Kullerstensgator är bara förnamnet.

Mat för dagen-bloggen har varit i Italien och där går som bekant inte att blogga alls (typ), därav uppehållet. Men nu är jag tillbaka i civilisationen.

Vi bodde i helt otroligt medeltida Castelvecchio di Rocca Barbena en halvtimme in och 500 meter upp i bergen ovanför den liguriska kusten. Genuint på alla sätt och vis och prångiga gränder som får gatorna i Gamla stan att framstå som Champs Elysées. Den skära pricken är morsan som vaktar vår takterrass. (Vi gillar takterrasser.)

Spillrorna av en elegant presentation.

Naturligtvis tryckte vi oss en massa mat. Bland annat åt vi en kul och god svampmeny på restaurang Scola i grannkommunen Castelbianco. Det var rätter med svamp rakt igenom. På bilden ovan en av förrätterna, en röra på skogsvamp mellan supertunna nougatplattor. Mycket elegant – i varje fall innan jag började gräva i den. Att det ska vara så svårt att komma ihåg att plåta innan man börjar äta.

Förmodligen både första och sista gången.

Inför desserten skojade vi om ”svampglass” och ”kanderade kantareller” fullt övertygade om att menyns tema skulle ta slut där och att vi skulle få en helt vanlig efterrätt. Men är det svampmeny så är det. Gognacsstekta bananer med toppmurklor är kanske inte det allra godaste jag ätit i dessertväg men det slank ner utan besvär – och det var jävlar i oss svamp!

Rejäla doningar.

En höjdare på resan var kastanjefestivalen i Alto. Folkfest med orkester och dans på stora torget och en massa raska seniorer som bland annat rostade kastenjer över öppen eld i stora järnkittlar. Något förvånande bara att inte Bosse ”Solens mat” Hagström dök upp med ett förtjust ”belissima!” bland pantertanterna och stålfarfäderna i köket. Det här hade varit din grej, Bosse.

Mycket skal blev det.

Tryffelgröten med polenta var väldigt – grötig. Men rödtjutet och kastanjerna var goda. Hela byn var snart sotsvart om fingrarna efter att ha pillat bort hårdrostade skal.

Det var fullsmockat på bykrogen. Många åt faktiskt pizza men då missade de den här pastan.

Annat trevligt: Hypergod tagliatelle med hasselnötsås på Usteria del Burgu i Zuccarello en halvmils serpentinväg längre ner i dalen.

Frasigt och getigt på samma gång.

Och de friterade zucchiniblommorna med getost på krogen i lilla Nasino, där vi också köpte vin och olivolja direkt på fabriken. 200 spänn för en tiorätters med vin och grappa – det gillar vi nästan mer än takterrasser.

Vedervärdigt!

Åsså undrar förstås alla hur viltsnapsen utvecklades under några veckor i flaskan. Den blev faktiskt bara värre och värre. Inte ens en prima älgstek med mumsig svampsås kunde skyla den elaka limeskalssmaken. Bland det värsta jag blandat ihop sedan lekskolan.

Inte alla hjärtans dag i dag men ”Alla hjärtans lunch” kommer att serveras på en massa hak landet runt. Det är ett jippo av Lunchfrämjandet och Hjärt- och lungfonden som vill få oss att äta hälsosammare luncher.

Under en tävling i höstas för storkökskockar utsågs vinnarrätten. Etta blev Joacim Runfors och Patric Verger från Stenungsund med Limelax med grönsakstagliatelle och mangosalsa. Bli alltså inte förvånad om Skitiga duken har just denna laxrätt på nedplitad på griffeltavlan i dag.

Varför bladdrar jag då så mycket om detta – i och för sig väldigt behjärtansvärda – arrangemang? Jo, jag har för andra året fått vara med i juryn och är alltså medskyldig. Det är skitkul att vara med matjuryer – men svårt. Som tur är sitter klippan Andreas Hedlund från restaurang Pontus med och styr upp när vi amatörer börjar få svårt att hålla tungan rätt i mun. Bildligt talat, alltså.

”Med influenser från många olika länder fogas de väl tillagade enskilda delarna i rätten – och den mycket väl tillredda laxen – ihop till en välsmakande och spännande laxrätt”, tyckte vi på vår något högtravande jurymotiverings-svenska. Själv föll jag pladask för tagliatellen. Helmumsig.

Bifogar receptet här på tampen. Funkar inte bara till fredagslunch utan mycket väl till en alla hjärtans-middag. Och faller inte laxen på läppen (mycket ansiktskroppsdelar i dag) så har romantiska jag totat ihop ett antal förtjusliga förrätter och desserter i morgondagens Härligt hemma-bilaga. Köp! Köp! Köp!

För övrigt anser jag att köttklistret inte är så mycket att bråka om. Bara inte jag hamnar i det.

Limelax med grönsakstagliatelle och mangosalsa

(4 personer)

Lax, skinnfri 500 g
Rivet skal och saft från 1 lime
Limepeppar 0,5 tsk
Flingsalt
 
 
Basilikakesellan:
Kesella 10 % 60 g
Basilika hackad 4 msk
Vitpeppar
Salt
 
 
Grönsakspastan:
Tagliatelle, kokt 600 g
Morot 1 stor
Zucchini 1 liten
Schalottenlök, hackad 2
Vitlök 1 klyfta
Olivolja 3 msk
Soltorkade tomater 40 g
 
 
Mangosalsan:
Tomat 4
Chili grön 1/2
Salladslök 2
Svartpeppar, grovmalen
Salt
Mango, tärnad 350 g

Gör så här:

Laxen: Dela laxen i portionsbitar och gnid in med övriga ingredienser utom salt. Förslut i plastpåse och lägg i 55 gradigt vatten i cirka 15 minuter tills laxen känns fast. Öppna påsen just före servering, salta och servera. (Du kan också lägga laxbitarna i 1,5 l kokande vatten. Dra bums av värmen och låt stå med locket på i cirka 10 minuter. Eller baka laxen i ugn på 90 grader tills den har en centrumtemperatur på 55 grader.)

Kesellan: Finhacka basilikan & blanda med övriga ingredienser. 

Grönsakspastan: Koka tagliatellen al dente. Finstrimla morot, zuccini, soltorkade tomater och schalottenlök. Finhacka vitlöken. Blanchera morötter och zuccini. Svetta först schalottenlöken sedan resten av grönsakerna i olivoljan och vänd ner pastan. Salta och peppra. Rulla nystan & lägg upp.
 
Salsan: Kärna ur och skär tomaterna i små tärningar. Skär tunna skivor av salladslöken och små tärningar av mangon. Finhacka chilin. Blanda alla ingredienser. Kan även smaksättas med koriander. Låt stå och dra cirka 10 minuter. Lägg upp i små portionsskålar.

PS. Fin matbild i dag, va? Och rätt gissat – det är ett proffs som tagit den. Har tyvärr inte hans namn. Ska rota fram det.