En av mina idoler är italienaren Luigi Russolo (1885-1947) som tillhörde futuristernas inre krets. I sitt manifest L’aerte dei rumori, bullerkonsten, pläderar han ivrigt för en ny orkester som består av allehanda naturljud.

I sin strävan att vidga klangerna började han 1912 konstruera ett antal intonarumori, ett slags bullerinstrument. Instrumenten var stora och klumpiga och bestod av träboxar med membran, på vilka man spelade kompositioner som Fällgallrens subtila dån och Automobilens klagan. Han konstruerade också ett preparerat piano, ”psoformani”, där varje tangent motsvarade ett eget bullerljud.

Mindre känt är att Russolo fick en pistolkula i huvudet och blev knäpp. Han lämnade bullren bakom sig, brände alla skisser och fantasimodeller, och slutade sin tid som medioker akvarellmålare.

Onsdag-torsdag 8-9 december kl 18 och 19 blir det en högtidsstund för bullerkonst med föredrag och konsert på Italienska institutet i Stockholm.

Musikvetaren Pietro Verardo står bakom rekonstruktionen av de futuristiska instrumenten. Och vid detta föredrag berättar han mer om futurismens musik och Russolos fascinerande bullerinstrument. Under kvällen kommer flera av hans bullerinstrument presenteras, rekonstruerade av Pietro Verardo.

Brum brum. Snyggare än en symfoni av Beethoven.