Här var det risk för nackspärr.

Näpp, det är den enorma armaturen i nya hotell Nobis lounge. Takhöjden är över 20 meter så det finns luft att andas för den som väntar eller fikar här. Baren går i dekadent svart och guld och det här verkar lovande för den som saknat ett ställe att rasta på vid Norrmalmstorg. Dygnet runt-öppet fik blir det också.

Och inte nog med det. Anledningen till att jag var här var pressjippot i samband med att hotellets restaurang Caina invigdes. Jag minns familjen Catenaccis första Caina som låg på Folkungagatan i början av 80-talet. Bra mat var det men man var lite blandat förtjust och upprörd över att alla tillbehör – som pommes eller vitlöksspenat – fick beställas separat och kostade en extra slant. Precis som på riktigt i Italien. Förhoppningsvis blir nya stället lika bra – eller bättre.

Nej, salamin är inte suddig i verkligheten. Den är till och med uppäten.

Charkbrickan var i alla fall mycket trevlig, särskilt chianti-salamin och den peppriga olivoljan.

Starkt och gott.

En ganska chilihet pasta arrabiata fick vi också. Bäst med lunchen var dock att dela bord med Ola Rune, en av arkitekterna bakom Nobis. Nu vet jag allt om hur man fixar ett snyggt hotell.