Gårdagens digitala bomb, att Sveriges Radio vill radera en hel kanal med ljudkonst SRc, är sannerligen en märklig historia.

Nu hejdas den. Men bara delvis eftersom ett policybeslut förbjuder streaming av SRc:s filer. 

”Det hela är en luddig, märklig, tragisk, eller kanske typisk historia. Sveriges radio är som bekant en stor organisation, och någonstans i dessa korridorer har någon fattat ett beslut. Men vem som gjort det är oklart, liksom vem som tryckt på knappen – för nu är det gjort”, bloggar Nutida Musik.

Varför? Sedan utvecklingen av DAB-radio mer eller mindre havererat borde det vara webben som SR ska prioritera. Färre lyssnar på ett radioprogram när det verkligen sänds. Utan några vetenskapliga belägg, skulle jag gissa att hälften efterlyssnar på webben när de själva har tid. 

Det behövs alltså en helt annan policy för hanteringen av digitala filer, framtidens kulturarv. SR borde underlätta och skapa tillgång, inte försvåra för lyssnaren.

Ett rykte på nätet nu på förmiddagen är att Sveriges Radio ska radera sitt SRc-arkiv. Tydligen ska den stora raderingen ske idag! 

Nu är det visserligen svårt att både förstå och lägga sig i SR:s interna hantering av ljudfiler. Men att så brutalt stänga dörren till radions ljudkonstverksamhet är mer än korkat. Istället för att radera borde man satsa mer resurser på att utveckla SRc-webben. För här ryms allt det som faller mellan stolarna; hörspel, soundscapes, akustisk teater, udda dokumentärer, radiobio osv osv.

Antagligen är SRc radions framtid. Men det fattar man inte. 

Här är en av de kritiska rösterna: Andreas Engström, läs hans inlägg:

”Kupp på Sveriges radio – SRc raderas?Under närmare tio år har SRc, Sveriges radios webbradio för experimentell radiokonst http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2971 varit både banbrytande och världsledande för produktion och distribution av experimentell radiokonst. Med SRc lyckades Sveriges radio med sin internationellt starka tradition och rykte inom radiokonst också med att ta klivet in i den digitala eran. Detta var till 2009, det vill säga, när SR beslutade att lägga ner kanalen. Naturligtvis fick de olika verken och temanumrena fick ligga kvar på webben.

Sedan en mycket kort tid cirkulerar ett rykte om ett beslut att SRc skall försvinna från SR:s nät. Verken, servern, allt skall suddas ut, raderas! SRc:s grundare, Marie Wennersten, som är anställd på SR P1, har i över en månads tid försökt att få klarhet i detta men utan att funnit någon som tycks vara ansvarig eller någon man ens kan diskutera med. Hon har heller inte fått svar på om projektet bevaras på någon server eller om allt försvinner när de släcker. Ett rykte kan man ju ta för just ett rykte, men om en anställd på Sveriges radio inte efter stora ansträngningar lyckas med att få uppgifterna dementerade kan man ju undra vad som är i görningen.

Om ingen backup finns försvinner inte bara ljudverken, som upphovspersonerna i bästa fall själva har bevarade, utan också hela de innovativa gränssnitt som byggdes upp unikt för varje SRc-nummer.

Det finns ingen som vinner på att släcka SRc. Det kostar ytterst litet att låta materialet ligga uppe. Varför och vem vill då radera SRc? Det finns lyssnare över hela världen. Erik Büngers verk från 2003 Let them sing it for you har hittills haft tre miljoner unika användare/lyssnare. Stämmer ryktena är det frågan om ett kulturskändande av sällan skådat slag. Men om detta är vad som är på gång, och om detta sker genom att mörka och släcka i all tysthet, kan man fråga sig om det går korrekt till. Har inte Public Service plikt att bevara allt material som en gång offentliggjorts? Har Arkivet för ljud och bild/Kungliga Biblioteket fått vad de lagligen skall ha av SR/SRc? De berörda – de som arbetat med SRc och samtliga medverkande konstnärer – måste få svar på dessa frågor och det är snarast.”

Visst är det kul och faktiskt lite otippat att Patti Smith äras med det ena av årets Polarpriser. 

Men ännu roligare och faktiskt inte ett dugg otippat är att det nu var Kronoskvartettens tur för Polarpriset.

Den amerikanska gruppen har flyttat rågångarna för hur det är möjligt att spela i en klassiskt bunden form som stråkkvartett. Lyssna till exempel till cd:n Requiem for Adam. En ljus, lekfull, uppstigande dödsmässa för fyra stråkar. Lite funky-blues och stretig jazz-ballad men mestadels ljus, ljus, ljus. Enligt kompositören Terry Rileys egen analys, en ”un-sounded sound floating in the afterimage, carrying the spirit but not the gravit”.

Kronos lyckas ofta överraska mig med något jag redan känner till.