Är förmodligen en av världens större konsumenter av salami, chorizo, parmaskinka och andra lufttorkade griskroppsdelar. Både dyrt och ohälsosamt – men förfärligt gott.

De vita skivorna på bilden är griskind – guanciale. Grisar har väldigt feta kinder. Använder det oftast precis som lufttorkad skinka eller andra pålägg. Knaperstekte dock ett gäng skivor i går för att smula över en rödvinsbräserad högrev men glömde det förstås i serveringshetsen. Smart.

Men de finns ju kvar och jag tänkte göra samma nummer i dag men till ugnsstekt lammlägg.

Bloggaren Coppa rules har testat att göra guanciale själv (http://copparules.wordpress.com/2009/09/14/guanciale-del-1/). Kul!

Salamin är en ”handgjord” felino. Ganska god men mest stenhård. Den lufttorkade skinkan är en vanlig proschiutto utan ursprungsbestämning. Mycket god ändå – och väldigt snygg!

– Jag samlar på mortlar. Vet ni varför? sa näringsminister Maud Olofsson i sitt tal på Årets kock-banketten.

– De är billigare än Saab, tjoade en röst ur publiken.

Det var nog det roligaste som sagts i den flod av hyllningstal som hålls under en Årets kock-bankett och så även denna.

Men det är okej. De flesta fattar sig hyfsat kort. Och det är många som förtjänar att hyllas. Man kan också äta diskret under tiden. För maten har varit god de senaste åren. I år sensationell för att vara på ett party för nästan tusen pers.

Till förrätt ett gäng variationer på lax. Temat är ju ”Resurssnålt” i år och här hade kockarna Karl Ljung och Christian Hellberg tagit vara på alla bitar av fisken. Godast: en filorulle med laxstrimlor, knispriga grönsaker och koriander. Gulligast: En minitub med rökt majonnäs.

Varmrätten var variationer på ren. Mest minnesvärt en helgod korv på renhjärta. Måste be om receptet. Potatismoset var inte så tokigt det heller.

Desserten handlade om hjortron. Parfait, sorbet, sylt och liten kaka. Samt en väldigt seeeg kolasås.

Årets vinnare Gustav Trägårdh, 36, är ett stabilt stycke kock. Jobbar på Basement i Göteborg, är delägare i fyra andra krogar, springer maraton, har en fru och två barn, 5 och 6 år gamla och framstår som totalt cool – både under tävlingen och nu när han vunnit Årets kock 2010. Han verkar också ovanligt vuxen jämfört med de senaste årens vinnare som sett ut som om de nyss fyllt moppe.

– Nä, det får nog inte så stora konsekvenser även om det blir mycket att göra som Årets kock. Mitt livspussel är redan så jävla komplicerat. Det blir bara en perifer skillnad mot nu, säger han.

Vad tyckte du om råvarukorgen?

– Perfekt, jag älskar torsk. Var faktiskt ner i fiskehamnen en hel dag och övade mig på att rensa i fall att det skulle bli fisk. Sedan plockade jag åt mig 7–8 andra grejor som jag gillar. Det blev svenska smaker. Jag tar alltid hellre dill och gräslök än rosmarin och timjan.

Övat mycket på renen?

– Bara nio gånger. Båda barnen var med i köket på genrepet eftersom de var sjuka och hemma från dagis. Men det ordnade sig det med.

Bästa matlagningstipset?

– Hitta glädjen! Jag kan inte laga mat när jag är arg. Det är så med det mesta. Det funkar inte att sura för att ungarna ska ha med en kompis hem. Det blir inte bättre för det. Man kan finna glädjen där också.

Nästa fredag ska jag göra ett matreportage med den här goa gubben. Resultatet förevisas i Härligt hemma-bilagan. Kan också bli ett smakprov här på bloggen.

Och vinnaren är Gustav Trägårdh från restaurang Basement i Göteborg! Han är den lilla vita pricken i mitten av bilden. Tyckte väl att han var mest påhittig samtidigt som maten var väldigt god.

Sjöstedt, Årets kock 2008, grundligt genomäten även han.

– Nja, alldeles för sött, sa Tom om Gustav Trägårdhs renrätt.

Och jag som var så säker på att jag prickat in årets vinnare. Men vi får väl se. Vinnaren koras 15.30.

Och mätt som en plätt är jag också. Det här är ett hårt jobb – men någon måste göra det.

Jo, Guistav Trägårdh är min kille. Tyckte att hans torsk var bäst och frågan är om inte renen också är min etta. Jättegod sadel med en tunn skiva vinägerglaserad tunga, skockamos med skockachips, rostad rosenkål med sirap samt som en frasig prick över i – friterad getkvarg. Mums!

Och så ett jättetack till Rikard från Stockholms Hotell- och restaurangskola som servade med tallrikar hela dagen. En klippa!

Nej, inte sån chipsdipp men en dipp i kvalitén. Det är fantastisk mat men Linus Ströms ren med brysselkålskräm och crudité samt friterad rentunga var det minst upphetsande hittills. Goda smaker men aningens enkla och uppläggningen såg ut som något jag kan fixa hemma. (Ja, nästan i alla fall. En bra dag.) Men brysselkålsgrejen var god – för att vara brysselkål.

Daniel Räms hade de starkaste och djärvaste smakerna hittills – och det gillar vi. Mycket gott och lite pepprigt kött med en fantastisk liten kålpudding, syrliga rödbetor och selleri samt en en svampstuvning. Allt i ett gulligt och nätt format. Vi har en ny ledare!

Det var en fantastiskt god helstekt rensadel som Christofer Ekman trancherade framför juryn. Serverades med en av de godaste skysåser jag sörplat i mig, mandelpotatispuré och renmärg. Toppgott.

Men till detta serverades också ett lappkok med grönsaker, tunga och blodkorv  i ett elegant litet porslinsskrin. Och det var rätt blekt med en seg bit tunga. Nja.

Den förra renen var jättegod men den här var faktiskt ännu vassare. Sebastian Höckerts rentunga var smältande god och det vanliga köttet perfekt stekt. (Det är väl förmodligen ingen som missar på det i det här kompetenta gänget.) Pricken över i var krispiga rödbetor och gulbetor, svartrötter och ett äppelskum. Yummie!