Pasta ska ätas nylagad bla, bla men här slängs inga rester.

Det låter ju som ett verk av Stefan och Krister men blev en helt okej nödmiddag. Sent hem och gruvligt trött efter en dryg timmes squash med Erik. Måste bli något snabblagat. In på Konsum och köpte nödvändigheterna plus en påse frysta ekoräkor.

Hem och på huvudet in i frysen. Och minsann – där fanns inte bara några ledsna bläckfiskringar som jag anade, utan också ett tiotal pilgrimsmusslor och en stor flock babysquid (är det en liten sort eller är de faktiskt babysar?)

Dessutom upptäcktes liten påse med en (1) krabbpinne och fyra (4) skivor av en beige sorts fisk. Förpassades till runda arkivet. (Hur tänkte jag där någon gång för ett år sedan?)

Linnea och jag hackade lök, vitlök (mycket) och jagade fram några kvistar rosmarin och en halv torkad chili. Fräste hacket i olivolja samtidigt som vi satte igång pastan. Skar under tiden en fänkål i bitar och halverade några bortglömda körsbärstomater.

Hällde ett glas vitt vin i lökkastrullen och lät alkoholen ånga bort ett par minuter. Sedan i med vegot och så skaldjuren i omgångar. Saltade och pepprade och klämde i lite citron. Putter, splutter ett par minuter till. Vände ner i den avrunna pastan och tossade runt. Faktiskt riktigt jävla gott.

Vad lär vi oss av detta?

Måste frosta av frysen.

Bläckfisk är underbart.

Man blir löjligt seg av squash (racketspelet, alltså).

Och kan någon förklara varför bilduslingarna trillar in upp och ned?