Det där vita runt kanten är marängpinnar – inte benknotor.

Se här en mycket mumsig fryst maräng- och hallontårta med nöbotten. Hanna har bakat och jag bjuder generöst som tröst för att ni varit utan inlägg så länge.

Har nämligen varit i Hamburg på långhelg och firat mitt favoritlag St. Pauli som gick upp i Bundesliga. Kom hem till en svår baksmälla orsakad av både öl och arbete som hopat sig på skrivbordet. Därav lite tid för bloggande.

Kul hade vi i alla fall. Söndagens hejdlösa firande finns på Youtube http://www.youtube.com/watch?v=NEDbxQxE2XQ (Killen med cykeln är inte jag.)

Det såg godare ut i verkligheten. Tro mig.

Åt gjorde vi också. En finmiddag på trevliga East – här är förrätten en sushirulle med lättrökt tonfisk. Sehr gott.

Men mest blev det turkisk döner av olika slag – både till frukost och middag, faktiskt. Inför eller efter en hård dag innehåller det det mesta man behöver. Typ mat.

…hade snälla syrran dragit med sig ända från Kalifornien, Amerika. Självplockade i trädgården och syrligt besksöta. En liten frukt som får en att vakna till. Gillar quattarna som finns i snabbköpet men de här var ett par snäpp sötare och härligare.

Dessutom släpade Mrs Övervikt-på-flyget med sig några burkar furikake att strö på riset. Har inte hunnit testa de nya smakerna katsuo (bonitoflagor), ebi (räka) och wasabi (den där gröna pepparroten). Är nog mest nyfiken på den första.

Stefano Catenacci vill inte snacka bröllop.

Stefano Catenacci drog en förvånad och lättad suck när han avrundade sin presentation av Café Operas smörgåsbord. Det församlade mediadrevet gav nämligen blanka den i vad Vickan och Daniel skulle kunna tänkas bjuda sina gäster på utan hade distinkt fokus på sillarna och det småvarma.

Både Tore Wretman och Werner Vögeli på tvillingkrogen Operakällaren omhuldade den svenska kokkonstens slagkryssare men nu är det 15 år sedan smörgåsbordet fanns på menyn på någon av restaurangerna. Men det blir alltså ändring på det nu. Och det är förmodligen ett smart sätt att få gäster till cafét innan partygängen vinglar in framåt kvällen.

Är det bra då? Ja, här finns det mesta man kan längta efter och formatet är behändigt så att man kan smaka på det mesta utan att spricka. Det är inte det minsta nyskapande men man slipper konstiga påhitt som wasabisill med lingon. Helt okej för knappa 400 spänn och en fantastisk lokal på köpet.

Konstiga påhitt fanns det däremot på den gamla goda tiden. Stefano Catenacci berättade att han frågade Werner om en del udda inslag, bland annat tomatsås.

– Vi måste ju fylla alla hålen, sa Werner.

Det finns nämligen smarta uttag för byttor och kastruller i själva smörgåsbordsmöbeln och ibland kunde inte köket trolla fram tillräckligt många varianter på småvarmt så det fick bli en del andra, mer udda rätter.

Sillarna och laxarna är alltid godast.

Mina favoriter var de distinkt smakande sillarna, den mjälla gravlaxen och lite överraskande (är ingen dessertsnubbe) de små pecannötspajerna.

Mycket nötiga små pajer.

…föds i Danmark varje år – det är nästan tio gånger så många som i Sverige – och de har det bra. I varje fall om man ska tro Landbrug & Fødevarers matknadschef för Sverige, Mette Børsen.

L & F bjöd på picknickinspirerad lunch för att informera om detta. Organisationen hjälper danska uppfödare och förädlare att exportera fläsk. Och de lyckas bra. Försäljningen är stabil trots exempelvis Ekots larm om suggor som låses fast hela livet i burar och grisar på väg till slakt som rappas med plastkäppar för att de ska sno sig på.

Kritiken är orättvis, tyckte Børsen och vi fick varsin kasse med broschyrer från L & F som berättade om de stränga danska reglerna för uppfödning, transport och slakt. Alldeles övertygad blir man inte men heller inte säker på att svenska grisar har det så värst mycket bättre. Det blir nog till att köpa kött direkt från någon gård eller handlare man har koll på om man ska ha någon garanti för att djuren haft ett okej liv och en okej död.

Paul Svensson lagar god mat.

Lockbetet till den snabba dragningen om danskt fläsk var alltså en picknick, signerad Paul Svensson. Inga tveksamheter alls på den kanten. Det var skitgott. Och dessutom fick man sitta på stolar vid bord, vilket ju är att föredra framför noppriga filtar ute i den farliga naturen.

Yes! Picknick utan filt.

Det där oranga är en frisk och sval morotssoppa med havtorn och mynta, det vita paketet innehåller smältande vit vit sparris med dragon, det runda är en baconskorpa med olivfärskost, i byttan en slarvsylta på fläsklägg med syrad gurka och timjan, färsklöken är ugnsrostad med ramslökssmör och pinnen till vänster är ett BBQ-spett på fläskfilé med malt och lök. (Gissa vilket land ägaren till den filén kom ifrån.)

God dessert i fin burk.

Till dessert en ljuv liten rabarberkompott med vit choklad- och timjancrème.

Konstigt nog blev det mat över.

Doggybag fick vi också. Gav min till kollega Simon som knappt har kök hemma i andrahandsettan.

Coppa med olivröra

Ja, matskribentandet är ju ett skitigt jobb och ve mig som måste göra det. Ovan syns till exempel en snuskigt god coppa (lufftorkad fläskkarré) från Toscanero som jag var tvungen att tugga i mig. Klutten vid coppan är en mycket tät liten olivröra. Tillverkaren Seggiano mal tydligen i en aning kärnor också som ger en trevlig bitter strävhet.

Detta drabbade mig under ett pressjippo hos Gourmetgruppen, en grossist av det delikatare slaget, och vi fick även testa…

Doppa brödet i olivoljan

…den här för Toscana mycket milda olivoljan, likaledes från Seggiano, och…

Lufttorkad skinka med sparris

…en nötig och ovanligt torr lufttorkad skinka (Subisati) som påminde en hel del om den spanska belota iberico-skinkan. Nötigheten ska ha sin förklaring i att de italienska grisarna snaskar i sig en hel del nötter och ekollon precis som sina spanska svartfotade fränder.

Det är lättkokt grön sparris som är inlindad i skinkan. Det där grågrönare som ser ut som en burksparris är mycket riktigt en burksparris fast den här är vild, milt picklad och ligger i en glasburk som kostar sådär en sex gånger så mycket som den vanliga plåtvarianten. Men det kan den nog vara värd. Vi fick också små inlagda grillade Morelli-kronärtskockor (Seggiano) som fortfarande var lite knapriga spänstiga och inte sådär ogrönsaksaktigt sladdriga som de brukar vara. Men tyvärr – är det lite gott så är det lite dyrt.

Salami med inlagd kronärtskocka

Hett ska det va!

Och salta ordentligt. Tv- och Årets kock-kocken Tom Sjöstedt kommer snart ut med sin första kokbok ”Toms tips” och vi var hemma i hans kök i går för att ta lite bilder till några av tipsen i boken.

Ett av dem är hur man fixar perfekt fläskfilé. Knepet är att först salta och peppra ordentligt och sedan bryna filén riktigt hårt i panna. När den fått fin yta steker man klart i ugnen på 125 grader (100–110 för er som har varmlufts). Kolla tempen mitt i tjockaste biten och ta ut vid 63 grader. Låt köttet vila cirkus 10 minuter och då fortsätter tempen upp till 65 grader. Skär i bitar och mumsa.

Hm, bönorna blev aningen peppriga

Praktiserade tipset hemma i köket i kväll och vi fick ugnsstekt skivad potatis, trattisgräddsås och chilibönor till filén.

Om det var gott? Njaaaa… Jo, såklart var det skitgott.

PS. Stackars Tom. Han ringde timmen innan vi skulle ses och bad aningen stirrigt att få skjuta på plåtningen en timme. Han var på mässan och en hylla hade trillat ner i en kyl (de har sådana där stora walk in-kylar). Naturligtvis var det hyllan med mjölk, grädde, smör, crème fraiche och annat merjerikladd. Stort kaos. In och torka. Tom lägger upp den tunga och vasskantade stålhyllan igen. Torkar. Kabang! Hyllan rasar igen. Rakt över Sjöstedts tumme. Fult jack, Inte skönt. Alls. Men han dök upp och fixade våra tipsbilder. Starkt!

Guld ko-vinnare

…delades ut vid en skimrande Arlagla på Grand Hotel. Och det var ju vassare än både grillfotografering i snöstorm och tårtjurysittningen tidigare på dagen.

Fick chansen att klappa hand åt de fem vinnarna:

Bästa Miljöarbete
Skebo Herrgård, Skebo bruk
(Extra klapp här eftersom det genomekologiska gänget är mina grannar från landet. Grattis!)

Bästa Matglädjeskola
Östergårdsskolan, Halmstad

Bästa Seniorservering
Nicklagårdens kök, Älmhult

Bästa Snabbmål
Wiggo That’s a Wrap!, Stockholm

Bästa Matglädjebutik
Coop Konsum, Sollefteå

Det är faktiskt fullkomligt lysande att någon uppmärksammar och kastar priser även över vardagskäket. Särskilt skol- och äldrematen är värd (och behöver) en massa hejarop och uppmuntran.

Och inte nog med det – jag fick under kvällen tillfälle att tjata på en Årets kock om att vi borde göra ett midsommarmatsjobb och jag kunde dessutom påminna en annan stjärnkock om recepten jag borde haft i måndags. (Kom igen!)

Conrad Tyrsén och Gustav Trägårdh.

Jag fick ävenså äta årets Årets kock Gustav Trägårdhs svinaktigt goda räk- och krabbblaffa med mild getost, äpple, pepparrot, pickles och lågtempad äggula, samt hans rosastekta unganka med pesto på vårnässlor, stomp på jordärtskockor och toppmurklor, nyplockade ängsörter (under snön?) och hoi sin-demiglace…

Conrads rabarber och grejer.

…och på detta Årets konditor Conrad Tyrséns rabarber med gräddfilsmousse kardemumma och massor av godis. Och ja, det var godis. (Han ska förresten baka Vickans och Daniels bröllopstårta tillsammans med de tre Årets konditorer före honom. Det kommer att bli grädde i kakan men inget brudpar på toppen.)

Dessutom fick jag…

Salem Al Fakir

…lyssna på Salem Al Fakir som gjorde en vass version av sin ”Keep on walking” (jo, den var vass),

Carin och Daniel.

 få en danslektion av Carin och Daniel Da Silva. Är nu kung på dansgolvet med ”Vattenspridaren”, ”Gräsklipparen” och ”Kebaben”…

Mot dansgolvet (baren)!

…men jag var ändå inte helt bekväm i den avslutande sambalinen. Tur att elaka tv-kocken Tom Sjöstedt hängde i rygg och för en gångs pushade med tillrop om ”fint fotbollssteg”. Eller var det ironi?

Lightaste tårtorna

Efter den arktiska grillplåtningen (se tidigare inlägg) blev arbetsdagen betydligt angenämare med en tårtjury-sittning. Vår bantarsajt Tasteline hade utlyst pris för bästa lighttårta. Kondis-Hanna bakade de fem finaltårtorna hemma hos oss. Grillfotografen slet av mössa och handskar och plåtade dem. Jag lastade i kartonger (20 spänn styck för lite papp!) och så for vi till tidningen och resten av juryn.

Utan att föregripa publiceringen av resultatet kan jag väl säga att vi alla gillade marängbottnar med syrligt ovanpå skarpast.

För kallt för att bloggplåta. Skruvade ihop en liten utflyktsgrill. Fingrarna djupfrysta stumpar. Bara fummel med mobilkameran. Foto-Börje fick dock hyfsade skott. Hockey-Börje tapper. Såg sommargrillglad ut i hela tio minuter trots drivisen. Tack.

(Resultat av våra mödor kommer i bilagan Mat&Vin i mitten av maj. Skitklimatland!)

Börjes vego

Sen kväll i köket. Förbereder morgondagens grillplåtning med Börje Salming. Han har just kommit ut med en grillbok och nu vill vi ta lite egna bilder på honom in action. (Det är en kopia på omslaget som hänger och inspirerar över diskhon.)

Eftersom det är en bizzi man så har jag lovat att vi tar med allt som behövs, käk, grill, grunkor. De här rotsakerna ska vi göra smarriga paket utav och så blir det grillat fläsk och senapssås till.

Fiskspett blir randiga

Jodå, vi ska grilla på riktigt men bara i all hast så nästan allt kommer att vara så gott som klart. Grillpannan är en trogen vän i sådana här sammanhang. Ger mycket snyggare ränder än om du kör på grillen. Tänk så vi fuskar och håller på.

Men Guds straff lär komma omgående i morgon. SMHI utlovar snöglopp för stockholmstrakten – och det brukar avsevärt ta ner härligheten i grillbilderna.