Leonard da Vinci undersökte allt. Bland annat en strålande fernissa som skulle kunna rädda musiken från krackelering och akustisk förångning. Det upplevdes som ett verkligt problem av renässansgeniet.

500 år före bandspelare.

Da Vinci: ”Måleriet är i så måtto överlägset ljudet som det inte är dömt att dö i samma ögonblick som det väcks till liv, vilket ju är fallet med den olyckliga musiken… Musiken, som förflyktigas samtidigt som den uppstår, är vanlottad i förhållande till måleriet, som med användningen av fernissa har blivit evigt”.

Kunde han uppfinna ett lack som gick att bestryka ljudet med innan det gled in i tystnaden ?

Soundmirrors #13 (M Strömberg)