Min halvsyrra från USA – kvinnan med ständig övervikt på flyget – tittade in i helgen och langade över en kasse med ”lite japanska grejor”. Visade sig vara sådär tio kilo: en årsförbrukning wasabi för ett sushihak, sashimisoja, sesamolja, suhiris (årets skörd) – och furikake.

Furikake finns redan att få tag på i Sverige. Bland annat har Renée Voltaire en variant i sin (jättedyra) serie med ekologiska varor. Den innehåller mest blandade sesamfrön och smakar föga överraskande mest blandade sesamfrön. Gott att strö på en kokt firre eller blandade grönsaker. Men kanske inte 65 spänn-förpackningen-gott. Fast snyggt.

Den nyss influgna furikaken är något helt annat. Smakar salt, syrligt, hav, te och umami. Innehåll: ”Beefsteak plants, salt and sugar”.

”Rice seasoning” står det på burken och så är det en bild på tre sushikuddar men jag käkar det till allt. Delikat på macka med tunt skiva överbliven kalvstek.

– Beefsteak plants? undrar du.

– Perilla frutescens, säger jag på mitt halvknackiga latin. Och du blir kanske inte mycket klokare men säger jag ”shiso” går det väl upp ett ljus. Det är det japanska namnet på en mycket populär kryddört (finns i hela Ostasien) som drar åt fänkål och/eller mint. (Pepsi Shiso (!) kom ifjol men jag har aldrig sett den här.)

Fänkålen och minten anar man bara i min nya favvoburk. Måste innehålla annat också. Tippar på torkade alger – och möjligen det där teet.

Vad menas med furikake, då? Japanska det med och betyder ungefär ”strö”. Ingredienserna varierar men kan vara torkad och mald lax eller tonfisk, sjögräs, sesamfrön, miso och msg. Vanligaste användningen är just att strö över ris. Japanerna har väl inte kommit på det där med kalvstek.