Här är några överlevare från mysplåtningen tidigare i dag men familjen Hansson kommer snart att sätta tänderna även i dem. Rätt vanligt hemma hos oss med buffé på uppvärmda och lite tufsiga fotorester – men det blir i alla fall en varierad kost.

Blev ärligt talat inte särskilt nöjd med tomatpizzorna. Mozzarellan smälte bort så fort att jag inte hann grädda dem ordentligt. Det lilla brynta som syns gjorde jag i eferhand med en glödgad bordskniv. (Min bruléebrännare passade naturligtvis på att ge upp andan i morse.) Foto-Börje får trolla.

Men småkillarna hemma hos Charlotta var duktiga på att låtsasmumsa kall, degig pizza. Tack för det, boys.

Och som synes talar vi inte om den upp halvmetern långa karpfisken utan om arbetet för brödfödan. Bilden visar faktiskt gårdagens id eftersom en matplåtning ofta är en tvådagars historia, ibland till och med en tredagars.

Tanken är att göra ett jobb på temat ”Fredagsmys” och tiden fram till fyra i måndags gick åt till påhittande, receptskrivande och -snyltande. Bland annat ska det vankas pizza och i den stiliga hinken skvalpar hemgjord tomatsås. På bilden har klockan blivit ett på natten och det är dags att diska och städa det sista innan kocken ska koja.

Tisdag morgon och det är svårare än vanligt att hitta frukostjuicen. Tre feta kassar från Konsum och Ica har blivit till en massa lådor och byttor med halvfärdiga mysrätter. Efter frukost – om jag nu hittar juicen – ska jag fixa pizzor. Gruvar mig en smula för hur de ska klara transporten till vår fotosession i Globenområdet.

Efter en riktig maratonplåtning med tiotalet bilder uppe i Aftonbladets lunchrum (vackert ljus där) så har fotografen Börje och jag landat hemma hos kollega Charlotta för att avsluta med några mingelbilder. Ynglingarna Kalle och Enzo letar pizzabitar utan tomat – och hittar en godisskål. Bingo! Enzos mormor syns också i myssoffan. Mest på hugget var lurvhunden Winston som lyckades nappa åt sig ett sweet chilimarinerat kycklingben. Kul att någon uppskattar ens lukulliska ansträngningar.

Pimplade vin med några kompisar i lördags. Den gula trumpet- och tryffelrisotton var en succé – men det mesta blir ju gott med mycket smör och pamresan. Den kroatiska tryffeloljan som jag droppade över är dessutom riktigt bra. Tur det eftersom den franska sommartryffeln (sparad i frysen) som jag hyvlade över inte smakade ett smack. Men det såg snyggt ut. (Fast en av de oförskämda sönerna tyckte det liknade ”pennväss”)

Till varmrätt blev rödvinsbräserad högrev. Den ser ju inte så kul ut på bilden men jag tycker det blev riktigt gott. Mustig smak, härligt sönderfallande kött. Gjorde en rotfruktsgratäng på potatis, morot, rotselleri, ugnstorkade körsbärstomater, ett lager proschiutto och ricottoa med rivet citronskal i stället för grädde. Blev fräscht och gott – men vanlig hederlig potatisgratäng är nog nummer ett ändå.

Sex röda italienare på bordet, viner alltså. Mest minnesvärda:

Sassicaia 1993. En så kallad supertoscanare – ett exklusivt vin men på fel druvor för trakten så det får bara heta bordsvin. En skitårgång och ett mycket blygt vin men det som kunde anas var väldigt, väldigt gott. Man har använt cabernet suavignon och andra druvor som är typiska för Bordeaux och det påminde också om en bordeaux med just penväss! (cederträ) och svarta vinbär.

Masi Campolongo di Torbe, 1990. En fin-amarone med 20 år på nacken. Som ett lätt portvin i doft och smak. Ingen höjdare till högreven men smått fantastiskt till några flagor parmesan.

Masi Osar, 2001. Samma firma och samma distrikt, Veneteo, som amaronen ovan men ett vanligt rött vi på den sällsynta druvan ossoleta. Mycket koncentrerat men fortfarande knutet fastän vi är drygt åtta år från skörd. Man anar något fint och stort. Bör nog ligga och gona sig ytterligare fem sex år.

Poggio al Tesoro, 2006. Ett fynd från Brunello di Montalcino. 149 spänn är en slant men det här var mycket gott med massor av frukt, bär, Marabou mjölkchoklad och sandiga tanniner. Helt okej för sig självt och toppenbra till exemplevis en rödvinsbräserad högrev. 2007:orna finns bara på några få bolag men går att beställa. Värt ett chansköp.