Musik till julkalender. Musikdramatik. Radioopera. Musikal. Musik för storband. Symfonisk musik.  

Paula af Malmborg Ward skriver musik hon själv vill höra. En anledning god som någon. I en tradition som brukar anklagas för att vara ”esoterisk” kliver hon fram och skriver pang på! i en humoristisk, rytmisk stil med stor tajming.

Torsdag 5 maj kl 19.30 och  lördag 7 maj kl 15 är det Paula af Malmborg Wards egodagar på Stockholms konserthus i årets Tonsättarweekend.

Läs Sara Norlings intervju i Konserthusets programtidning LYSSNA: 

”Uruppföranden av både orkestermusik och kammarmusik, Grünewaldsalen förvandlad till operahus i den sceniska premiären av Hittekvinnan – vårens festival med Paula af Malmborg Ward blir fylld av nya upptäckter.

Hon är slagfärdig. Vid fem vätskekontroller under Tjejvasan 2010 framförde Paula af Malmborg Ward sitt stycke JÅTPÅMF. Förkortningen utläses Jag Åker Tjejvasan På Min Födelsedag, med undertiteln En skidodyssé i fem satser för andfådd sopran.

På västkusten blåser styv februarikuling. Det surrar om Paula af Malmborgs mobil och i hennes huvud surrar musik som ska vara färdig alldeles strax. Vi lyckas ändå tala om framtiden och orkesterstycket Threads, trådar. Ett verk för Kungliga Filharmonikerna som uruppförs i maj under den tonsättarweekend som ägnas åt hennes musik.

I nya Threads väver Paula af Malmborg Ward ihop uppslag från flera olika projekt som hon funderat på att göra. Den första impulsen till verket var visuell: en färgstark, lapptäckslik bildväv av Britt-Marie Åkesson med titeln Horror vacui.

– Det är ett himla bra tema för det säger så mycket om vår tid. Vi är så rädda för tomrum, man ska fylla varje meter och varje sekund med någonting, säger Paula af Malmborg Ward, själv mångsysslare som fyller sin tid maximalt. Till och med hennes partitur brukar bli så överfulla att hon måste rensa dem innan hon slutligen levererar dem.

Men problemställningen kring vad vi gör med vår tid är bara ett av uppslagen. Sin vana trogen drar Paula af Malmborg Ward i trådar från flera, kanske oväntade, håll. En annan tråd kommer från en spelning på hundraårsjubileet för Kvinnliga akademikers förening 2004. Då hölls också ett föredrag om Sveriges första kvinnliga juris doktor Elsa Eschelson som runt förra sekelskiftet blev en ofrivillig martyr för kvinnosaken i sin kamp för en professorstitel. Om detta fanns långt gångna planer på ett musikdrama för storband och skådespelerskan Maria Lundqvist innan projektet övergavs.

– Man tänker inte alltid på den kamp som kvinnorna inom de akademiska skråna har fört. Min tanke var att belysa det hårt polemiskt, ”varför går det hit men inte längre”, med en ensam kvinna mot en fond av herrar. Bandet var inte så förtjust i idén, det var för feministiskt.

En tredje tråd finns i årtalet 1897. Då föddes Paula af Malmborg Wards egen mormor, men det är också året då Elsa Eschelson disputerade och Alice Tegnér gav ut sin fjärde samling med barnvisor. För Alice gick det bättre än Elsa, hon blev exempelvis invald i Kungliga Musikaliska Akademien påpekar Paula af Malmborg Ward. Lyssnar man uppmärksamt kommer man också höra en del Tegnér-citat och ett tag fanns till och med tanken att göra verket till en sing-a-long-symfoni.

Själv djupdök Paula af Malmborg Ward i Alice Tegnér redan under studietiden på musikhögskolan när hon skrev satslära med folkskolans vissamling Nu ska vi sjunga som utgångspunkt.

– Hon har funnits där som en väldigt stark inspiration. Dels är hon en förebild för mig melodiskt. Jag tycker att hon är en fantastisk kompositör, hon skriver underbara melodier. Sedan skrev hon även så kallad klassisk musik, det vill jag också påminna publiken om.

Men Threads är inte tonsättarhelgens enda uruppförande. Det blir också scenisk premiär för den prisbelönta radiooperan Hittekvinnan vid en konsert i Grünewaldsalen som fokuserar på Paula af Malmborg Ward som musikdramatiker.

Vid samma tillfälle uruppförs dessutom ett nytt verk för Stockholms Kammarbrass, Riding along E7 in the Buick of my dreams. En titel som inte har någonting med Europaväg 7 mellan Pau och Zaragoza att göra, utan helt enkelt syftar på ackordet med samma namn.

– Det är egentligen en odyssé med utgångspunkt i E7, det låg helt enkelt bra. Jag började cirkla runt tonerna och så blev det lite bluesigt eller bluegrassaktigt, särskilt för trombonen, förklarar Paula af Malmborg Ward.”