid 18 och flyttar då in i en ångest-förorts-lägenhet och är förstås oskuld. Sen då? Jag känner bara en stark flyktinstinkt och vill lägga benen på ryggen. Men vem vet, de kanske inte grubblar så mycket och känner samma ångest som en själv. De kan ju så att säga lägga all skit på Gud eller Jesus. Det hade kanske varit befriande.