Guld ko-vinnare

…delades ut vid en skimrande Arlagla på Grand Hotel. Och det var ju vassare än både grillfotografering i snöstorm och tårtjurysittningen tidigare på dagen.

Fick chansen att klappa hand åt de fem vinnarna:

Bästa Miljöarbete
Skebo Herrgård, Skebo bruk
(Extra klapp här eftersom det genomekologiska gänget är mina grannar från landet. Grattis!)

Bästa Matglädjeskola
Östergårdsskolan, Halmstad

Bästa Seniorservering
Nicklagårdens kök, Älmhult

Bästa Snabbmål
Wiggo That’s a Wrap!, Stockholm

Bästa Matglädjebutik
Coop Konsum, Sollefteå

Det är faktiskt fullkomligt lysande att någon uppmärksammar och kastar priser även över vardagskäket. Särskilt skol- och äldrematen är värd (och behöver) en massa hejarop och uppmuntran.

Och inte nog med det – jag fick under kvällen tillfälle att tjata på en Årets kock om att vi borde göra ett midsommarmatsjobb och jag kunde dessutom påminna en annan stjärnkock om recepten jag borde haft i måndags. (Kom igen!)

Conrad Tyrsén och Gustav Trägårdh.

Jag fick ävenså äta årets Årets kock Gustav Trägårdhs svinaktigt goda räk- och krabbblaffa med mild getost, äpple, pepparrot, pickles och lågtempad äggula, samt hans rosastekta unganka med pesto på vårnässlor, stomp på jordärtskockor och toppmurklor, nyplockade ängsörter (under snön?) och hoi sin-demiglace…

Conrads rabarber och grejer.

…och på detta Årets konditor Conrad Tyrséns rabarber med gräddfilsmousse kardemumma och massor av godis. Och ja, det var godis. (Han ska förresten baka Vickans och Daniels bröllopstårta tillsammans med de tre Årets konditorer före honom. Det kommer att bli grädde i kakan men inget brudpar på toppen.)

Dessutom fick jag…

Salem Al Fakir

…lyssna på Salem Al Fakir som gjorde en vass version av sin ”Keep on walking” (jo, den var vass),

Carin och Daniel.

 få en danslektion av Carin och Daniel Da Silva. Är nu kung på dansgolvet med ”Vattenspridaren”, ”Gräsklipparen” och ”Kebaben”…

Mot dansgolvet (baren)!

…men jag var ändå inte helt bekväm i den avslutande sambalinen. Tur att elaka tv-kocken Tom Sjöstedt hängde i rygg och för en gångs pushade med tillrop om ”fint fotbollssteg”. Eller var det ironi?

…var det vinprovning och middag med nya zeeländska Stoneleighs och Montanas vinmakare Patrick Materman. Det är han som står upp och snackar på bilden. (Liten kändisspaning: Till höger sitter programledaren och antikexperten Peder Lamm försjunken i disku- eller meditation.)

Efter en inledning om den stora vintillverkarens satsning på miljöarbete var det dags för provning. Druvan för kvällen var sauvignon blanc som är den största vitvinsdruvan på Nya Zeeland. (Pinot noir är störst bland rödvinerna.) Druvan brukar – både på Nya Zeeland och en del andra ställen i världen – ge viner som är fräscha med smak av nässlor, fläder och lite kattlåda (najs!) Och i kiwi-vinerna brukar det också finnas lite toner av tropisk frukt.

Mest spännande var att testa tre viner från Montana: 2008 Conders forest sauvignon blanc Marlborough Rapura, 2008 Festival block sauvignon blanc Marlborough Brancott och 2008 Rail bridge sauvignon blanc Marlborough Awatere.

Alla tre från samma år, gjorda på samma druva, utan större fix i vineriet och med druvor skördade från tre vingårdar inom ett par mils radie.

Borde ju smaka rätt lika. Och visst fanns flädern och nässlorna där men i övrigt var de märkligt olika. Förklaringen är olika jordmån, aningen skillnad i temperatur och nederbörd. Rail bridge-vinet var fascinerande med en mycket kraftig doft av tomatstjälkar. Som att stoppa huvudet i en tomatlåda eller djupandas i ett växthus. Fast mer kul än gott.

Vinerna finns inte på bolaget men kan komma i ett provnings-kit så småningom.