Svamp-look-a-likes.

Vi landade i de vitmenade källarvalven vid sju och reste oss vid ett. Besöket på restaurang aoc i Köpenhamn var på intet sätt gratis men gav full valuta för pengarna.

Stället har en av stans 13 Michelinstjärnor. Stilen kan väl kallas avskalat nordisk med skarpt fokus på råvarorna. Lite som ”världens bästa” Noma som har två av de 13.

Det började bums med en hink champagne att välja ur och några amuser. Sådana där små bjussgodisar som inte syns på notan (men vi får väl anta att de liksom ändå märks i slutsumman). Ovan syns pyttiga ”champinjoner” som var gjorda av ett slags ickesöt maräng och beströdda med tranbärspulver.

Ära vare Gud i höjden, denna har de gjort i slöjden.

Dessutom frambars vedträliknande björkstycken med utsågade skåror där det satt pata negra-chips med en syrlig ”snö”. Vidare i menyn:

Råa räkor är bland det bästa jag vet.

Räkor, alger, majonnäs och ett smul på parmesan och bröd.

Mjukt, krämigt, knaprigt, jättegott. De där svarta grejorna är inte musslor som en av mina medätare trodde utan fina, svarta stenar.

Dillolja är snyggt – och lätt att göra.

Danska blåmusslor, pepparrotsskum, gröna jordgubbar och dill.

Hypersyrliga jordgubbiga jordgubbar. Helläckra i en sallad. Men var får man tag på dem? Pepparrotsskummet är de där vita rundlarna.

Visst ser det ut som sorbet?

Lättfryst kalv med kaviar, örtolja och äggula.

Köttglass! Fantastiskt gott. Ska testa hemma med löjrom och gräddfil i stället för kaviaren.

 

Fläsksvål är så gott. Knaprigheten fixas enklast i mikron.

Stekt bröd med smulad fläsksvålssmör.

Tänk om de hade sådant här smör på Konsum. Jag skulle bli fet som en sjöelefant.

Brödet är nästan färdigbakade pyttefrallor som de friterat klara. Sjöelefantvarning på dem också.

 

Gröna enbär? Vanliga blå funkar nog också.

Bränd vit sparris med äggula och gröna enbär.

Man borde sota sin sparris mycket oftare.

 

Extremt försomrig liten rätt.

Havskräfta med rädisor, nypotatis och ramslök.

Elegant. Men havskräftor är lurigt här på Östkusten. Ofta faller köttet sönder i små trista bitar. Man kanske skulle testa med hummer?

 

Hur får de så mycket svampsmak i en sketen buljong?

Infusion på champinjoner, lök och kryddörter.

Värsta elegantaste svampsoppan.

 

De vita märgflingorna har redan smält.

Oxslag med rödbetor, persilja och flagor av rökt märg.

Lite delade meningar i gruppen. Några tyckte att det var kvällens svagaste kort men jag gillade den stora köttigheten, rödbetssyran och flagorna av rökt märg som smälte likt nyfallen snö.

 

Mycket hö och halm på finkrogarna nuförtiden.

Rökt gnalling, sirap på stout, höaska och pumpernickel.

Gnalling är en trevlig dansk ost och jag hade utan gnäll nöjt mig med den och ett par skivor pumpernickel.

 

De vita blupparna är ett slags sagogryn.

Vetegräs med frusen grädde och omogen rabarber.

Ingen topp-tio-dessert men väl en fräsch klorofyllchock. Piggade upp efter en, vid det här laget, utdragen måltid.

 

Morotsglass är gott. Anyone for a palsternackspinne?

”Nyuppkomna morötter i naturen”. Morotsglass och frusen lakrits.

En gång i tiden var jag galen i lakrits. Det har gått över. Men det var snyggt med det orangesvarta.

 

Drickat:

Pol Roger blanc de blanc 1999

Lustau Manzanilla

Domaine Zind Humbrecht riesling 2005

Loimer riesling Kamptal, 2009

Puligny Montrachet domaine Jean Marc Boillot, Bourgogne, 2007

Pinot noir, Russian river valley, Rochioli vineyards, Kalifornien 2008

Cabernet sauvignon, Janzen Beckstofer To Kalon vineyard, Bacio Davino cellars, Kalifornien, 2006

Vovray möelleux, Le haut lieux, Domaine huet, Loire, 2003

Chateau La tour blanche, Sauternes Bordeaux, 1970

Till sist en grappa (tappat lappen med vad den hette) med tydlig ton av Cointreau fast helt utan sötman. Måste få tag på den här någonstans (grappan, alltså – lappen skiter jag i).