Jag vet att jag är drygt två veckor sen med det här inlägget men jag får skylla på att jag i stressade stunder bara läst ett eller två inlägg av Erika Ascot och inte hela bloggen som nu.

Den nionde april 2009 avslöjades det att Malmö Opera tillsammans med reklambyrån Studio Total låg bakom den hypade och omtalade bloggen Black Ascot. Bloggen skrevs av en 18-årig tjej – Erika Ascot – vars föräldrar dog när hon var åtta. Hon bor i en sjurumsvåning på Östermalm med sin onda moster. Resten av plotten är rejält parisiskt dekadent, rödvinsspilld och drogkantad och återfinns i Malmöoperans programblad om  Vanessa . Hela tanken var att försöka nå ”Blondinbella”-målgruppen och kommunicera med dem kring vad opera kan vara. Det tog inte lång tid förrän en massa s.k it-girls i bloggbranschen började länka till den poetiska, olyckliga, dekadenta flickan i vintagemärkeskläder som skrev Black Ascot-bloggen. Trots att hela bloggen var fejk så fungerade den så  oerhört bra eftersom den inte var säljande. Den var aldrig helt konkret eller tydlig – bara ett virrvarr mellan upplevda och drömda saker av vilka de upplevda nästan uteslutande var under alkoholpåverkan.

Om ni inte har läst Black Ascot så tycker jag att ni ska göra det. Det intressanta är ju egentligen att se hur bloggen får eget liv med hjälp av kommentarerna – efter ett tag känns det som att Erika Ascot existerar och sitter där uppe på Östermalm och väntar på att en riddare på vit springare ska komma och rädda henne. Och aldrig har jag varit så sugen att gå på opera.

Bilder: http://blackascot.blogspot.com