Den enda skillnaden nu och då är att ljuden har bytt källor och karaktär. Men vardagsljuden börjar alltmer leta sig in i musiken – och musiken leta sig ut i vardagen.

Först var det spårvagnar, skrivmaskiner, flygplansmotorer och telefoni som fick en egen rad i orkesterpartituret. Sedan blev det jetflyg, bilmotorer, datorer och hela industrier. Målet var att erkänna alla ljud som musik, även de orena formerna.

På motsvarande vis har det i etablissemanget alltid funnits ett starkt behov av att avfärda bullerkonstens disharmonier och flytande identitet. Att låta musiken blir ”inget annat än natur och vardag” får sällan bredare gehör.

Man kan till exempel inte söka till Musikhögskolan och uppge att huvudinstrumentet är piano och biinstrumentet röjsåg.

Synd.

 

Soundmirrors #12 (M Strömberg)