Soffar ner mig och läser julklappsboken ”Minnen” av Torgny Lindgren. Den skenbara enkelhetens mästare.

Ju mer jag funderar på det, är Lindgren en multimedial berättare. Författarens egen röst sufflerar nästan alltid mellan raderna. Här finns smidiga verser och refränger och stick, som om texten spelar sig själv genom hela kvintcirkeln. Färger, bilder, landskap.

Och inte så sällan handlar det verkligen om musik. Som hans morfar ”oppsjongaren”, två meter i strumplästen och med en sångröst som ett mjukt signalhorn.

Lindgrens minnen låter. Hans tankar har ett ljud. Ibland gör det ont.

”Man måste lära sig att leva med sin känslighet, sade jag. I vår släkt har vi i alla tider kämpat mot känsligheten.

I fråga om Mozart och Schubert och Menndelsohn kan det hjälpa med smärtstillande tabletter, sade min bror. Men mot Bach och Beethoven måste man ha sprutor.” (ur Minnen)