Skogen i sången – och sången i skogen. Ett välkänt förhållande som folkmusiker kan tala lyriskt om. 

Och en vacker tanke, javisst. Till exempel att all musik vi ägnar oss åt bara är till låns och någon gång ska återlämnas till naturen, skogen.

Jag tror det bor en trädkramare i de flesta av oss. Så varför är det bara mulleaktivister som förväntas få krama träd? Ibland vill också jag ställa mig mitt i sjumilaskogen och på indianers vis skrika O Store Gud! Men konventionen hindrar mig. 

Antagligen är det  bara vanan som gör att jag inte varje dag faller i förundran över att de väldiga, tysta träden. Om träden inte fanns, skulle ingen människa ha fantasi nog att uppfinna dem.

Skogensemblen är också namnet på en internationell musikgrupp baserad i New York med inriktning på ny nordisk musik. Skogensemble bildades på initiativ av den amerikanska tonsättaren Ellen Lindquist. 

Den 10 februari framträder Skogensemble på Scandinavian House med uruppföranden av Henrik Strindberg och Ivo Nilsson, verk av Malin Bång, de finländska tonsättarna Ilari Kaila och Sebastian Fagerlund samt Ellen Lindquist. 

Undrar varför jag känner en lätt newagekrusning längs ryggraden när jag ser Skogenensemblen i sina vita linnekläder stå och spela i skogen?