Våra mejlkorgar fylls av berättelser från personer som utsatts för mobbing, eller vars barn mobbas.
Det handlar om tusentals mejl.
300 personer har själva laddat upp sina nedskrivna berättelser, här på sidan.

Det är glädjande att så många delar med sig av sina erfarenheter, men illustrerar samtidigt på ett smärtsamt tydligt sätt hur utbrett och stort problemet med mobbning, kränkningar och våld i skolan är.

Det här är utdrag ur några av de berättelser som skickats till oss.

”Min systerson blev knivhotad i skolan, uppträngd av flera elever, mobbad osv. Skolan tog aldrig tag i problemet ordentligt.”

”Min son är bara 5 år och mobbningen började för strax över ett år sedan. Min son kom hem och betydde vad som pågick och att det var fler barn mot honom på samma gång. Efter samtal med personalen visade det sig att de var fullt medvetna om detta, men hade ändå inte sagt ett ord om det till mig som förälder. ”

”hejsan jag blev mobbad som liten dvs tio år sedan typ skolans lösning var att två gånger bli satt inför hela klassen och alla fick berätta varför dvs jag var si jag var så… blev även misshandlad i skolan vilket ledde till en polisanmälan utan att skolan brydde sig.. ingen såg heller min adhd som var tydlig..
orkar inte skriva allt här, spåren sitter i än,”

”Hej! Min dotter tio är fick mottaga sparkar och slag i våras av några klasskamrater. Hon fick inga skador men skolan vägrade tro att hon blivit slagen. Värst var en av kompisarna som tog ett stryptag medans de andra skrattade och höll fast henne. Skolan slår bort händelsen som en lek och har knappt konfronterat de som slogs.”

”Vår dotter, då i andra klass, kom en dag och sa  hon hade ett ”hål i magen”. Det gjorde ont och hon undrade varför … Vad för fel var det på henne när de andra barnen gick in när hon gick ut för att leka?”

”Att bli mobbad sätter verkligen sina spår. Jag blev utfryst ur gruppen redan efter någon vecka efter skolstarten i ettan, sparkad, slagen, kallad för tjockis…listan är lång. Självklart kontaktade mina föräldrar skolan om detta, men jag var tydligen inte utsatt för kränkningar, då min situation inte stämde in på skolans beskrivning av mobbning.”

”Alltid har jag vart den lite blygare tjejen, den som inte riktigt vågat säga ifrån eller ta någon plats. Problemen började redan som liten men utvecklades i högstadiet då jag kom i samma klass med en kille som genast tog nytta av mina svagheter. Han drog ner mina byxor framför klassen, snodde mitt skolmaterial, tog min väska, hånade och kränkte mig. Det jag tyckte var jobbigast var allt skitsnack han sa om mig och hur han fick mig att framstå som en människa utan värde.”

Läs fler av läsarnas berättelser här.