De två sista 24-avsnitten av säsong sju ligger i pajpen. Det är lite sent att satsa på en sådan rafflande upplevelse nu. Vi tänker mer att vi laddar ett knappt dygn och kör det imorgon kväll. Igår såg vi nämligen säsongsavslutningen av Lost – vilken jag för övrigt tyckte var lite sådär – och därför kan man behöva en kväll fri från hög puls orsakad av tv.

Tv-serier jag ser fram emot nu när säsongsavslutningarna strösslas över oss:

• True Blood – säsong två (premiär 14 juni)
• The Wonderful Maladys (förhoppningsvis premiär i höst)
• The Tudors – säsong 3 (som går just nu men lär komma till svt till hösten)
• Gossip girl-spin off:en som ska utspela sig på åttiotalet men sedan ett par veckor sägs ha blivit inställd (jag hoppas fortfarande på motsatsen).

Jag vet att jag tittar på lite för många tv-serier men nu börjar verkligheten vävas samman med fiktionen på ett förvirrat sätt. Är det bara jag eller blandar man lätt ihop 24:s General Juma (ond rebelledare i den påhittade afrikanska staten Sangala – löst baserad på Rwanda) och den nyvalde sydafrikanska ANC-mannen President Zuma.  De enda klara skillnaderna min hjärna har identifierat är att President Zuma bär någon form av solglasögon medan General Juma inte (i alla fall vad som kommit fram) har varit misstänkt för våldtäkt. (Sedan har Gwen Stefanis yngsta son fått samma namn som President Zuma – inte General Juma).

Något jag tycker verkar lite pretentiöst (jag som då självklart vet nada om drama och den där biten egentligen) är method acting. Det går ju i stora drag ut på att skådespelaren går så djupt in i sin rollkaraktär så att han/hon ”är” rollen under exempelvis en filminspelning eller liknande. Method acting är något som Kiefer Sutherland har tagit fasta på när han spelar den hårdkokte, becksvarta, gode men komplicerade agenten Jack Bauer i det lilla tv-seriemästerverk som brukar kallas 24.

I förrgår på Costume Institutes gala stod Kiefer Sutherland tjusigt klädd och hängde bland de andra stjärnorna. I närheten stod Brooke Shields. Enligt Kiefer Sutherland blev Shields knuffad av Proenza Shouler-designern Jack McCollough varpå Kiefer Sutherland (som uppenbarligen fortfarande var in character med Jack Bauer) tar tag i designern och och skallar honom. Designerns näsa bröts och jag kan föreställa mig att Kiefer Sutherland/Jack Bauer viskpratade fram någon replik i stil med: ”open up a secure socket” eller bara rätt och slätt: ”damn it” medan han gick därifrån (redo att skalla nästa kläddesigner?).

Om drygt en vecka fyller min kille 30 år. Jag har i månader försökt komma fram till en bra present. Det har varit ett näst intill omöjligt projekt fram tills den där dagen i april då det slog mig att vi har pratat mycket om Victor & Rolf-parfymen Antidote som inte har varit helt lätt att få tag i här i Sverige. Hela sommaren har jag myst över att presentångesten är ur världen och när jag kom till Barcelona i början av augusti hittade jag dessutom parfymen till ett bra pris. Jag bestämde mig för att köpa den under de sex dagarna i Barcelona som jag skulle avsluta semestern med tillsammans med min kille. Jag ringde från min spanska by och sa att han hade shoppingförbud fram till sin födelsedag – ingenting över 200 kronor fick han köpa. När vi förra onsdagen skulle mötas på vårt hotell i Barcelona efter tre veckor i olika länder så langar han upp det han har inhandlat på Arlanda och visar stolt upp sin nya parfym – Antidote. Jag började gråta. Sedan grät jag i 40 minuter för att det var min enda presentidé och för att jag nu står på noll igen. Så började vår romantiska semester.

Den där jävla parfymen