Här vimsar jag omkring inför späckad helg. Morgonen började med att min killes pappa ringer och säger att jag ska komma ner på gatan. Väl nere i den södermalmska förmiddagen susar min s.k svärfar förbi och ger mig några kilo oxfilé som han har varit och dealat till sig (märk väl att han inte har stått utanför random matbutik och väntat på att någon köttsnattare ska dyka upp med en filé – nej det här är betydligt mer raffinerat). Nu är således filén till min killes trettioårsfirande på söndag i säkert förvar i kylen. Nu ska jag istället städa lägenheten, baka en äppelkaka och svänga ihop en dressing ty i eftermiddag kommer mina föräldrar (med bland annat vin, kappa och spansk inlagd paprika till mig). Ikväll kommer alltså hela min högljudda familj hem till oss och äter lammfärsburgare med halloumi, rostat grekiskt lantbröd och egengjord hamburgerdressing.

Imorgon ska jag bruncha med min kille, hans kusin och fru och deras barn. Sedan ska jag hänga med mamma och pappa. Funderar på att ta dem på ”promenad i Milleniumtrilogins anda” – alltså till Fiskargatan, Götagatan, Bellmansgatan och Lundagatan. På lördagkvällen ska vi ut och äta finfin crossovermiddag på restaurang.

Söndagen kommer att präglas av föräldra-avsked och sedan slaveri i köket inför trettioårsmiddagen på kvällen då vårt hem invaderas av hela min killes släkt. Det kommer alltså att bli en hektiskt men rolig helg i familjens tecken.

Under spaniensemestern hann jag som vanligt plöja igenom ett ganska stort antal böcker. Jag tänkte här dela med mig om lite tips och varningar.

Jag inledde semstern med Milenniumböckerna av Stieg Larsson. Jag hyser dock en grav misstanke om att jag inte behöver säga så mycket mer än så då hela svenska befolkningen tycks ha gjort samma sak den här sommaren. Mitt eget omdöme är dock; nervkittlande, urspännande böcker som man inte kan lägga ner förrän de är färdiglästa. De första kvällarna i den spanska byn då vi var ute och drack rosé med vänner så sa jag runt klockan två: ”nu måste jag hem och se hur det går för Lisbeth Salander”.

Nästa bok jag gav mig på var Palatsbarnen av Björn Collarp. Det är en sann historia som utspelar sig under den ryska revolutionen och sedan några decennier framåt. Två adliga systrar är huvudkaraktärer, varav den ena lyckas hamna i Sverige och den andra blir kvar i Sovjetunionen. Boken bygger på deras respektive liv som tar läsaren till sovejtiska fångläger, utkylda, trånga lägenheter, olycka, viss lycka och slutligen en återförening av de båda systrarna. En välreserchad bok med två intressanta livsöden.

Den allra  bästa boken jag läste under sommaren var Hanne-Vibeke Holsts Kungamordet. Det är den fristående fortsättningen på Kronprinsessan (vilket jag tyckte var en mycket bra bok) men Kungamordet är ännu bättre. Nu är jag visserligen ett stort fan av Hanne-Vibeke Holst, men maken till bladvändande bok, välupbyggt intrig och fin research får man leta efter. Helt suveränt helt enkelt.

Och så kommer då varningen. Grevgatan 22 av Jenny Leeb är en svensk chiclit som fick mig att må illa. Handligen är undermålig, karaktärerna fullständigt otrovärdiga och poängen lika med noll. Det som var mest overkligt var att den vidriga, egocentriska huvudkaraktären (som går in på toa och sminkar sig när hon har dragit hem en kille) på allvar skulle kunna träffa en kille som framställs som rolig och normal. Inte en chans att en vettig kille på allvar skulle kunna bli kär i en efterbliven, trettioårig (men uppför sig som 14) alkoholist. En löjligt förutsägbar bok, utan poänger, späckat med namedropping, ett språk som en mellanstadieelev skulle kunna toppa utan problem och avsaknad av eftertanke.