Jättegamla.

De där svarta grejorna är tusenårsägg. Fast egentligen är de inte riktigt så gamla utan bara runt 100 dagar. Den gamla kinesiska konserveringsmetoden går ut på att man bäddar in ägg i aska och annat basiskt som bevarar äggen, färgar vitan blåsvart och gör gulan krämig och lite stinkig. Har även annars lite svårt för kokt ägg och de blev inte mycket roligare av konserveringen. Men färgen var ju rätt frän.

De här serverades på Restaurangakademien med råräkor, ingefära och majo när Årets kock Gustav Trägårdh och Årets kock 2009, Viktor Westerlind, berättade om sin gemensamma vinnarresa till Hongkong. (Den som blir Årets kock vinner inte bara äran och fin vit jacka utan också en matresa.)

Den lilla bruna fyrkanten närmast kameran var mer i min smak. Knaperstekt fläsksida med vitlök och chili. Mums.

Lyckans ost. Viktor, alltså. Det gula är mango till desserten.

Det är Viktor som håller låda på bilden. Man blev en aning avundsjuk på honom och Gustav. Jag vill också åka till Hongkong och käka en vecka. Särskilt på sushihaket de berättade om. All fisken flygs in från Tokyo samma dag. Inte så klimatsmart kanske men pinfärskt.

Som hjort för en akvavit.

En bråd dag var det. Mellanlandade i tidningsfabriken och hastade sedan vidare till restaurang F12 där vi i den församlade världspressen utsattes för ett experiment. Kan man dricka kryddat brännvin till annan mat än sill och lax?

Och det kan man. Vi vattnade snapsarna lite försiktigt för att det inte skulle bli så spritigt. Sedan funkade de alldeles utmärkt till stekt kronhjort med portvinsgelé och faktiskt helt fantastiskt till kokta svartrötter med tryffel.

Oreosmulor var det också till.

Och de spelade vackert ihop med både en korsikansk getost med kryddiga knäckesticks och den här maffiga chokladdesserten med stjärnanisskum.

Nu föreslår jag inte att man ska byta ut midsommarsillen eller julskinkan mot sådan här finkrogsmat men testa gärna en liten nubbe till en bit chèvre eller en chokladmousse. Överraskande gott.