Jag fick just ett email av en av min syrras ex. Han är spanjor och bifogade en artikel från en av de största spanska tidningarna som tog upp de kreativa skandinaviska restaurangerna – främst i Sverige och Danmark. Det var väldigt gulligt gjort eftersom han vet att jag är en matnörd. Han brukar då och då skicka små mail och jag kommer fram till hur mycket jag tycker om honom. Eller jag tycker egentligen om nästan alla syrrans ex (utom en som var tämligen dryg i kanske tre år) men det är väl ganska naturligt – står man en person nära så väljer de ofta partners som man själv går bra ihop med.

Med spanjoren så kände jag dock ibland en hatkärlek. Jag började nämligen fundera på hur det var den där gången för flera somrar sedan som han följde med till vår spanska by och firade semester. Varje morgon satt han i soffan och åt sin jäkla macka utan assiett och smulade som få. Sedan gick han bara och jag som hade stått och bara stört ihjäl mig på smulandet fick bita ihop och städa bort det. Sedan hade han ett alldeles obeskrivligt tunt men ändock rikt hår. Det låg som ett dött husdjur på hans skalp men ändå vägrade han använda vax eller annan välbehövlig hårprodukt. En kväll fick min syrra nog, doppade fingrarna i vax och bara gick fram och gnuggade in det i hans hår när han satt vid köksbordet och drack vin. Han tappade allt men hans goda uppfrostran fick honom att bara morra till. Sedan var det en gång som vi hängde på en Ibizaaktigt strandbar ute på Ebroflodens delta och några kompisars kompisar erbjöd oss lite hasch. Min dåvarande kille ryckte på axlarna och sa typ nä tack. Min syrras ex gick in i en nipprig state of mind och började tala som en spansk 1400-talskung och uttryckte sig i stil med: ”Jag tackar så ödmjukast för ert oändligt vänliga erbjudande, men måste tyvärr med djup smärta avböja”. Jag och min syrra bara dog. Upper class madridare är inte särskilt populära i vår katalanska by och det där hjälpte inte direkt

Men jag älskar ändå den här killen. Han är snäll, rolig, har självinsikt och bryr sig om människor. Okej, jag stör mig ändå fortfarande liiite på att han var tvungen att han ett helgon i fickan när vi åkte bil bara för att hans mamma sa det…