I Tokyo bor en bagare som spelar Albinonis Adagio för sina degar. Bagaren är nämligen helt övertygad om att matbrödet smakar bättre sedan de jäsande bakterierna har fått lyssna till världshistoriens mest spelade adagio.

Det enda av Albinonis adagion som han inte skrev. Eleven som komponerade stycket, vilket Albinoni signerade, hade knappt bröd för dagen.

Nu är det dags igen. I dagens notisskörd berättas om den japanska fruktleverantören Toyoka Chuo Seika som spelar Mozart för att bananerna ska mogna bättre och få mer sötma.

Sveriges radios Patrik Paulsson rapporterar: ”En vecka i mogningsrummet utsätts bananerna för bland annat Pianokonsert nr 5. Jämfört med vanliga bananer som inte fått musik spelad för sig smakar de mozarterade bananerna sötare, enligt handlaren själv.

Försäljningen i butik i Tokyo har också gått upp och även om vetenskapliga bevis saknas säger frukthandlaren att deras bananer skiljer ut sig från andra märken. På etiketten är det en glad fågel med noter och dirigentpinne.

Men även en tomathandlare anser att just Mozart-musik förbättrar, här handlar det om tomater som får tio timmar om dagen. Och även här hävdas bättre kvalitet, till och med högre halter av vitaminer.

Det finns andra fall där det spelas musik för maten, som en nudelfabrikant och en producent av risvin.

Det finns alltså flera fall av musik för matprocesser i Japan, som just menar att Mozart skulle vara bäst. Men vetenskapligt finns inga prov som gör att det går att säga om det fungerar och i så fall vad som står för effekten. En teori skulle vara att det finns gott om höga frekvenser i Mozarts musik, och att högfrekvens skulle påverka mognad hos frukt och grönsaker.

Men det finna inga bevis för det heller.

 Så även om japanska frukthandlare tror på effekten, sant eller inte, så säljer den. Och det var väl en effekt i sig.”