Bogbladsstek med bakade rötter

Två och ett halvt kilo gris, förvisso en hel del ben, men mycket mat blev det. En massa härliga rester blev det eftersom vi bara var fyra som käkade i stället för väntade sex. Men det hade blivit en massa över ändå.

Det här är en grovfibrig kluns till köttbit men med massor av svinig smak och hinner man låta den få sin tid i ugnen så slår den fläskfilé alla dagar i veckan. Dessutom: 49 spänn kilot.

Kryddade med salt, peppar, torkad timjan och mejram. Gnuggade med olivolja och brynte i en långpanna ovanpå spisen. Ett glas vitt vin i pannan och skjuts in i ugnen på 125 grader – och så fick fru stek sitta där och gona sig i ett par timmar. Tog ut när hon var 65 grader mitt i. Kunde nog ha väntat till 68. Ugnsstekta rotfrukter och potatis till.

 

Cracklings!

Man bryner ju köttet för att få fram mer smak. Ugnssteker du på låg temp så blir det ju ingen yta. (Fast det där om att ”försegla porerna” är bara nys. Köttet tappar lika mycket vätska oavsett om du bryner eller inte.)

Eftersom bogbladssteken har den fina svålen kvar finns ytterligare en anledning att bryna – cracklings! Det är alltså knapriga svålbitar som är fantastiskt mumsiga. Tyvärr är det svårt att få till dem på ett bra sätt även om du skårar och bryner svålen. Med ynka 125 grader i ugnen blir de mer sega än knuspriga. Toppen att gnaga på för en jycke men mindre kul för tvåbenta middagsätare.

Finns dock ett knep. Skär av svålen när steken är klar. Mikra i cirkus 3 minuter. Kolla läget. Häll bort pölen med fett som bildats och fortsätt mikra i enminutersintervaller tills dina cracklings är riktigt frasiga.

Salt, fett och onyttigt? You bet!