Jonas Odland förespråkar Brännvin special (32%) till hemkryddat. Jag vill nog ha det lite starkare.

Snapsseminarium på Långbro värdshus i helgen. Jonas Odland till höger är mannen som ser till att kryddade klassiker som OP Anderson, Skåne och Bäska droppar smakar likadant från år till år. Han leddde oss vid handen under slutövningen då vi skulle blanda ett eget kryddat brännvin.

Vad ska man ta?

Vi hade i stort sett allt i krydd- och örtväg att välja på plus bär, nötter och citrusfrukter. Lite av överflödets förbannelse. Svårt att hejda sig och inte börja proppa i för många olika smaker – en fälla jag genast trillade i.

Snyggt, va?

Sayan Isaksson som driver restaurangerna Esperanto och Råkultur (sushi) ilade in i köket och brände kanel och hasselnötter. Ner i flaskan tillsammans med citron och rosmarin. Det smakade mest citronskal men efter något dygn kickar nog de andra smakerna in.

Sören Polonius, sommelier på F12, tog lite rökig whisky, sirap, apelsinskal och stjärnanis. Där fanns direkt en tydligt lakritston från anisen och viss sötma. Kanske inget till silltallriken – men sedan, som avec.

Fredrik Eriksson som kör Långbro gjorde en prydlig höstsnaps med lingon och timjan och en med ”goda smaker som funkar ihop”: chili, kanel, apelsin, anis och ingefära. Den sista ett riktigt rivjärn. Brrr!

Andra iakttagelser: Rabarber ger en trevlig syrlig ton och dessutom fin ljusrosa färg till spriten. Pepparrot ger en rå och källaraktig smak. Måste balanseras med sötma och något friskt i citrusväg.

Där är jag, längst till vänster!

Lilla jag är häxmästaren bakom den chockrosa häxbrygden. Muddlade lingon och rosmarin, blandade med rivet limeskal och ingefära, spetsade med rökig whisky och rundade av med honung. Tänkte ”viltsnaps” men det blev som en sådan där fantasicider (typ kaktus och smultron) – dessutom avslagen men ruskigt alkoholstark. Skulle hoppat över ingefäran – och förmodligen limen också. Men färgen blev läcker.