Närmare hälften av landets befolkning lyssnar på radio. Och varje morgon börjar 2,7 miljoner svenskar sin dag med P4 Morgon, P1 Morgon eller Morgonpasset i P3.

Exempelvis har Sveriges Radios marknadsandel stigit från 67,1 % till 68,5 %. Det visar den stora lyssnarundersökningen för radio som TNS/SIFO nyligen presenterade.

Radio verkar stabilare än många andra media, under hotet av en smygande nedgång för den kommersiella radion. Och det är något som skulle kunna påverka det totala radiolyssnandet.

Samtidigt närmar sig Public Service i viss mening reklamradions estetik, emedan reklamradion närmar sig P1 med tal. Ett
 exempel är planerna på en helt ny digital livsstilskanal, som intill 
förväxling liknar Rix Megapol. Men här har SR mycket litet att hämta så länge reklamradion har ett försprång när det 
gäller hårt profilerad flödesradio.

Med Digital Audio Broadcast DAB (fanns?) finns idéer om att 
utnyttja frekvensutrymmet bättre. Redan nu sänder SR en musikkanal, P2
Musik och en finskspråkig kanal, P7, i DAB och dessutom sänds de ordinarie 
FM-kanalerna samtidigt i DAB-radio.

Under några år var DAB det förlösande mantrat som radions chefer och arbetsledare 
upprepade på kick-off-möten. I digitalradion skulle det finnas plats för annan 
information parallellt med radioljudet, så kallade tillläggstjänster.

I en så kallad SR Plus-tjäst skulle man kunna
 hitta nyhetsrubriker, trafikinformation, sportresultat, börs- och
valutakurser och så vidare. Det intygades, att på sikt kunde DAB-mottagaren utrustas med 
bildfönster för väderkartor, diagram och en mängd länkade bilder.
Man talade om ”ensembler” för tekniken att komprimera flera radioprogram i ett
slags ”stämmor” som sänds ut på en enda frekvens.

Alla programtyper får en 
kod som står för till exempel nyheter, samhällsprogram, sport, utbildning, rock,
dansband, country, kvinnofrågor, debatt. Sedan ”ber” man radion söka upp just 
den programtyp man är intresserad av, oavsett i vilken kanal den sänds.

Enorma summor plöjdes ner i projektet och meningen var att inte bara G8:s utan alla världens radiostationer skulle
 enas om en global sändare- och mottagarestandard. Utvecklingsoptimisten talade om radion som en Multimedia Plattform.

Ljudet är radions särart, menade motståndarna till DAB: ”Och det håller man nu på att bygga bort”. Och än idag pågår en intensiv 
lobbyverksamhet genom World DAB Forum för den digitala radions hypermediala 
framtid.

Men sen gick luften ur. Webbradion seglade förbi. DAB-satsningen blev allt svårare att försvara på bekostnad av satsningen på nytt innehåll. Idag är det märkligt tyst kring DAB samtidigt som Spotify och iTunes m fl skapar nya sätt att “lyssna på melodiradio”.

Jag tror nämligen att grunden till DAB och mediernas digitalisering bygger på en myt om 
den simultana/flexibla människan. Det är 
en ganska ensidig syn och vilar på en strategisk konsumentkultur där samtliga
 inblandade reagerar lika på obestämda, flytande, motstridiga 
konflikter. Optimering tas för given.

En dröm om den snabba, rörliga människan som med nollor
 och ettors hastighet korsar världen i ständigt stand-by-läge, för att
 när som helst på dygnet underrätta sig om nyheter, väder, musik,
 börsnoteringar, valutakurser, reapriser, biljettbokningar…

Allt det där finns ju redan på webben. Varför ska vi ha det i radioapparaten?

Något tillspetsat kan man säga att utveckling under trycket från datorn, har satt intellektet i förhållande 
till maskinen som den mest centrala frågan i vår kultur. Den är för oss vad sex
 var för den viktorianska människan: hot, tvång, tabu och fascination.

Det är innehållet som borde prioriteras, inte ny teknik. Annars gissar jag att folk hittar “radio” på andra ställen än i SR och reklamkanaler.