Det äts för lite bläckfisk i detta hem.

Hade en fryst bläcka i som jag först tänkte låta bada i fisksoppan men som i stället fick bli ett litet experiment. Har aldrig hört talas om confiterad bläckfisk och man kunde ju befara att det fanns väldigt vettiga anledningar till det. Men si det blev faktiskt riktigt gott.

Skar firrens armar i munsbitar och saltade dem lätt. Stoppade i en kastrull tillsammans med grovt hackad vitlök, en näve liguriska oliver (de där goda små svarta), citronskal i remsor, svartpepparkorn, korianderfrön, ett par lagerblad och lite rosmarin. Gluggade på olivolja tills det precis täckte.

In i ugnen på 125 grader, drog ner till 75 efter ett par minuter och lät stå i en timme.

Kylde på balkongen, beströdde med hackad persilja, besprutade med lite citron och åt med goda brödet. Mycket mör fisk med fin smak. Yummie.

Undrar om man kan göra något kul med den överblivna olivoljan?

Mums – men många plastbyttor blir det.

…har blivit vår favorit, kanske till och med vår räddning, på nya Aftonbladetredaktionen i City.

Vår faktiskt rätt hyfsade lunchkrog på våning nio i de tidigare lokalerna i Globen har nu förbytts till ett kaos av mikrovågsugnar och plastlådor med middagsrester.

Lunchlåda med kylskåpsbekanta är klimatsmart och plånboksvänligt men de något fattigare lunchätarna i familjen får ta våra rester och så tycker jag att det är kul att äta sådant andra lagar. Om det är lite gott.

Dumplingstället är ett hål i väggen och (no shit, Sherlock) huvudattraktionen är dumplings. Åtta färsfyllda pastaknyten med en liten hink nudelsoppa kostar 85 spänn. Det är riktigt gott och prisvärt även om det blir en stor slant om man dumplar fem dagar i veckan. Till fredagens lunch (bilden) växlade jag om med anka, rött/svart ris, hoisinliknande dippsås och sallad samt en extra treat: marinerad shiitakesvamp – allt för en dryg hundring. Ankan var något torr men annars fräscha, distinkta smaker.

En bra lunch kan faktiskt rädda en i övrigt glåmig arbetsdag.

Räkfälla.

…eller i alla fall lär bestånden i Maine, USA vara trygga eftersom fisket där är hårt kvoterat. Dessutom fiskar man med burar (lådan ovan) som ska ge liten bifångst. De amerikanska frysta räkorna finns redan i lösvikt i en del affärer och kommer i påse framåt påsk.

Lite dyrare men goda och saftiga – fast själv föredrar jag nog de något torrare och saltare färska räkorna. (När de finns att få tag på och man har råd.)

Räkolja.

Fick ett smakprov under en pressträff med den importör som köper in de rosa små djuren men bästa nyheten var nog tillbehören: olivolja, flingsalt och surdegsbröd.

Har aldrig ens tänkt tanken att kombinera salta räkor med olivolja. Men majonnäs är ju i stort sett olja med en eller två äggulor så alldeles konstigt är det inte. Testa gärna en rätt gräsig och pepprig olja och doppa både räkorna och brödet i den.

Inte utan att man stör sig på priset.

30 små gram för 300 spänn eller 10 000 kronor kilot – och då fick jag ändå burken med odlad spansk störkaviar till kratigt rabatterat pris. Men gott var det. Svårt att säga utan att kunna jämföra direkt men jag tyckte nog att den var i klass med rysk. Extravagansen kom sig av födeledagsfirande i helgen. Grattis mig!

Etta på lammtoppen.

Riktigt mätt blev man ju inte så jag långstekte också lambringa (100 grader i 6 timmar) fylld med massor av persilja, hackat citronskal, vitlök, mynta, några sardeller, serranoskinka, salt och peppar. Ugnsbakade rotisar till. Väldans, väldans gott. Och ungefär hundra gånger billigare per kilo.

Baguetterna måste vara 55 cm långa och väga 250 g. Allihop.

Här är en del av de matbröd, söta bröd och skådebröd som bagarlandslaget ska kvala till VM med på söndag. Eller inte just de här bröden utan en ny uppsättning som förhoppningsvis kommer att se lika fina ut – eller finare.

Och det är en himla tur att det inte var tävlingslimporna eftersom den församlade världspressen nappade åt sig allt brödet – utom runstenen och vikingaskeppet i trolldeg. Själv högg jag en baguette, ett äppelbröd gjort på både vanlig deg och sockerkaksdeg och med kanelkärm i botten samt en brioche med bärkräm och gojibär. Stor succé på jobbfikat. Alla ense om att de sex i laget kan sina grejer.

Själva VM går i Paris och de fuskiga franska värdarna har bestämt att man bara får använda franskt mjöl. Det innehåller inte askorbinsyra som svenskt och jäser därför sämre. Besvärligt, tyckte coach Johan Sörberg eftersom laget inte kunnat öva särskilt mycket med det franska fuskmjölet. (Anar att franska mjölbloggare kan ha en helt annan uppfattning om detta.)

Smaskig fiberbomb.

Den här blygsamma limpskivan tyckte jag nästan var det mest intressanta på pressträffen. Den är bakad på en mix av ett svensk-framtaget kornmjöl (Kornbygg) som bara odlas i större skala i Norge, lite rågmjöl och hälften vetemjöl. Tack vare kornet blir brödet extremt fiberrikt (betaglukaner) men känns inte som spånplatta för det utan mycket saftigt och med fin, knaprig skorpa. Vill ha mer sånt!

Fint kök, va? Vi är på Hallwylska palatset i Stockholm.

Och här står 5/6 av landslaget. (Enda tjejen, Moa Brink är rejält skymd.) Imponerade mest så här före kvalet gjorde lagkaptenen Håkan Johansson med noteringen 450 semlor på tre månader. Uppätna, alltså.

Matpaus i snöparadiset.

Trevlig vinterpicknickbild skulle tas i fredags.

Kallt? Check!

Snö? You bet!

Sol? Skulle inte tro det.

En av senaste månadernas gråaste dagar. Så vi plåtade lax- och avokadomackor, chokladmuffins och värmande soppa inomhus i blixtars sken.

Nytt försök med mysbilden i dag var det tänkt. Men si då hade det ju börjat töa. Men den tappre fotografen Börje vände på snön i sin trädgård så att det storstadsskitiga kom neråt och en vitare och fluffigare nyans kom upp. Picknickmodellen Karin såg skidåkarförtjust ut allt hon kunde och med uppsprickande molnighet blev det nog inte så tokigt till slut. Men som synes – ruffel och båg.

Fast soppan var faktiskt riktigt god. Quornfärs och röda linser att tugga på och mycket vitlök, curry, kokosmjölk och en aning chili. Gör vilken vintersportare som helst mätt och glad – trots slasket.

700 spänn kilot men nästan värt det.

Lomo – lufttorkad fläskfilé – från ibericogrisar brukar man bara hitta med lite tur i de mer tjusiga specialaffärerna. De här paprikaorangea skivorna dök upp i min lilla skitdyra Konsumbutik. (Favorit-folkisalen Spitfire kostar här 28 kronor medan den lite större Konsumbutiken vid Medborgarplatsen tar 18. Det är konstigt.)

I alla fall var den paprikapepprade och feta lomon mycket god och vi hoppas på mer godsaker från Spanien.

Det där som ser ut som hyvlad jakaranda är torkad ren. Grymt gott.

Dessutom charkade vi i oss lufttorkad ankkorv och fransk salami. Skulle nog kunna leva på salami, bröd och vin. Jo, en liten ostkant skulle väl också kunna slinka ner.

Lite rå lax blev det också.

Det här ser ju inget gott ut men det japanska väldigt marmorerade köttet med en klick löjrom på var nog helgens godaste. Möjligen med undantag för saken (Kozaemon 3 Years Junmai Shu) och den där ankkorven.

Kotlettrad med klyftpotatis var en något mer sansad söndagsmiddag. Slet den ur ugnen vid 64 grader och lite rosa i mitten. Saftigt och bra. Stektermometern är kockens bäste vän.

Försvinnande god.

Nå, så då är vi igång igen på tidningsfabriken efter helgerna. Hittar fortfarande inte riktigt på vår extremt avlånga nya redaktion i City. Men det är rätt praktiskt – en tur till postfacket är som ett rejält konditionspass. Beach 2011 kommer inte att vara något problem.

Soppslurken på bilden är dock inte ämnad för någon strand utan för pisten eller kälkbacken. Årets första uppdrag är nämligen att fixa en vinterpicknick till Härligt hemma-bilagan. Lite knepigt för en som hellre går på krogen efter skidturen än försöker skala apelsiner och sörpla O’Boy i en snödriva. Eller, förresten – glöm det där med skidturen. ”Hellre går på krogen – punkt” stämmer bättre överens med sanningen. Många år sedan det åktes några skidor eller skrillor här.

Men efter ordergivning från chefen står det i alla fall klart att vi ska ha mackor, något varmt och energybars.

Det varma – en soppa – blev rätt bra. Testade till middag. Fräste hackad lök, vitlök, ingefära och currypasta några minuter. I med quornfärs, kokosmjölk, tomatpuré och vatten. Puttrade 10 minuter, öste i kokta röda linser och smakade av med salt, peppar och pressad lime. Bra drag i smakerna och fyllde ut väl i skrovet. En prima skridskosoppa. Tror jag.

Några med blåmögelost och några med appenzeller.

Muffins är bra som utflyktskäk. Man kan liksom knö i en massa mat i smeten och det blir som en lättäten macka. Här samas lufttorkad skinka med olika sorters ost i en oreganokryddad deg. Rätt snygga om jag får säga det själv.

Stora rackare. Orkade bara provsmaka en tredjedels av varje.

Särskilt i genomskärning.

Gojibär och syltad ingefära piggar förhoppningsvis upp den här sockerbomben.

Gegget ovan ska bli enrgybarer (?) är det tänkt. Står och stelnar på balkongen för tillfället. Hoppas kakan går att skära i morgon innan vi ska plåta. En tegelsten av kola, havregryn och nötter känns lite mastigt.

Lite lätt avslagen och ljummen som en härlig brittisk pub-bitter.

Ölen från förorten är lite klen i kolsyran men smakar förträffligt. Rund och go i alekroppen och så en markerad beska med lite salmiak i eftersmaken.

Det är den utflyttade sonen som är bryggmästare. En ypperlig hobby som jag uppmuntrar starkt. Om något av de andra barnen slår sig på chipstillverkning är lyckan fullständig.

Bulls eye!

Och så en bottenlöst dramatisk nyårsbild. Så går det med kaffemuggarna om man inte håller hårt i korken när man öppnar tolvslagsbubblet. Tittmodellen Britt är dock oskyldig till vådaskottet.