I Finspång har klassisk musik av Mozart, Beethoven och Haydn fått en oväntad publik. Anledningen är att man vill skrämma bort oönskat folk från ett centralt beläget garage. Hur man tänkt lansera idén bland folk som vill betala för att parkera sina bilar där, förtäljer inte nyheten. 

Och inte var de omkring 50 hemlösa som värmer sig i garaget ska bli av i stället. 

Centerpartiets musikälskare Denny Lawroth, tror i alla fall på idén. 

Det är visserligen ingen ny metod. Beethoven på doom-metal-volym har visat sig fungera när heroinister ska jagas ut från Köpenhamns centralstation. Liksom i Hamburg och Wien – där Mozart på extremvolym har fungerat avskräckande.

Tanken är att musik kan användas för att skära ner ”dolda omkostnader”. På tandläkarmottagningar och restauranger, i hotellobbyn, telefonväxlar, snart sagt överallt där någon slags betjäning står i fokus, drömmer många om resultatinriktad musik.

Syftet är att bryta ner, förändra och upphäva skillnader, och sudda ut gränser för privat och offentligt. Till exempel om man spelar musik så högt att det varken går att tala eller tänka, så att ett ogästvänligt rum uppstår.

Men tro inte att Finspång väljer klassisk musik av några ädelt humanistiska ideal . Tvärt om. Musiken är fri. Tonsättarna är döda sedan mer än 70 år. Upphovsmännen har ingen talan.

Experimentet med tokstark musik i trista lokaler fungerar naturligtvis lika bra (eller dåligt) om det spelas Lars Kristerz eller Håkan Hellström.