Det var i en sport- och leksaksaffär jag lärde mig det viktigaste för att bli journalist. Att prata.

Skriva kan man lära sig och få hjälp med, men den som inte kan samtala med folk får det svårt som reporter. Jag har sett många exempel.

Prata tvingades jag göra på mitt sommarjobb hos Verner som drev sport- och leksaksaffären i Falkenberg. Vägen dit gick via plastmodeller. Några kamrater och jag hjälpte till att bära från lagret under en utförsäljning. Jag var 13 år men fortsatte arbeta under loven och snart hade jag blivit expedit och fick sälja allt möjligt.

I synnerhet fick jag rycka in när det kom utländska turister. Det gjorde det ofta på sommaren på västkusten.

Verner hade en intressant taktik att prata med folk som inte kunde svenska. Han pratade lite långsammare och mycket högre, och räknade med att de då trots allt skulle förstå vad han sa på svenska.

Det var en strategi med begränsade framgångar.

Eftersom jag talade engelska brukade han därför kalla på mig.

Jag tvingades alltså inte enbart komma över mina hämningar och gå fram till inhemska kunder och fråga om jag kunde hjälpa till med något. Jag fick göra det på engelska, och tyska och även – giv mig styrka – franska i gymnasieåldern.

Då kändes det stressande, som att ha prov mitt på lovet, men efteråt insåg jag att det var den bästa journalistskolan. Man lyssnar, man tar reda på vad folk vill berätta och hjälper till.

Läsa. Prata. Lyssna. Iaktta. Journalist.

Jens Peterson