I början var ljudet. Bang! En akustisk vibration.

Ett foster lyssnar. En bakterie lyssnar, kanske. Det är visserligen ganska tyst i rymden. Molekylerna rör sig nästan inte alls. Men tyst är det aldrig så länge det finns någon eller något som lyssnar.

Meningen med livet är i stort och mycket att vi omedvetet härmar vår omgivning. Ta exemplet med nätspänningen. Jag ber dig ligga ner, slappna av och nynna ”ditt eget ljud”. Jag ber dig också att ljudet ska komma inifrån dig. När du nynnat några minuter tycks det som om tonen utgår från 50-60 hertz.

Så är det med de allra flesta människor. Pinsamt omedvetna går vi omkring i livet och låter som proppskåp och diskmaskiner. Till och med när vi sover är vi sammankopplade i ett nätverk

Är det bara ett eko, ett eftersken, av Big Bang?

Soundmirrors #2 (M Strömberg)