Jag började lyssna till Olle Ljungström oroväckande sent. För sent? Så nu försöker jag ta en kvart Olle om dan.

Har verkligen saknat den här såriga och starka, ironiska och samtidigt uppriktiga rösten. Själv har han alltid hävdat att han saknar röst. Men lyssna hur han väger ordens och melodiernas nyanser.

Nu har Ljungström hittat hem. För första gången på många år har han en fast punkt i livet och trivs i sitt gamla hus i Gräfsnäs utanför Alingsås. Lika förvånad som alla andra att han överlevt.

“Jag bor på landet, åker moppe och spelar en hel del. Jag trivs, så gott som det går”, säger han till Expressen.

Idag fyller han 50 år och belönas samtidigt med Cornelis Vreeswijk-priset. Med en motivering som träffar mitt i prick:

”Årets Cornelis Vreeswijk-pris går till en sångare och låtskrivare vars konstnärskap är lika stort, som hans liv varit stormigt. Olle Ljungström är dina drömmar, han är den som aldrig säger nej… Hans nasala och slagfärdiga stockholmska flyttar däremot aldrig. Den letar sig in oss och bygger bo.”

Grattis Olle! Jag firar din dag med att lyssna till En förgiftad man.