Salta mandlar är utmärkta tapas.

Nåja, men några blev jag rätt nöjd med. Mina boquerones – strömmingsfiléer som gravas i salt och sherryvinäger och sedan får bada i olivolja – blev nästan lika goda som de jag fick av sonen i födelsedagspresent. Och de små biffmackorna med rödlöksmarmelad (tapas Swedish style) var också rätt beroendeframkallande.

Plåtade alla härligheterna i går. Dramatiskt värre med röda rosor och speltema som synes. Lite lugnare bildspråk i dag när vi förevigade friterade clamares och annat gott från tapasproffset Cesar på San Leandro.

Sen middag i kväll på diverse rester. Bockerångerna, musslor i citronvinaigrette, fisk- och potatismos med citron och persilja, sista bitarna från helgens massiva bogbladsstekar (3,5 timme i ugnen!) och en kant av levainbrödet. Onsdagslivet kan vara lite vackert ibland.

Måste nog snart hit och äta.

Tjusigt, modernt och köttigt blir det på Johan Jureskogs nya krog AG på Kungsholmen i Stockholm.

En stor köttkyl är det första som möter gästerna, sedan en tapasbar och så matsalar med möbler av Jonas Bohlin och specialgjort porslin av Birgitta Watz.

Brukar inte hänga på krogpremiärer och visningar men jag har gjort en massa mat-reportage med Johan och det var kul att få se hans nästa projekt. Han dyker faktiskt upp i Härligt hemma-bilagan nästa lördag och visar hur man gör världens godaste korv. Missa inte det.

En riktig långkörare.

…var den här potatisgratängen. Inte för att den ter sig tämligen oaptitlig på bild utan för den tog nästan tre timmar (!) på sig att bli klar. Visserligen var det ett stort lass potatis (1,5 kg) men också mycket grädde och det brukar snabba på tillagningen.

Kan det ha berott på att jag förberedde gratängen – blandade skivad potatis med vitlök, riven ost och grädde – och förvarade i plastpåse i kylen över natten? Borde inte spela någon roll, tycker man.

Någon gratängkunnig som vet?

Årets kock 2011.

…Tomas Diederichsen från Ulfsunda slott i Bromma.

– Tydlig signatur i rätterna, sa juryns ordförande Fredrik Eriksson.

– Rustik elegans, säkra kort så att inget skulle gå på tok men samtidigt lite som stack ut som en sås med lakritssmak, sa vinnaren själv.

Tävlingen gick som på räls för honom och lax i hemliga råvaukorgen var bingo. Något välbekant som han kunde laga något gott av med alla fina grön- och rotsaker.

Och jag hade grundligt fel i mina tips. Avgår härmed som Årets kock-orakel – i varje fall till nästa år.

Stod och provsmakade bredvid Restaurangakademiens vinutbildningsansvarige Magnus Svensson på Årets kock och passade på att be om ett vintips till laxen.

– Laxen är ju fet och man försöker gärna bryta det med sälta, typ soja till sushibitarna eller syra, citronen laxkotletterna. Det är inte alltid så vinvänliga ingredienser men det funkar med viner som är bredare om midjan, som har lite mer frukt och inte bara stram syra. Jag skulle leta i nya världen – efter en australiensisk riesling eller ett vitt från USA, säger Magnus.

Svenske sommeliermästaren Totte Steneby var också i krokarna. Har du ett säkert kort till lamm?

– Rhôneviner fungerar bra med lamm och vanliga tillbehör som rostad potatis och rotfrukter, örtkryddor och kanske lite getost. Till dilamm som har snällare smak kan man ta en bourgogne som har mer syra.

Inte vackrast – men godast.

Ja, hur jag nu ska kunna veta det men efter att ha provsmakat alla tävlingsrätterna – ja, alla utom den där laxen som SVT snodde – så har jag i alla fall en favorit.

Håller Robert Hedman som tvåa och så var hans lamm (bilden nedan) vackrast av alla rätterna.

Men för de bästa smakerna – i alla fall de djärvaste – svarade Daniel Räms, Stockholm. Särskilt hans lax var extra kalasgod.

Så får vi se vad jurymedlemmarna säger. Misstänker att de inte är lika förtjusta i smakfyrverkerier som jag.

Som konfekt i kartong.

Försvinnande gott.

Efter de sex laxrätterna finalisterna gjort av den hemliga råvarukorgen leder Daniel Räms – i alla fall i min mun. Men möjligen håller Klas Lindberg samma klass. Har inte kunnat testa hans tallrik.

Eder tjuvsmakande utsände befinner sig nämligen långt ner i näringskedjan. Först ska SVT betrakta, humma och provsmaka, sedan går tallriken till Restaurtangakademiens team som provar vin och gör webb-tv och sedan får jag provsmaka smulorna som är kvar (se ovan). Men det räcker för att få en god aning. Vad som sedan händer med tallriken är höljt i dunkel.

Men glupska tv smällde i sig hela den sjätte tallriken. Akademien och jag är mycket upprörda. Ett j-a sätt, helt enkelt. Vi tröstar oss med att Lindbergs rätt såg ganska alldaglig ut.

Hur var det här då?

Markus Aujalay från ”Sveriges mästerkock” är med i metodjuryn som ska se till att kockarna inte petar näsan, slösar med råvarorna eller använder laxbitar de tappat på golvet.

Full fart i köksbåset hos en av favoriterna, Jakob Lells.

Sex sammanbitna män jobbar just nu med sina två tävlingsrätter. Dels en råvarukorg de fick se först i går kväll och haft natten på sig att fundera ut vad de ska göra av. (Gonatt med den sömnen.) Dels en rätt de har kunnat träna på i månader.

De flesta knåpar med laxen från råvarukorgen. Ingen verkar falla i bitar av nervositet. Klas Lindberg ser nästan munter ut. Segersäker?

Det äts för lite bläckfisk i detta hem.

Hade en fryst bläcka i som jag först tänkte låta bada i fisksoppan men som i stället fick bli ett litet experiment. Har aldrig hört talas om confiterad bläckfisk och man kunde ju befara att det fanns väldigt vettiga anledningar till det. Men si det blev faktiskt riktigt gott.

Skar firrens armar i munsbitar och saltade dem lätt. Stoppade i en kastrull tillsammans med grovt hackad vitlök, en näve liguriska oliver (de där goda små svarta), citronskal i remsor, svartpepparkorn, korianderfrön, ett par lagerblad och lite rosmarin. Gluggade på olivolja tills det precis täckte.

In i ugnen på 125 grader, drog ner till 75 efter ett par minuter och lät stå i en timme.

Kylde på balkongen, beströdde med hackad persilja, besprutade med lite citron och åt med goda brödet. Mycket mör fisk med fin smak. Yummie.

Undrar om man kan göra något kul med den överblivna olivoljan?