Linnea försöker tränga ner sjöborrarna mellan laxen och de blå räkorna.

Amerikanska syrran landade med sådär en 90 kilo bagage varav en stor del fryst rå fisk och skaldjur. Ville vi ha sushi? Såklart vi ville.

Många skålar och tallrikar blev det på köksbordet. En och annan folköl. En och annan sake.

Alla blev fruktansvärt mätta. En och annan förskräckt. Till exempel över marulkslever – smakar som en korsning av kräftsmör och gåslever – eller sjöborrarna som har en mild sötma med en skvätt havsvatten i botten.

Ja, det är huvdena rakt av som man friterar några minuter i olja.

Kvällens höjdare var de blå räkorna vars huvuden vi friterade. Mycket spretiga men goda chips.

Krabborna är rätt små – som en handflata, ungefär.

De mjukskaliga krabborna var inte heller dumma men vi borde nog friterat dem lite länge. Och yes – man äter dem skal, klor och allt. Krunsch, krunsch.

Det som blev över får dyka upp i söndagens fisksoppa. Fast sjöborrarna törs jag inte spara.

Enda nackdelen med knasiga syrror som kånkar kilovis med sushigrejor över Atlanten är att det blir rysligt (röjde i två timmar) mycket disk. Men det är smällar man får ta.