Lite lätt avslagen och ljummen som en härlig brittisk pub-bitter.

Ölen från förorten är lite klen i kolsyran men smakar förträffligt. Rund och go i alekroppen och så en markerad beska med lite salmiak i eftersmaken.

Det är den utflyttade sonen som är bryggmästare. En ypperlig hobby som jag uppmuntrar starkt. Om något av de andra barnen slår sig på chipstillverkning är lyckan fullständig.

Bulls eye!

Och så en bottenlöst dramatisk nyårsbild. Så går det med kaffemuggarna om man inte håller hårt i korken när man öppnar tolvslagsbubblet. Tittmodellen Britt är dock oskyldig till vådaskottet.