Chicken curry!

Säkert tio år sedan jag gjorde något indiskt hemma. Hämtar gör vi ibland men det är sällan särskilt kul – sega köttbitar i brun, vagt currysmakande sörja. Naanbröden med vitlök brukar däremot vara smaskiga.

Men i går hände det. Såg danska ”AnneMat” där hon lagade kycklingcurry. Inte våldsamt inspirerande men det födde en tanke.

Fräste lök, vitlök, ingefära, citrongräs (ja, jag vet att det är mer åt thaihållet) och currypasta på burk (totalt överlägset pulver) i olja. Öste i tomater, zucchini, skärbönor, jordärtskockor och kokosmjölk. Samtidigt brynte jag kycklingbitarna i ugnen.

Mina två tamarinder. De heter Rajiv och Maj-Lis.

Smaksatte currysåsen med salt, pressad lime och tamarind. Första gången jag testar den här fula, kladdiga och sötsyrliga frukten. Ingen jättesuccé men jag tycker att den rundade av smaken på ett fint – och indiskt – sätt.

I med kycklingen och stekskyn. Lät det småputtra i cirkus 20 minuter. Åt med överblivna linser med spenat, matvete och en liten sås på yoghurt, rivet limesal och en gnutta vitlök.

Och det var gott.

Köttigt. (Och fortfarande upp och ned – även om det funkar hyfsat med biff. Fast lite konstigt är det.)

Firade semestern med ko-kotlett. Väldans gott och enklare att hantera än T-benstek där filébiten alltid blir klar mycket fortare än biffen.

Till detta stekta bondbönor med syrliga tomatillo, lök, vitlök samt rostad potatis. Nästan så att man förlåter regnandet.

Dessutom hittade jag en trevlig Bandol, Dom de Baguiers 2003 i garderoben. Sammetslen med mörka bär och kaffe i doften. Mysigt!

Pasta ska ätas nylagad bla, bla men här slängs inga rester.

Det låter ju som ett verk av Stefan och Krister men blev en helt okej nödmiddag. Sent hem och gruvligt trött efter en dryg timmes squash med Erik. Måste bli något snabblagat. In på Konsum och köpte nödvändigheterna plus en påse frysta ekoräkor.

Hem och på huvudet in i frysen. Och minsann – där fanns inte bara några ledsna bläckfiskringar som jag anade, utan också ett tiotal pilgrimsmusslor och en stor flock babysquid (är det en liten sort eller är de faktiskt babysar?)

Dessutom upptäcktes liten påse med en (1) krabbpinne och fyra (4) skivor av en beige sorts fisk. Förpassades till runda arkivet. (Hur tänkte jag där någon gång för ett år sedan?)

Linnea och jag hackade lök, vitlök (mycket) och jagade fram några kvistar rosmarin och en halv torkad chili. Fräste hacket i olivolja samtidigt som vi satte igång pastan. Skar under tiden en fänkål i bitar och halverade några bortglömda körsbärstomater.

Hällde ett glas vitt vin i lökkastrullen och lät alkoholen ånga bort ett par minuter. Sedan i med vegot och så skaldjuren i omgångar. Saltade och pepprade och klämde i lite citron. Putter, splutter ett par minuter till. Vände ner i den avrunna pastan och tossade runt. Faktiskt riktigt jävla gott.

Vad lär vi oss av detta?

Måste frosta av frysen.

Bläckfisk är underbart.

Man blir löjligt seg av squash (racketspelet, alltså).

Och kan någon förklara varför bilduslingarna trillar in upp och ned?

…men har man tackat ja till morgon-tv så har man.

Det var Fyrans Nyhetsmorgon som ringde i går och undrade om jag kunde tipsa om hur man lagar mat i rötmånaden utan skaffa sig och de sina magknip. De hade väl googlat och hitta mig via kokboken ”Mat för litet kök” som handlar om hur man gör hyfsat käk i husvagn, båt och torp.

– Javisst, jag hoppar in i taxin halv sex, sa jag då fastän ögonlocken kändes blytunga redan timmen efter lunch. Vem behöver sova när man kan få ett par av de där 15 minuternas berömmelse?

Så jag vacklade in med stora kassen i Nyheternas personalkök och snodde ihop pasta med tonfisksås gjord helt på konserver (nästan) och så 70-talaren päronhalvor med After eight till dessert. Pratade lite mat och baciller tillsammans med mikrobiologen Mats Lindblad från Livsmedelsverket i studion och så var det slut.

Så här efteråt är det liksom en blank timme det där matlagandet och pratandet. Kommer knappt ihåg ett smack. Förmodligen överpumpad med adrenalin och andra flykthormoner.

Men arbetskamraterna sa att det var okej. Fast de törs väl inte annat nu när jag är vik redaktör. Skit samma, lite kul var det.

Denna Emmyvinnare finns att skåda på http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1720984

Två bautakassar med mat på köksbänken (och upp och ned dessutom, fråga mig inte varför).

 …kanske inte det blir men en av de rappare. Håller på med en kokbok som ett hobbyprojket vid sidan om det vanliga matlagandet på tidningen. Det här blir nummer fem i modern tid och ska handla om enkel, lättlagad mat. Vi var och plåtade första omgången i min fotograf Camillas kompis hus i Sumpan. Brukar vanligen inte gilla bortamatcher. Det blir ett jäkla packande och uppackande – och så tycker inte maten om att skumpa runt mellan olika adresser. Men här fanns ett stort och lättjobbat kök och framför allt en massa spännande vrår och ytor att plåta i och på.

Hela porslinsskåpet skulle också med. (Och det exellenta bloggprogrammet vänder numer på alla bilder. Coolt!)

Vi vände nöjda hemåt med åtta bilder i bagaget. Bara fem sex vändor till så är boken klar! (Bortsett från skrivande, korrläsande med mera. Så jag lär nog inte behöva börja spela golf för att få tiden att gå den här hösten heller.)

Marinerad redaktör.

Vickande redaktör för bilagan Härligt hemma ett par veckor så det blir inte mycket mat lagad. Men eftersom jag vet att många – de allra flesta, faktiskt – väldigt gärna vill veta hur man testar grillmarinad så tänkte jag avslöja det nu. Testet var publicerat i senaste Aftonbladet Mat & vin. Går möjligen fortfrande att få tag på.

Det handlar mycket om ordning och reda. Inga av mina paradgrenar men ibland skärper jag till mig.

Först shoppar man marinader. Några glaze och rub fick också vara med. Utbudet är massivt. Fanns säkert hundra olika sörjor och kryddblandningar bara på mitt Konsum. Jag trålade runt i ytterligare några affärer och plockade åt mig de 15 burkar, påsar och flaskor som verkade mest spännande.

Bestämde mig för kycklingfilé – dels för att det inte smakar något (nästan) och dels för att det är poppis.

Bestämde mig för att grilla i ugnen. Det blir visserligen inte lika gott som på träkols- eller gasolgrill men det blir lättare att få bitarna jämnt tillagade.

Ordnung bland die påsen.

Delade kycklingfiléerna i tre delar och marinerade dem i rikligt med marinad eller glaze i 6 timmar i kylen. Ruben fick bara verka några minuter. De glazeade bitarna penslades också precis före servering.

Ordnung här med – fast inte på fotografen.

Numrerade ett bakplåtspapper från ett till 15 och la det på en plåt. Dit med kycklingen och skjuts in i ugnen på maxvärme och grill.

Klart för provsmakning.

Åt, antecknade och lät mig väl smaka. Nja, det vore att överdriva. De flesta marinaderna och glazerna var tämligen trista – och framför allt väldigt söta. Bara två fick fyra plus, ingen fem.

Slutsats: gör egen!

Matskribenterna svettas för kycklinglobbyn.

Stefan Erikssons matstudio – en av de varmare dagarna i juni. En drös av Sveriges matjournalister har mött upp för att testa höstens kycklingnyheter.

Måttligt förtjust över att behöva kränga på mig förkläde och släng för att laga mat i hettan. (Skulle dessutom ut på kvällen och ville försöka vara lite tjusig.)

Men det är ju kul att laga mat och snacka skit med kollegorna så det gick mer än an att stå vid spisen ett tag. Stekte lök och årets första kantareller (polska) och vände ihop med pasta. Det skulle bli tillbehör till den godaste av nyheterna – baconlindade kycklingfiléer. Men allt är ju gott med bacon (och kantareller).

Priset blir typ 55 spänn för två portioner och jag kan tycka att det är i högsta laget. Så jobbigt är det ju inte att linda in kycklingbitar i bacon.

Men trågen som kacklet låg i imponerade. Bara att riva av plasten och stoppa in i ugnen. Vi gillar allt som sparar disk.