Mat för dagen

Om mat jag äter, om mat jag lagar och mat jag tycker verkar kul. Och så nåt att dricka förstås.

Inlägg av Jon Hansson, matskribent på Aftonbladet

Vi hade i alla fall tur med vädret

av Jon Hansson, matskribent på Aftonbladet
Mickeplåtargrill.jpeg
Strålande!

Nej, det är inte ett paraply som fotograf Micke hukar under på bilden. Han bara tokar sig med en reflexskärm.

Vi håller på med ett av mattidningsvärldens små fusk – plåta nästa vårs grilljobb redan på hösten. Det man vill åt är förstås fin grönska att ha i bakgrunden. På våren/försommaren är träd och buskar mest spretiga pinnar och gräset tovigt gult. Så vi fixar till det långt, långt i förväg och försöker undvika att få med några äpplen i bild.

På förmiddagen när jag förberedde lax- och kycklingspett vräkte regnet ner och himlen var blygrå. Vi sköt plåtningen från tolv till halv två och si – 13.25 syntes de första blå revorna ovanför låneträdgården i Saltsjö-Boo. Några timmar senare i bilen på väg in mot civilisationen började det plaska igen. Trevligt med lite flax för en gångs skull!

Särskilt nöjd med de apelsinglazeade kycklingklubborna. Recept kommer i Härligt hemma 2011.

Gott och blandat

av Jon Hansson, matskribent på Aftonbladet
SnapsOdland.jpeg
Jonas Odland förespråkar Brännvin special (32%) till hemkryddat. Jag vill nog ha det lite starkare.

Snapsseminarium på Långbro värdshus i helgen. Jonas Odland till höger är mannen som ser till att kryddade klassiker som OP Anderson, Skåne och Bäska droppar smakar likadant från år till år. Han leddde oss vid handen under slutövningen då vi skulle blanda ett eget kryddat brännvin.

Snapsråvaror.jpeg
Vad ska man ta?

Vi hade i stort sett allt i krydd- och örtväg att välja på plus bär, nötter och citrusfrukter. Lite av överflödets förbannelse. Svårt att hejda sig och inte börja proppa i för många olika smaker – en fälla jag genast trillade i.

Snapssnyggt.jpeg
Snyggt, va?

Sayan Isaksson som driver restaurangerna Esperanto och Råkultur (sushi) ilade in i köket och brände kanel och hasselnötter. Ner i flaskan tillsammans med citron och rosmarin. Det smakade mest citronskal men efter något dygn kickar nog de andra smakerna in.

Sören Polonius, sommelier på F12, tog lite rökig whisky, sirap, apelsinskal och stjärnanis. Där fanns direkt en tydligt lakritston från anisen och viss sötma. Kanske inget till silltallriken – men sedan, som avec.

Fredrik Eriksson som kör Långbro gjorde en prydlig höstsnaps med lingon och timjan och en med ”goda smaker som funkar ihop”: chili, kanel, apelsin, anis och ingefära. Den sista ett riktigt rivjärn. Brrr!

Andra iakttagelser: Rabarber ger en trevlig syrlig ton och dessutom fin ljusrosa färg till spriten. Pepparrot ger en rå och källaraktig smak. Måste balanseras med sötma och något friskt i citrusväg.

Snapsalla.jpeg
Där är jag, längst till vänster!

Lilla jag är häxmästaren bakom den chockrosa häxbrygden. Muddlade lingon och rosmarin, blandade med rivet limeskal och ingefära, spetsade med rökig whisky och rundade av med honung. Tänkte ”viltsnaps” men det blev som en sådan där fantasicider (typ kaktus och smultron) – dessutom avslagen men ruskigt alkoholstark. Skulle hoppat över ingefäran – och förmodligen limen också. Men färgen blev läcker.

Med 6 liter soppa och lika mycket vin i svampskogen

av Jon Hansson, matskribent på Aftonbladet
Svampp-plats.jpeg
Hej hå, hej hå, ut i bushen ska vi gå.

Nyss hemkommen från svampskogen i Flemingsberg. Hade ingen korg men väl den självpåtagna uppgiften att hålla ihop gruppen om 14 matskribenter. Misslyckades skändligt. Kan glömma karriären som vallhund.

Svampuppdukat.jpeg
Svamp och grafitti i Flempan.

Nå, hela gänget tog sig i alla fall tillbaka till samlingsplatsen och vi dukade upp både svampfynd och matsäck på en skateboardramp. (Vi blev senare bortkörda av två åkare i tioårsåldern.) Turen var arrangerad av Matmaffian som är en intresseföreniing för Sveriges matskribenter. På mina späda axlar låg ansvaret för maten. Längst ned i bild under diverse björksoppar och gula citronslemskivlingar syns ett plastglas med den – om jag får säga det själv – rätt goda trattkantarellsoppan. Till soppan fick man gott bröd, kantarellsmör (puttra hackade kantareller länge i smör och låt stelna) och en röra på ugnsbakade tomater, palsternacka, lök och vitlök.

Svampmexarsvamp.jpeg
Kan man äta den där?

DN:s matorakel Jens Linder var guide bland svampen. Den här fulingen hade han tagit med hemifrån. Det är en svamp, cuitlacoche, som odlas på majs – eller snarare drabbar majs. I andra länder anses den som skadegörare men i Mexiko tar man till vara de uppsvälld majskornen och använder dem som smaksättare. Jens exemplar hade dock passerat bäst före-datum med viss marginal.

Eftersom jag var fullt upptagen med att valla kollegor, fixa fram mat och sedan själv proppa i mig soppa och vin har jag inte mycket av Jens visdom att förmedla men här kommer receptet på soppan. Som gick åt! (Två lådor vin var däremot over kill. Men det är ju alltid trevligt att ha både rött och vitt att välja på.)

Trattsoppa

(15 personer)

1 l torkade trattkantareller

5 lökar

3 vitlöksklyftor

75 g smör

6 dl vitt vin

6 l vatten

2 tsk timjan

2 dl kycklingfond på flaska

1,5 l vispgrädde

Rödvinsvinäger

Cirka 1 dl rårörda lingon

Salt

Peppar

Gör så här:

1. Lägg svampen i blöt i en bunke. Skala och hacka löken och vitlöken.

2. Hetta upp smöret i en gigantisk kastrull eller i två bara jättestora. Fräs löken, vitlöken och svampen några minuter tills löken blivit mjuk och glansig. Häll i vinet och puttra på av bara den tills hälften dunstat bort. Häll i vattnet, timjanen, kycklingfonden och grädden. Salta och peppra. Puttra på lite stillsamt i 10 minuter.

3. Mixa soppan. Den behöver inte bli superslät.

4. Värm på spisen igen. Smaka av med rödvinsvinäger, lingonsylt, salt och peppar. Sylten kan ju verka konstig men svampen är lite besk och sötman rundar av. Det ska inte smaka lingon om soppan.

5. Servera med strössel av knaperstekta små pancettatärningar, hackad blekselleri, persilja, vitlök och citronskal.

 

Sommarens sittning

av Jon Hansson, matskribent på Aftonbladet
Oaxendörr.jpeg
Konstnärlig bild från kalkindustrin som dominerade Oaxen fram till mitten av 70-talet.

Nä, nu får det vara slut på det semesterslappa slöbloggandet. Det var för några veckor sedan men jag kan inte låta bli att jubla lite här över vårt besök på Oaxens skärgårdskrog. Själva stället är väl tämligen väl känt och den nyfikne kan kolla här: www.oaxenkrog.se så jag använder hela utrymmet till maten i stället.

Vi åt den meny som kallas Oaxen Tabberas. Med vinpaketet kostade det som en fabriksny bil men det var en hel kvälls underhållning och fantastisk, fantasifull, inspirerande mat. Och dessutom fick man en mycket stilig konfekt/chokladask till kaffet/att ta med hem (skulle säkert kosta som vespa).

Det här fick vi:

Först fyra ammisar:

Oaxenchips.jpeg
Så ska fredagschipsen och dippen serveras. Se och lär.

Chips på kålrot och morot, genomskinliga kryddchips på potatisstärkelse, friterade grisöron med en färskost med lavendel och en örtmajonnäs

De där grisöronen… grymt goda. Ska vi försöka göra i höst.

Oaxenkallsuprättvänd.jpg
Som en kallsup i fjärden nedanför verandan.

Bland annat tartar på abborre och ett shot ostronspad

Mycket havssmak här. Rå abborre kändes lite djärvt. (Undrar varför – har ätit annan rå fisk, som till exempel gös, massor av gånger.)

Oaxenäggula2.jpg
Krämigt med fläskknaper.

Precis kokt äggula

Ingen vän av kokt ägg annars men kombon av nästan rinnig gula och knaprigt fläskströssel var läcker.

Oaxengurksoppa2.jpg
Grönt och grant.

Gurksoppa med skaldjur och ett litet strö

Mycket uppfriskande. De strör gärna på något litet knaprigt för att få olika konsistenser på tallriken.

Så till själva menyn:

Oaxenpepparrotssnö.jpeg
Kvällens bästa!

Trädgårdssallad med skaldjur, majonnäs på hjärtmussla serverad med puré på Skillebytomat och pepparrotssnö

Mycket, mycket fräscht. Skojigt och gott med den heta snön.

Oaxenråbiff.jpeg
Kvällens rökare. Och lägg märke till smör”faten” i form av iskalla stenar.

Enrisflammad rådjurstartar med stenbitsrom, hackad picklad fänkål & kantarellmajonnäs

Tartaren bor i en liten rök tillsammans med några pyrande enkvistar den korta vägen från köket till matsalen och det räcker för att ge en tydlig men mycket lätt röksmak. Påhittigt.

Oaxenspickensill.jpeg
Häftigt knäcke, va?

Björkrisbakad torskkind med bondbönsoppa samt spicken sill, gäddrom & äggsmör på knäckebröd

Spicken sill, mjaa… väl rå i smaken för min del. Men resten var urgott.

Oaxenpiggvar.jpeg
Skum! Flera kul moment på nästan alla tallrikar.

Piggvar på ben med läpp & tunga från torsk, dillkryddad ragu på mangold & hjärtmussla samt sprucken morotspuré

Perfekt fisk och så torskläppen och tungan som bryter av i konsistens.

Oaxenluftkarré.jpeg
Lite snålt med bönorna.

Lättrökt klar köttbuljong & svamproyal med öländska citronbönor, fryst ostron & Oaxens lufttorkade fläskkarré

Fick inte riktigt kläm på svamproyalen och tyckte inte att rätten riktigt hängde ihop men de andra enskildheterna var mycket mumsiga. Och så hade jag gärna fått mer goda bönor.

Oaxenkanin2.jpg
Trancherades elegant vid bordet.

Vildörtsglacerad kaninstek med hummer & oxhjärta, råstekt rödbeta & pinjenötskräm samt rödbetssky med fläderblomskapris

Har varit rätt kallsinnig till kanin och hare men den här var en dröm. Och fläderblomskapris ska vi försöka fixa själva nästa år.

Oaxengrisansikte2.jpg
Huvud och huvud – det var en griskind.

Confiterat grishuvud med ugnsbakad persiljerot, vallmopraliné & blomkålskräm med brödstekt terrin på lever

Knaprig svålig kind och en nästan farligt lös terrin på lever. Extremt smakrikt.

Oaxenoxkind2.jpg
Världens minsta – och godaste blodpudding (till höger).

Bräserad oxkind & tunt skuren oxfilé med puré på skogslök & broccoli, kryddstekt blodpudding, jordärtskocka confiterad i brynt smör & syrliga lingon

Ett par timmar vid bordet och en massa rätter (och renätna tallrikar) men inga mättnadskänslor – men den här rätten kändes aningen för mustigt mastig. Om den slank ner ändå? You bet!

Oaxenost.jpeg
God bleksellerisallad.

Kryddost med tranbärsmarmelad, rågbröd & krasse samt bleksellerisallad & granris

För att skära den lilla fyrkantiga ostskivan till höger använder de världens mest avancerade ostkapare. Snygg mojäng men lite överkurs. Och osten? Tja, jag gillade nog kringkramset mer.

Oaxenråmjölksglass.jpeg
Hustruns favorit.

Dessertavdelningen började för säkerhets skull med en extra efterrätt:

Råmjölksglass med havtornssoppa.

Inte varats men dessertens ohyggliga lätthet – och fräschör.

Oaxentigerkaka2.jpg
Tigerkakan är den lilla klossen längst ned.

Drottningsylt med yoghurt & yoghurtglass samt paranötsmaräng serverad med tigerkaka flamberad i Oaxen akvavit

Ett enkelt trick men jag är svag för flambering vid bordet. Det osar av finkrog. Börjar gilla yoghurtglass. Piggt och fräckt. Den här var inget undantag.

Oaxendrottningsylt.jpeg
Mera snö! Också ett trick jag går på.

Sorbet på körsbär, morot & ingefära samt fudge på Mörköhonung, mandelsnö med aprikoschoklad samt skogste

Lät som världens godaste sorbet men den var lite vag i smakerna. Körsbär som är en av mina favoriter… Skogsteet är ett avkok på örter och skott från bushen på Oaxen. God helhet men lite diffus.

 

Konfekt

För mörkt för att plåta men små och goda var de – och kartongen väldigt fin.

 

Slutsats:

Fantastiskt! Topp tre av vad jag ätit på restaurang. Och vem är väl jag att ha synpunkter på Magnus Eks trollkonster men jag kan inte låta bli att peta och fundera lite.

Den enda besvikelsen var att det – som så ofta på krogen – tippade över så mot proteiner i förhållande till vego. Jag äter gärna mer grönsaker – även på fiskars, fåglars och fyrfota djurs bekostnad. Mer smaker, fäger och varianter.

Till sist:

Hur i h-e kan man lägga 3 500 spänn på mat och dryck en enda kväll och en enda person? Det gick så lätt! Och jag tycker att det var riktigt prisvärt. Ett 20-tal rätter för 1 750 kronor gör en knapp hundring per tallrik. Det är förvisso inga skogshuggarportioner men det är ofta fem sex olika moment och upplagt som små tavlor. Vad får man annars för under hundralappen på krogen i dag – tacos med dipp? Då tar jag hellre piggvaren.

Oaxenselleri2.jpeg
Det enkla är det vackra.

PS. Glömde ju en av extrarätterna – en inbakad selleri med tryffelsmör. Delikat!

Dagens sommarhus-spaning

av Jon Hansson, matskribent på Aftonbladet

Om man låter en tvestjärt koka med tevattnet så ger den ingen bismak. Och det är ju inte så konstigt.

(Bara min monstruösa morgontrötthet gjorde att jag inte slängde insektsbuljongen och kokade nytt vatten. Tvestjärtar är verkligen fåniga. Går och lägger sig på de mest onödiga ställen. I tidningar, under kuddar – och i kastruller. Fast det här kanske var en testjärt?)

Indiskt, typ

av Jon Hansson, matskribent på Aftonbladet
Indisktmms.jpeg
Chicken curry!

Säkert tio år sedan jag gjorde något indiskt hemma. Hämtar gör vi ibland men det är sällan särskilt kul – sega köttbitar i brun, vagt currysmakande sörja. Naanbröden med vitlök brukar däremot vara smaskiga.

Men i går hände det. Såg danska ”AnneMat” där hon lagade kycklingcurry. Inte våldsamt inspirerande men det födde en tanke.

Fräste lök, vitlök, ingefära, citrongräs (ja, jag vet att det är mer åt thaihållet) och currypasta på burk (totalt överlägset pulver) i olja. Öste i tomater, zucchini, skärbönor, jordärtskockor och kokosmjölk. Samtidigt brynte jag kycklingbitarna i ugnen.

Tamarind.jpeg
Mina två tamarinder. De heter Rajiv och Maj-Lis.

Smaksatte currysåsen med salt, pressad lime och tamarind. Första gången jag testar den här fula, kladdiga och sötsyrliga frukten. Ingen jättesuccé men jag tycker att den rundade av smaken på ett fint – och indiskt – sätt.

I med kycklingen och stekskyn. Lät det småputtra i cirkus 20 minuter. Åt med överblivna linser med spenat, matvete och en liten sås på yoghurt, rivet limesal och en gnutta vitlök.

Och det var gott.

Clubstek

av Jon Hansson, matskribent på Aftonbladet
Clubstek.JPG
Köttigt. (Och fortfarande upp och ned – även om det funkar hyfsat med biff. Fast lite konstigt är det.)

Firade semestern med ko-kotlett. Väldans gott och enklare att hantera än T-benstek där filébiten alltid blir klar mycket fortare än biffen.

Till detta stekta bondbönor med syrliga tomatillo, lök, vitlök samt rostad potatis. Nästan så att man förlåter regnandet.

Dessutom hittade jag en trevlig Bandol, Dom de Baguiers 2003 i garderoben. Sammetslen med mörka bär och kaffe i doften. Mysigt!

Taggar bandol, clubstek

Rensad frys och skaldjurspasta

av Jon Hansson, matskribent på Aftonbladet
Skaldjurspasta1.JPG
Pasta ska ätas nylagad bla, bla men här slängs inga rester.

Det låter ju som ett verk av Stefan och Krister men blev en helt okej nödmiddag. Sent hem och gruvligt trött efter en dryg timmes squash med Erik. Måste bli något snabblagat. In på Konsum och köpte nödvändigheterna plus en påse frysta ekoräkor.

Hem och på huvudet in i frysen. Och minsann – där fanns inte bara några ledsna bläckfiskringar som jag anade, utan också ett tiotal pilgrimsmusslor och en stor flock babysquid (är det en liten sort eller är de faktiskt babysar?)

Dessutom upptäcktes liten påse med en (1) krabbpinne och fyra (4) skivor av en beige sorts fisk. Förpassades till runda arkivet. (Hur tänkte jag där någon gång för ett år sedan?)

Linnea och jag hackade lök, vitlök (mycket) och jagade fram några kvistar rosmarin och en halv torkad chili. Fräste hacket i olivolja samtidigt som vi satte igång pastan. Skar under tiden en fänkål i bitar och halverade några bortglömda körsbärstomater.

Hällde ett glas vitt vin i lökkastrullen och lät alkoholen ånga bort ett par minuter. Sedan i med vegot och så skaldjuren i omgångar. Saltade och pepprade och klämde i lite citron. Putter, splutter ett par minuter till. Vände ner i den avrunna pastan och tossade runt. Faktiskt riktigt jävla gott.

Vad lär vi oss av detta?

Måste frosta av frysen.

Bläckfisk är underbart.

Man blir löjligt seg av squash (racketspelet, alltså).

Och kan någon förklara varför bilduslingarna trillar in upp och ned?

Det kändes som världens dummaste idé 04.55…

av Jon Hansson, matskribent på Aftonbladet

…men har man tackat ja till morgon-tv så har man.

Det var Fyrans Nyhetsmorgon som ringde i går och undrade om jag kunde tipsa om hur man lagar mat i rötmånaden utan skaffa sig och de sina magknip. De hade väl googlat och hitta mig via kokboken ”Mat för litet kök” som handlar om hur man gör hyfsat käk i husvagn, båt och torp.

– Javisst, jag hoppar in i taxin halv sex, sa jag då fastän ögonlocken kändes blytunga redan timmen efter lunch. Vem behöver sova när man kan få ett par av de där 15 minuternas berömmelse?

Så jag vacklade in med stora kassen i Nyheternas personalkök och snodde ihop pasta med tonfisksås gjord helt på konserver (nästan) och så 70-talaren päronhalvor med After eight till dessert. Pratade lite mat och baciller tillsammans med mikrobiologen Mats Lindblad från Livsmedelsverket i studion och så var det slut.

Så här efteråt är det liksom en blank timme det där matlagandet och pratandet. Kommer knappt ihåg ett smack. Förmodligen överpumpad med adrenalin och andra flykthormoner.

Men arbetskamraterna sa att det var okej. Fast de törs väl inte annat nu när jag är vik redaktör. Skit samma, lite kul var det.

Denna Emmyvinnare finns att skåda på http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1720984

Världens snabbaste bok…

av Jon Hansson, matskribent på Aftonbladet
Duvbo1.JPG
Två bautakassar med mat på köksbänken (och upp och ned dessutom, fråga mig inte varför).

 …kanske inte det blir men en av de rappare. Håller på med en kokbok som ett hobbyprojket vid sidan om det vanliga matlagandet på tidningen. Det här blir nummer fem i modern tid och ska handla om enkel, lättlagad mat. Vi var och plåtade första omgången i min fotograf Camillas kompis hus i Sumpan. Brukar vanligen inte gilla bortamatcher. Det blir ett jäkla packande och uppackande – och så tycker inte maten om att skumpa runt mellan olika adresser. Men här fanns ett stort och lättjobbat kök och framför allt en massa spännande vrår och ytor att plåta i och på.

Duvbo2 reverse.jpg
Hela porslinsskåpet skulle också med. (Och det exellenta bloggprogrammet vänder numer på alla bilder. Coolt!)

Vi vände nöjda hemåt med åtta bilder i bagaget. Bara fem sex vändor till så är boken klar! (Bortsett från skrivande, korrläsande med mera. Så jag lär nog inte behöva börja spela golf för att få tiden att gå den här hösten heller.)

Sida 6 av 15
  • Tjänstgörande redaktörer: Love Isakson Svensén, Emma Lindström och Emelie Perdomo
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB