Kallskuret är bäst. Nej, sillarna är bäst, alltid. Sedan kommer kallskuret – eller laxarna.

Årets andra. Måste vara rekord för de senaste tio åren om man inte räknar med dem jag brukar snurra ihop själv. Det här var riktigt bra. Var där med ”Matmaffian” som är en yrkesförening för svenska matskrivare. Vi var på Långbro värdshus och det verkade som om de flesta (och det här är ett kräset gäng) var väldigt nöjda.

Inga nymodigheter men en massa klassiker lagade på bästa sätt och väldigt väl ordnat. Fredrik Eriksson som är boss på stället berättade om alla förberedelser. Redan i början av januari sätter han sig med personalen och går igenom vad som funkade bra och mindre bra. Sedan är det förstås inte fullt fokus på julbordet året runt men hela gänget har det i bakhuvudet. Ser man ett juligt loppisfynd slår man till, hittar man farmors gamla recept läggs det på kom ihåg-hyllan. Under hösten lägger man in rödbetor och gör mos på äpplen, allt med sikte på julbordet. Se där, något att ta fasta på för den ambitiöse julfiraren. (Eller så går man på krogen.)

Inte nog med att vi åt så vi storknade. Vi fick höra Ingela Stenson från trendspanarföretaget United minds berätta om vad som gäller inom ätande, julbordande och vad som ger status i livet.

Värsta skämmet för en svensk är att ha ostädat hemma. Något av det duktigaste man kan ta sig för är att göra det lite svårt för sig till jul (eller söndagsmiddagen) och laga mat från den absoluta grunden.

Så vill du vara 5-plus – våttorka golven och sätt grisfötterna på kokning.

Hej hå, hej hå, ut i bushen ska vi gå.

Nyss hemkommen från svampskogen i Flemingsberg. Hade ingen korg men väl den självpåtagna uppgiften att hålla ihop gruppen om 14 matskribenter. Misslyckades skändligt. Kan glömma karriären som vallhund.

Svamp och grafitti i Flempan.

Nå, hela gänget tog sig i alla fall tillbaka till samlingsplatsen och vi dukade upp både svampfynd och matsäck på en skateboardramp. (Vi blev senare bortkörda av två åkare i tioårsåldern.) Turen var arrangerad av Matmaffian som är en intresseföreniing för Sveriges matskribenter. På mina späda axlar låg ansvaret för maten. Längst ned i bild under diverse björksoppar och gula citronslemskivlingar syns ett plastglas med den – om jag får säga det själv – rätt goda trattkantarellsoppan. Till soppan fick man gott bröd, kantarellsmör (puttra hackade kantareller länge i smör och låt stelna) och en röra på ugnsbakade tomater, palsternacka, lök och vitlök.

Kan man äta den där?

DN:s matorakel Jens Linder var guide bland svampen. Den här fulingen hade han tagit med hemifrån. Det är en svamp, cuitlacoche, som odlas på majs – eller snarare drabbar majs. I andra länder anses den som skadegörare men i Mexiko tar man till vara de uppsvälld majskornen och använder dem som smaksättare. Jens exemplar hade dock passerat bäst före-datum med viss marginal.

Eftersom jag var fullt upptagen med att valla kollegor, fixa fram mat och sedan själv proppa i mig soppa och vin har jag inte mycket av Jens visdom att förmedla men här kommer receptet på soppan. Som gick åt! (Två lådor vin var däremot over kill. Men det är ju alltid trevligt att ha både rött och vitt att välja på.)

Trattsoppa

(15 personer)

1 l torkade trattkantareller

5 lökar

3 vitlöksklyftor

75 g smör

6 dl vitt vin

6 l vatten

2 tsk timjan

2 dl kycklingfond på flaska

1,5 l vispgrädde

Rödvinsvinäger

Cirka 1 dl rårörda lingon

Salt

Peppar

Gör så här:

1. Lägg svampen i blöt i en bunke. Skala och hacka löken och vitlöken.

2. Hetta upp smöret i en gigantisk kastrull eller i två bara jättestora. Fräs löken, vitlöken och svampen några minuter tills löken blivit mjuk och glansig. Häll i vinet och puttra på av bara den tills hälften dunstat bort. Häll i vattnet, timjanen, kycklingfonden och grädden. Salta och peppra. Puttra på lite stillsamt i 10 minuter.

3. Mixa soppan. Den behöver inte bli superslät.

4. Värm på spisen igen. Smaka av med rödvinsvinäger, lingonsylt, salt och peppar. Sylten kan ju verka konstig men svampen är lite besk och sötman rundar av. Det ska inte smaka lingon om soppan.

5. Servera med strössel av knaperstekta små pancettatärningar, hackad blekselleri, persilja, vitlök och citronskal.