Kallskuret är bäst. Nej, sillarna är bäst, alltid. Sedan kommer kallskuret – eller laxarna.

Årets andra. Måste vara rekord för de senaste tio åren om man inte räknar med dem jag brukar snurra ihop själv. Det här var riktigt bra. Var där med ”Matmaffian” som är en yrkesförening för svenska matskrivare. Vi var på Långbro värdshus och det verkade som om de flesta (och det här är ett kräset gäng) var väldigt nöjda.

Inga nymodigheter men en massa klassiker lagade på bästa sätt och väldigt väl ordnat. Fredrik Eriksson som är boss på stället berättade om alla förberedelser. Redan i början av januari sätter han sig med personalen och går igenom vad som funkade bra och mindre bra. Sedan är det förstås inte fullt fokus på julbordet året runt men hela gänget har det i bakhuvudet. Ser man ett juligt loppisfynd slår man till, hittar man farmors gamla recept läggs det på kom ihåg-hyllan. Under hösten lägger man in rödbetor och gör mos på äpplen, allt med sikte på julbordet. Se där, något att ta fasta på för den ambitiöse julfiraren. (Eller så går man på krogen.)

Inte nog med att vi åt så vi storknade. Vi fick höra Ingela Stenson från trendspanarföretaget United minds berätta om vad som gäller inom ätande, julbordande och vad som ger status i livet.

Värsta skämmet för en svensk är att ha ostädat hemma. Något av det duktigaste man kan ta sig för är att göra det lite svårt för sig till jul (eller söndagsmiddagen) och laga mat från den absoluta grunden.

Så vill du vara 5-plus – våttorka golven och sätt grisfötterna på kokning.

Orrar kväva dessa drycker, typ.

Nej, det är inte det som ligger på fatet men snapsen är gjord på innehållet i orrkvävor – mest lingon och björklöv. Faktiskt rätt gott med en liten lingonsmak. På bilden poserar den tillsammans med några laxar.

Kråkbär är som vrånga blåbär men de blir bra snaps.

En annan stänkare var gjord med malet renhorn men den var alldeles för söt. En tredje med smak av på kråkbär (på bilden!) var aningen fruktig men samtidigt lite kärv. Gott. Passade dessutom bra till både den rökta björnen och vildsvinspatén på tallriken.

Och nej igen – jag har inte varit på snapsprovning men var ju tvungen att testa när Tyrol vid Gröna lund visade upp sitt julbord. Eller delar av det i alla fall. Hade vi testat alla de över 200 olika rätterna hade vi väl suttit där än. Bäst i smakprovet var en whiskystänkt älg som var smältande god.

Det går alltså rätt vilt till på det här julbordet. Kul som variation.

Mest överraskande – att varje gäst äter i snitt två ägghalvor. Ägghalvor! När det finns över 200 andra grejor att välja på. Blä.

Här var det risk för nackspärr.

Näpp, det är den enorma armaturen i nya hotell Nobis lounge. Takhöjden är över 20 meter så det finns luft att andas för den som väntar eller fikar här. Baren går i dekadent svart och guld och det här verkar lovande för den som saknat ett ställe att rasta på vid Norrmalmstorg. Dygnet runt-öppet fik blir det också.

Och inte nog med det. Anledningen till att jag var här var pressjippot i samband med att hotellets restaurang Caina invigdes. Jag minns familjen Catenaccis första Caina som låg på Folkungagatan i början av 80-talet. Bra mat var det men man var lite blandat förtjust och upprörd över att alla tillbehör – som pommes eller vitlöksspenat – fick beställas separat och kostade en extra slant. Precis som på riktigt i Italien. Förhoppningsvis blir nya stället lika bra – eller bättre.

Nej, salamin är inte suddig i verkligheten. Den är till och med uppäten.

Charkbrickan var i alla fall mycket trevlig, särskilt chianti-salamin och den peppriga olivoljan.

Starkt och gott.

En ganska chilihet pasta arrabiata fick vi också. Bäst med lunchen var dock att dela bord med Ola Rune, en av arkitekterna bakom Nobis. Nu vet jag allt om hur man fixar ett snyggt hotell.

Sex sorter – man kan nog göra allihop. Sedan – i den riktiga dimensionen.

Nej, jag är mer för leverpastejsmackor till frukost så jag norpade ingen av de julgodisar Per Olsson på POCK på Söder hade fixat åt oss i gryningen – för plåtning och publicering i Härligt hemma.

Recepten verkar busenkla så jag ska försöka intressera någon närstående att ge sig på de där mörkbruna kolorna med nötter.

Annars känns det lite halvdant att stöka undan allt godis och julmat redan i november. Jag tror att det får tiden att gå fortare när man jobbar i en dimension någon månad före resten av verkligheten. Dessutom är man rätt less på juleriet när det verkligen smäller. Ett namnlöst lidande är vad det är. (Skicka gärna en slant eller en kola!)

Och på tisdag blir det bubbel och snittar. Happy new year!

De levande ljusen i granen slocknar hela tiden. Kan det vara regnet?

Här står fotografen Börje, stylisten Helena och jag en slaskig dag i november och klär en gran på Skansen. Granris på trappen och glaslyktor i träden ska det också vara.

Inte en minut av undervisningen under mina fyra terminer på Journalisthögskolan tog upp granklädning – och då var ändå skolan mer praktiskt inriktad på den tiden.

I’m dreaming of white chritmas – eller åtminstone en med uppehållsväder.

Vet inte om de studerar plastkasseinklädning av kamera på landets fotoutbildningar men det är ju bara att improvisera när julstämningen ska stampas fram i snömodden. Det här ska bli en fin inramning till ett julpaket med Ernst och det är en upptagen man så det är inte läge att vänta in en vackrare dag.

Vink, vink till bloggen.

Sådär, nu är han på plats. Och ja, han är precis lika trevlig i verkligheten som på tv.

Ett äpple och lite varm glögg till Ernst, tio minuters kamerarassel, en taxi till Ernst och så är det bara att riva jultablån igen. Fötterna är dyngsura, bästa vinterhandskarna förstörda av kåda – men man får ju trösta sig med att det är glamouröst att jobba med media.

Och att bilderna blev bra!

Använd ugnspannkakan vid skafferirensning och fyll med trevliga rester: kyckling, korv, sista biten på söndagssteken, bacon, broccoli med mera.

Det ser kanske inte ut som en pankis men det är det. Närmare bestämt en asiatiskt influerad ugnspannkaka med fläskkarré, räkor, svamp och salladslök. Och så är den toppad med böngroddar, gröna örter samt en chilisås. Förtjusande gott.

Mer detaljerade recept på den här och andra pankisar kommer snart i vår resebilaga. Har just satt smeten till en nordafrikansk på jäsning. Kan vara värt att kolla in.

Golvad efter en hård dag i studion.

…är plåtad (”pizza” på tacopankisar) och min förträffliga fotograf Camilla och jag har gjort grundjobbet till vår nya kokbok. Ännu återstår en hel del digitalt efterpill med bilderna, några texter ska skrivas och så alla korrekturvändorna men det är liksom bara upploppet kvar. Skönt.

Vadå? Vad det blir för kokbok? Hå hå, det kan jag väl inte avslöja så här. Topp sikrit ju. Fast oss emellan så handlar den om snabblagad vardagsmat. Inte så trendig men förhoppningsvis användbar.

…var konfrencieren Zinat Pirzadeh. Den här ståuppande damen (Årets kvinnliga komiker 2010) är helt oberäknelig men samtidigt knivskarp med briljant gehör. Roligaste jag hört på länge.

Galan var gårdagens Restauranggala i tidningen rs regi där det delades ut priser till en radda förtjänta krogpersoner. Här är listan:

Årets Krog – Frantzén/Lindeberg, Stockholm. 

Årets Krögare – Swedish Taste, Göteborg.

Årets Hälsorestaurang – Ica to Go, Stockholm.

Journalisternas Kock – Carina Brydling

Årets Framtidslöfte – Emelie Sajland, Blåsingsborg, Österlen.

Årets Förnyare – Restaurang Bastard, Malmö.

Årets Smaksättare- Restaurang Serrano, Stockholm.

Årets Barkoncept- Orangeriet, Stockholm.

Årets Sommelier – Lasse Solum Grand Hôtel, Stockholm. 

Årets Krogmiljö – Restaurang Linnéa Art, Göteborg.

Årets Medvetna krog- Fäviken Magasinet, Åre.

Årets Matsalsteam – Kock & Vin, Göteborg.

Årets Leverantör- Johan & Nyström.

RS Hederspris – Sven Gunnar Svensson. 

Bra tillfälle att morsa på gamla bekanta och skaffa sig nya. Hela plånboken full med visitkort när jag kom hem.

Lite märkligt råvaruval till middagen dock med gulfenad tonfisk till förrätten och amerikanskt biffkött till varmrätten. Eller så var det bara tänkt att vara härligt politiskt inkorrekt dessa dagar när alla hyllar det närproducerade och WWF just släppt sin nya lista över hotade fiskarter, där gulfenan får rött ljus = låt bli.

Men desserten – dekonstruerad rocky road – verkade inte innehålla några konstigheter.