Det är fullt möjligt att vara smal på ett brett sätt. Kanske det bästa exemplet är Norbergfestivalen. Så smal att öronen blöder och samtidigt så bred att den når exakt de besökare den vill nå.

På varuestetiskt überspråk kallas det segmenterad paketering. Norberg har lyckats paketera sin musik och sina bilder med mörker, melankoli, elektronik och en stor portion gruvromantik.

Festivalen startade 1999 av Michael Cristiansen och lockar med sitt experimentella anslag besökare från hela Skandinavien som i gassande sol samlas i ett övergivet gruvområde. I det som nu är den centrala scenen, Mimerlaven, bearbetade man tidigare järnmalm. Byggnaden restes 1957. Hematit och magnetit från dagbrotten runt Norberg transporterades till Mimer, krossade och bearbetas sedan ytterligare. Gruvnäringen upphörde på 1980-talet.

Varje år spelar mellan 60 och 90 artister på Norbergfestival. Musikstilarna spänner från Avantgarde, EAM och Drone via Electronica, 8-bit och Acid till Breakcore, Detroit Techno och Dubstep. Under åren har artister som t.ex. Pole, Pamelia Kurstin, Luke Vibert, Kid606, Fennesz, B12, Vladislav Delay, Pan Sonic, Monolake, Bong-Ra, Skream, Biosphere, DJ Food, Andreas Tilliander deltagit. 

Som vanligt drabbas jag lätt av svindel när jag bläddrar i senaste upplagan av Norberg, i år 28-30 juli. (Se hela programmet här). Det är fräckt. Det är oanpassat. Det är audiovisuellt. Och ger en inblick i framtidens musik redan idag.

Spelas i Norberg i sommar.